Idag ska allas vår Robin laga en brakmåltid på Matlabbet. Jag känner inte ens hälften av alla som kommer man jag har hört rykten om skövlade nationalparker, lytta havskräftor som fått släppa till stjärten och vittnesmål om en ung man på Stockholms tunnelbana med en gigantisk kylväska, vilt stirrande blick, omgiven av en svag doft Salma-lax, lavar och… kan det ha varit kyndel? Det hela verkar alltså ytterst lovande. Här är Robin som smider ränker med kumpanen Oscar.
Ett penntroll och en galenpanna
Jag är rörd över Robins engagemang och passion. Att till ett självkostnadspris bjuda vilt främmande människor på middag. Det är sånt som får mig att glömma min misstro mot mänskligheten efter att den delvis raserats av jordgubbseländet.
Igår kväll kom vi att diskutera osnälla människor. Ni vet sådana där småotrevliga människor som inte insett värdet i vanlig hederlig vänlighet och omtänksamhet. Folk som man inte vill ha i sin omedelbara närhet trots att de är aldrig så begåvade. Folk som faktiskt inte vill vara snälla. Vi löste även detta världsproblem genom att skapa en Facebook-grupp: Snäll 2010. Så, nu är det bara en tidsfråga tills världsfreden är här. Varmt välkommen! Du behöver inte vara snäll för att gå med, bara ha något slags intention i den riktningen. Själv är jag medfött ond och får jobba hårdare än andra.