Den enes fängelse är den andres paradis … Äh, efter att fruktlöst funderat på vems paradis Guantamo är insåg jag att den beskäftiga aforismen är rätt obehaglig. Vad jag på ett klatschigt sätt ville säga är att semester på en egen skärgårdsö med myggsvärmar, utekissande och osäker tillgång på varmvatten inte passar för alla. Första gången min man tog med mig till den ensliga vindpinade Holmen var han livrädd att jag inte skulle tycka om den. Han var idel ursäkter, jag var totalsåld efter en kvart. Jag förstår att andra finner tillvaron enahanda och begränsad – inte minst med småbarn som ständigt måste passas. Bebisen har redan ett lätt skrubbsår på kinden, en åthutning från sträva finska skärgårdsklippor. Ön är full av bedrägliga skrevor där små fötter lätt fastnar.
Tillvaron blir avskalad och livet enklare. Inte minst matlagningen genomgår en metamorfos, det är svårare att imponera med fastlands-affärens begränsade utbud och det som ligger på tallrikarna kan ändå inte konkurrera med utsikten över lugnt blått, grånande, fradgande eller genomlyst smaragdskiftande hav. Konsekvensen blir att man glömmer pretentionerna, sänker ambitionerna, eller om det är garden, och allt smakar underbart, det långlivade rågbrödet, barnsligt mild Gotlerkorv, kaffet på brunnsvattnet som fått färg och smak av torv. Men det är inte mycket att skriva hem om. Smaklökarna får också semester när de serveras sommarrepriser.
I stället väljer jag att närmaste dagarna dela med mig av några andra mer eller mindre magiska ställen vi besökt, bland annat under en bilresa på Österlen. För så här efter en dryg veckas skrivledighet börjar det klia i fingrarna – trots att den hektiska tiden fram till semestern fick mig att svära på att jag aldrig ville skriva en rad igen.
I slutet av augusti, efter ett drygt år hos oss, börjar bebisen (ja, jag tänker kalla honom “bebisen” tills han får mustasch) dagis och ett oöverskådligt antal tomma dagar sträcker ut sig framför mina häpna ögon. Det blir äntligen tid för mer skriverier och föreläsningar. Samt naturligtvis bloggande.