Vårkyla, och så ett ljuvligt socker på älggräs

Vårkyla är en kallare sort, så är det bara. Hur jag än klär mig tycks vårkyla inte ta notis om kläder utan går rakt in i benmärgen och etablerar sig snabbt där. Efter ett par timmar ute en kall vårkväll känns det som att mitt skelett lagts i en porlande bäck av glaciärsmältvatten och sedan satts tillbaka. Och då är jag inte ens den frusna typen, det är säkert värre för er.

Så passande förresten att jag bjöd på semifreddo på valborgskalaset igår, innan vi gick iväg till brasan. Semifreddo kan knappast sägas vara en glass, utan snarare en fryst mousse. Eller fryst och fryst, semifreddo betyder ordagrant halvkyld vilket antyder den avsedda serveringstemperaturen. En boll kan man klippa till både på volley och halvvolley – i det första fallet är bollen på väg ner och i det andra på uppstuds. I analogi kan en semifreddo ätas innan den stelnat till helt, eller då den stelnat och fått tina en aning. I det ena fallet är den väl snarare halvtinad? Fast det är klart, den är ändå halvkyld. Är inte en semifreddo rent av en inkarnation av den uråldriga frågan/koanen om glaset är halvtomt eller halvfullt?

För att ta det vidare: när jag står framför brasan och värmer framsidan samtidigt som baksidan är exponerad mot världsrymdens iskyla, är jag då halvtinad eller halvkyld? Spelar det nån roll? Jag har några i min bekantskap som skulle kunna stå med ena benet i kokande vatten och det andra i ett isbad och resonera sig fram till att de i snitt har det bra. De skulle inte bry sig om min fråga.

Halvtinad eller halvkyld, min semifreddo blev god. På uppstuds eller inte, den satt i krysset, och jag gjorde om den idag (något modifierad och något godare), recept finns nedan.

Älggräset då. Jag gjorde ju salt på blad av älggräs för några dagar sedan. Saltet blev bra, men det gnagde i mig att älggräsets aromer inte är speciellt savorösa av sig, till skillnad mot till exempel ramslöken, som svårligen kan föreställas i söta sammanhang. Älggräsblommornas tunga parfym utnyttjas ju till exempel i en riktigt sliskig saft, så kan älggräsets blad rent av vara mer lämpade för ett socker än ett salt? Det visar sig att det nog är så. Jag mixade en handfull späda, aromatiska blad med socker, luktade och mixade sedan ner några rasp limeskal också. Det blev en riktig fullträff. Bladen och limeskalet är aromatiska på samma sätt, fyller i åt varandra där det saknas. Vad jag skall ha sockret till återstår att se. Kanske några av er har förslag på vad man kan använda ett aromatiskt socker till, ett socker med doft av vårkvällars vemod, gurkskal och tantparfym?

Älggräs tänker jag skriva mer om senare, det är en riktigt intressant och användbar växt.

Halvkyld valborgsmousse (semifreddo)

receptmakare: peter jägerbro (med lån från olika håll)

4p som en söt sak efter middagen, inte att äta sig mätt på

Principen är enkel: separera ägg, vispa gulan och vitan för sig, vispa även grädde. Vänd samman och smaksätt. Räkna med några timmar i frysen, om den blir för hård så ta ut den några minuter i rumstemperatur innan servering. Den här semifreddon passar fint med bär.

• 2 ägg
• 2 msk socker
• 2 dl vispgrädde
• 1/2 dl fet yoghurt
• Några droppar vaniljessens (eller motsvarande)

1. Separera äggen i vitor och gulor.
2. Vispa äggulorna fluffiga med en matsked socker.
3. Vispa äggvitan hård med en matsked socker.
4. Blanda grädde och vaniljessens, vispa grädden ganska hårt, men inte till smör.
5. Vänd ner yoghurten i grädden.
6. Vänd ner gräddblandningen i de vispade äggulorna.
7. Vänd ner äggvitan i blandningen av grädde, yoghurt och äggula.
8. Här kan du smaksätta, t.ex. med nötter, dajm, bär, vad du vill.
9. Häll försiktigt upp i en form, plasta och frys några timmar.