Gudskelov, äntligen ett recept – en familjehemlighet avslöjas

Alla familjer har sina hemligheter, men alla familjehemligheter behöver som väl är inte Lars Norén som uttolkare.

Det hände sig i min uppväxt att vi fick en märklig rätt på matbordet, ett fåtal gånger om året. Mammas berättelse var den här: hon hade tagit ett litet drinktilltugg och utvecklat det till en maträtt. Det var en oväntad förening av sardiner å ena sidan, och bacon å den andra. En röra av sardiner och lök rullades in i bacon och ställdes i en ugnsform. Sedan slog hon över ketchup som spätts ut med vatten till en sås, och gratinerade härligheten med någon form av ost (ost var ost på den tiden, hon tog väl vad som fanns i kylen). Till denna rätt (sardineråbacon) serverades alltid potatis – mestadels färskpotatis vad jag kan minnas, men pressad gick nog an någon gång emellanåt. Det här var en typisk sommarrätt. Den gick snabbt att svänga ihop och låg inte alltför tungt i magen. Den gick bra att ta med ut till landet. Den åts av alla i familjen, även om det då inte var min favorit (på sommaren var min favoriträtt falukorv med gräslökssås).

Här skall ni få höra en annan hemlighet: det fanns en tid då jag trodde att om jag ville nå gastronomisk odödlighet fanns det bara ett enda sätt, att få in ett läsarrecept i antingen Hemmets Journal eller Allt om mat. Det enda jag hade att komma med var just sardineråbacon och jag smed planer och drömde drömmar om att någon gång få min nuna tryckt någon av blaskorna, med vidhängande recept. Jag tänkte mig hädiskt nog en variant med någon slags tomatsås istället för ketchup. Men det blev aldrig av att jag gav mig på ett försök.

Förrän idag då. Den där gastronomiska odödligheten talar vi tyst om, men gott blev det.

Sardineråbacon v 2.o

receptmakare: peter jägerbro, anpassat efter recept av marie-louise jägerbro

Portioner: typ 2

Var det klokt att gratinera med grädden, eller skulle den få ha kokat med i såsen istället? Varför hade jag inte med vitlök? Frågorna hopar sig. Och ni, ni gör väl ändå som ni vill.

• 2 burkar sardiner
• 1 paket bacon
• 1 jättelök
• 1.5 dl grädde
• Fisksås
• Parmesanost
• Äppelcidervinäger
• 1 burk hela konserverade tomater
• Salt & Peppar
• Smör, olivolja
• Lagerblad
• Tomatpuré
• Socker

1. Skala löken och hacka den fint. Stek hälften mjukt i smör, låt svalna.
2. Öppna sardinburkarna och töm i en skål. Lägg ner den nu svalnade löken och mosa ihop allt med en gaffel, smaka av med salt, peppar, olivolja och fisksås. Ställ i kylen.
3. Gör din favorittomatsås, eller följ stegen nedan.
4. Fräs resten av löken i en god dos olivolja. Fräs med en matsked tomatpuré så att den får färg.
5. Slå i 2 matskedar vinäger, låt koka in i löken.
6. Häll i tomater, lagerblad, en matsked fisksås och ev örtkryddor och låt puttra ihop kanske en halvtimme. Smaka av med salt, peppar, socker, fisksås.
7. Dela baconet på mitten. Lägg en klick sardinröra i änden på varje strimla bacon och rulla ihop. Ställ i en ugnsform.
8. Slå tomatsåsen mellan baconcylindrarna i formen.
9. Vispa grädden, bred den över bacon och sås.
10. Riv över ett täcke parmesanost.
11. Gratinera 20-25 minuter i 175 grader.
12. Tänk på min mamma när ni äter, det är hon värd.