Vådan av vitt ris och rapporteringen av det

I Svenska Dagbladet rapporterar om en ny studie om risätare“Nya resultat från studien visar att hög konsumtion av vitt ris ökar risken att få typ 2-diabetes, så kallad åldersdiabetes.” och “Att äta brunt ris minskar däremot risken.” Det är inte vad studien visar. Studien visar ett samband men inget orsakssamband. Att kunna skilja på detta är av yttersta vikt om man ska skriva om vetenskap.

På Reuters skriver de mer korrekt att hög konsumtion av vitt ris är förknippat med en högre risk för att utveckla diabetes. De beskriver också vilka faktorer forskarna korrigerat för i studien. Det är nämligen så att de som väljer brunt ris gör många andra livsval som skiljer sig från vitrisätarnas. Som grupp har de förmodligen högre inkomster, högre status, motionerar mer, röker mindre etc. En trolig orsak kan t ex de som äter mycket vitt ris har ett annat ursprung. Det har länge konstaterats att vissa populationer, av genetiska eller kulturella skäl, tycks vara extra känsliga för en modern kost. Det är omöjligt att korrigera för alla faktorer, men det går att förbättra studierna.

En brist generellt är att man i studien inte tycks ha skilt på parboiled rice (ångbehandlat med högre näringsvärde och lägre GI) samt kritvitt hårdpolerat ris som är tämligen värdeklöst som näringskälla och med mycket högt GI. Sämst är klibbigt ris kokt i riskokare.

Detta sagt är jag inte förvånad över att det kan finnas ett samband mellan hög konsumtion av vitt ris och diabetes. Det är förmodligen lika mycket en markör för allmänt högraffinerad kost. Jo, jag vet att jag tjatat om det här förr. Det blir allt mer välbelagt att snabba kolhydrater innebär hälsorisker. Det är absolut inte farligt att äta en portion jasmin- eller basmatiris då och då. Till vissa rätter förhöjer de upplevelsen enormt. Men ta en titt i vilken livsmedelstabell som helst och du konstaterar genom enkel huvudräkning att det bör räknas som formfranska, kaffebröd eller godis och inte som en stapelvara i ditt kök.

Jamen, i Asien äter de massor av kritvitt ris och mår alldeles utmärkt kontrar du. Det gör de inte. Inte alla. En stor del av befolkningen  äter fortfarande nyttigare än vad vi gör, det kritvita riset är bara en del av av hela matbilden, låt oss inte glömma det. I helhet är exempelvis japansk kost tack vare lägre energiinnehåll, stort intag av fet fisk, tofu, fermenterade sojaprodukter och mängder av bladgrönsaker ett lyft jämfört med den västerländska.

Men övervikt och typ 2-diabetes ökar med raketfart i stora delar av Asien. Det beror förvisso inte bara på vitt ris, utan på ökat stillasittande, rökning och ökning av andra snabba kolhydrater som ofta läggs ovanpå riskonsumtionen. Men framför allt: Läs på lite om beriberins historia om ni tror att den asiatiska vanan att äta kritvitt ris är harmlös.

Det vita riset är tillsammans med socker och andra industriellt hårdprocessade bulklivsmedel ett hälsohot. Inte för att det är farligt i sig utan för att det ger snabb energi utan näring. Att ris är en gröda som kritiseras ur miljösynpunkt gör inte saken bättre.

Om du motionerar eller utför fysiskt arbete och äter en varierad diet för övrigt, gärna med mycket fullkorn, fet fisk, bladgrönsaker och protein, spelar det vita riset mindre roll så länge det inte utgör en betydande del av ditt kaloriintag. Betrakta vitt ris som godis och njut av det. Personligen väljer jag hellre att spendera mina snabba kolhydrater på saker som sorbet och glass som ger mig mer njutning. Men jag ska inte äta med din mun.

Vi får inte glömma att mat är mycket mer än hälsa. Det handlar om att titta på vad man äter och fundera på vilka förändringar som ger mest utdelning i förhållande till hälsovinsten. För fy tusan vad tråkigt det vore om varje munsbit vi stoppar i munnen är komponerad enbart för att öka chanserna till ett längre liv.

PS. När jag nu har er på tråden så tror jag alltså inte det är bra att äta stora mängder av andra snabba kolhydrater heller. Sockerrik frukt innehåller för lite näring i förhållande till sockret även om det är enormt mycket bättre än de flesta andra sötsaker. Potatis betraktar jag som en förtjusande grönsak; att njuta som primör eller i mindre mängder. Jag får för övrigt en stor del av mina kolhydrater från finska surskorpor, typ FinCrisp.