Även om jag åmar mig av självgodhet över mina förbättrade vanor har jag ett stort problem. Jag slänger stora mängder mat. Dels för att jag är en obotlig matshopaholic, dels för att jag blir påslängd oätliga produktprover, dels för att jag är dålig på att göra av med rester. Mitt bästa knep är att ge bort mat istället för att slänga. Idag kommer Penny och hämtar en kasse som rensats ut ur skafferiet.
Bästa restknepet blir nästa Veckans matnörd! Vi har dessutom en gästbloggare på ingång som är något av restexpert.
I morgon meddelas vilka som vann en mirakulintripp på Matlabbet på måndag. Spänningen är olidlig.
Kommentarer
16 svar till ”Jag är skyldig! Och kanske Veckans matnörd också.”
Pastafyllningar! Har man en pastamaskin är det lätt att slänga ihop ett gäng ravioli, tortellini, tortelli etc.
Ingen kan ana hur långt en handfull kantareller räcker! Varför det nu skulle lämnas några kantareller till övers är iof sig en mysterium. men man kan ju använda annat också.
Det är väldigt litet här i världen som man inte kan ha antingen i en sallad eller i en gratäng (under ett skyddande osttäcke gifter sig många skilda smaker förvånandsvärt bra).
Den största svårigheten är ju att verkligen kolla igenom alla små burkar man ställt in i kylen…
Ha,ha,ha i den här genren har jag definitivt ingen chans.Jag hatar rester och de enda jag lyckas göra av med på egen hand är grytor och köttfärssås, och det räknar jag inte riktigt som rester. Men annars är mitt bästa knep: Lägg resterna i en snygg plastburk och ställ in dem i min kyl. Tala sedan om för min son att det är din lunchlåda till i morgon. Då är de garanterat uppätna nästa dag :)
Vi slänger nästan aldrig några rester. Knepet är att aldrig tro att man ska göra något av dem SEN, en annan dag. All mat som blir över förpassas omgående till lunchportionsmatlådor som antingen tags med till jobbet dagen efter, eller ställs direkt i frysen på en särskild hylla för att tas med till jobbet en annan dag när det inte blivit rester dagen innan. Vi är fyra i familjen varav två behöver lunchlåda till jobbet så gott som varje vardag och det brukar gå jämt upp, för det mesta med några reservburkar i frysen.
Är resterna alltför små och kanske bara räcker till en halv lunchlåda – ris utan tillbehör, pastasås utan pasta, etc – så lägger vi det i en matlåda i frysen ändå men med en annan färg på locket. Då kan man fylla på den när man någon vecka senare får en liten kompletterande rest, och byta lock för att visa att lådan är en komplett lunch. Eftersom alla lådorna står på samma hylla blir det inget som mystiskt försvinner längst in i frysen bakom något annat.
Små salladsrester, kalla såser och liknande som inte kan frysas läggs i en plastpåse eller en liten burk och tas med som komplement till morgondagens matlåda. Är resterna så små att de inte räcker till en halv matlåda och inte heller funkar som komplement till morgondagens matlåda får man faktiskt slänga dem.
Det här låter kanske tråkigt och pedant, men det är ett otroligt enklelt och smidigt system, det funkar och vi slänger väldigt litet mat.
Jag kastar aldrig mat. Det går bara inte, mitt hjärta skriker.
De flesta rätterna går att återuppliva i en gratäng eller wok. Ris, pasta och potatis kan man alltid steka på tillsammans med grönsaker och överblivet kött, eller täcka med sås och ost och köra in i ugnen.
Man kan använda de flesta resterna till att göra små snittar till förrätt nästa dag. Det skulle jag säga är det enklaste i kombination med lite fantasi för att snygga till det hela lite.
Annars förvandlas fisk till en mousse eller quenell, köttrester går ner i en pytt, inte omöjligtvis tillsammans med grönsaker som blivit över. Sen kan man alltid koka fond och buljong på mycket…
Egentligen finns det nog lika många lösningar som rester.
