Mörka oolongteer från Wuyibergen i Fujianprovinsen, Kina
Det geniala oolongteet uppfanns i Fujianprovinsen och teerna från de vackra men kärva Wuyibergen är fortfarande extraordinära. Många handplockas, handrullas och handrostas precis som för 4-500 år sedan. Ursprungstypiskt är en mustig, djup karaktär med mer eller mindre rostade toner. Börja gärna med klassikerna Da Hong Pao eller Tie Luo Han. Passar lika bra till mögelost som en gong bao och andra, kryddiga sydkinesiska rätter.
Ljusa oolongteer från Taiwan
Oolongteet är Taiwans nationaldryck. Många av landets bästa teer är mindre oxiderade och lättare rostade än de kinesiska, vilket gör dem friska, lätta och maximalt blommiga. Prova Bao Zhong det ljusaste, krispigaste och elegantaste av dem alla, eller Dung Ti (Dong Ding), aningen fylligare och mäktigt blommigt. Gott till fisk och skaldjur, särskilt i thailändsk eller vietnamesisk tappning.
Lagrad Pu er från Yunnanprovinsen, Kina
Nej, kineser dricker inte svart te, men däremot Pu er, den kanske mest originella tetypen, som ska lagras för att utveckla sin karaktär. Bra Pu er är en extremt komplex upplevelse av jord, tobak, läder, frukt och grönsaker medan dålig Pu er smakar hästskit. De äldsta samlarobjekten kan vara över 50 år och kosta tiotusentals kronor. Unga är ofta lite råa, tanninsträva och kantiga, medan äldre blir rundare och elegantare. Löjligt gott till Dim Sum.
Ichiban, första skörden av japanska gröna teer
I maj kommer första skörden av grönt te från Japan. Den enda värdiga drycken till riktigt bra sashimi. Förvånansvärt fylliga, algigt aromatiska smakbomber som ska drickas så färska som möjligt. Exklusivast av dem alla är Gyokuro som delvis odlas i skugga och då blir sötare och mindre strävt än den vanligaste tesorten Sencha, som dock är ett lysande fisk-te.
Ljusa svarta teer från Darjeeling
Teerna från Darjeeling i Indien kategoriseras som svart te men är egentligen inte svarta som du kan se på bladens gröna färg. Den lätta oxideringen gör dem fräschare och elegantare än andra svarta teer. Och färska i april-maj har de oöverträffat gräsiga, örtiga aromer, ofta med en touch av svarta vinbär. Den första skörden (first flush) är dyrast men den andra kan vara minst lika bra, fylligare och mer balanserad. Bättre än champagne till en löjromstoast.