I övrigt är min favoritrest att till frukost få en kall fläskkotlett med dijonsenap. Och som någon annan har sagt, är höjden av framtidstro att spara på äggvitor (har själv ett gäng i kylen just nu) :-)
mitt tips är att vara fattig. då äter man allt.
Tack så hemskt mycket för den fina utnämningen. Så då är det sant – de dem säger…jag är en matnörd. Har du sagt det så är det nog sant.
Köttkvarnens lov
av Mary T. Nathorst
Ur Allas hemhjälp (Åhlén & Åkerlunds förlag, Stockholm, 1936)
Köttkvarnens lov skulle jag vilja sjunga i detta sammanhang. Ingen metod kan såsom malningen “maskera” söndagens överblivna stek, tisdagens sillpuddingsrester eller fredagens gädda, för att ta några exempel i högen. Blanda i brödrester, potatis, ris, makaroner, gröt, kort sagt vad ni har till hands, som kan passa ihop. Avsmaka massan med något köttextrakt (eller s.k. växtjäst, som ser ut och smakar som vanligt köttextrakt men är värdefullare ur vitaminsynpunkt). En rökt fläskskiva är också ett utmärkt smaktillägg bland de saker, som malas, och en ansjovisfilé eller endast några droppar ansjovisspad piggar upp fiskresterna.
Forma sedan avlånga eller runda bullar, platta eller kupiga, precis som det faller er in för tillfället. Stek dem, panerade eller opanerade, i olja eller flottyr.
Servera sedan dessa rätter med stuvade morötter eller skärbönor, med makaroner eller ris, med brysselkål eller jordärtskockor. Ingen kommer att känna, att han äter rester från kanske två middagar och tre frukostar.
Eller lägg massan i en avlång form samt bädda ned ett par löskokta, (relativt löskokta åtminstone) skalade ägg, eller ett par helkokta morötter eller dylikt i mitten och låt puddingen stå en stund i ugnen och ta färg. Då ni sedan skär den i skivor, har ni en rätt, som både ser aptitlig ut och smakar gott.
Köttkvarnen tycker ni förstås i allmänhet är besvärlig för diskningens skull, men det behöver den icke vara. Avsluta alltid malningen med en skiva bröd och låt sedan dessutom ett silkespapper passera skruven och ni har därefter inte mycket besvär med disken. Papperets användbarhet igen!
Mitt tips har inte så mycket med själva resterna att göra men som singelhushåll så rekommenderar jag antingen din matbutiks manuella disk eller, om sådan finnes, saluhallen. Där kan man få exakt så mycket som man äter upp istället för att kånka hem familjeanpassade förpackningar.
Jag får så många ostskalkar över t ex efter en ostbricka att jag gör POTKÄS rätt så ofta. Riven ost blandas med smör och en skvätt brandy. Gärna litet stark mögelost får malas med.
Annars är ju pyttipanna en höjdare.
lösningen är att handla mat ofta. att storhandla är ett konstigt påfund som bidrar till svinn. att handla och laga mat är ett nöje – varför ska man göra det mer sällan?
2 lösningar.
Wraps/Pita: nästan allt går att stoppa i varma bröd och med en såstopping så blir allt en spännande (snabb!) lösning att ta med sig framför TeVen (eller datorn och läsa Taffel).
Bulgur/CousCous/ nya favoriten Mograbiah. Koka, släng i allt möjligt och du har en fantastisk rätt!
Väldigt få saker som inte passar i nåt av ovanstående
Om nu någon undrade – Ja, jag bakade maränger av mina äggvitor i går kväll.
Nästan alla rester av kött och fisk
går att lägga i en smord form Bre potatismos över och riven ost på toppen GOTT
RISPYTT!
Precis allt i kött och gröntväg blir gott att fräsa upp med vitlök,chili,curry, pastor, örter eller kryddor man gillar och klick yoghurt till sås!