I stort sett menlös?

Kirskål. Kanske är det helt enkelt så att jag inte begriper mig på den? Jösses, till och med i veckotidningar som Hemmets Journal kan man hitta käcka uppmaningar att plocka kirskål, stuva den, äta den och njuta av den. Det är just det där sista steget som tycks ligga utom räckhåll för mig. Jag har ätit, men inte gillat. Den smakar ju inget, vad är vitsen?

Min första kirskål hittade jag i Viktors rabatt, den pensionerade sockerbagare som bodde i stugan en bit uppe på berget från vårt sommartorp. På somrarna var jag förste vattenbärare, vi hade inget eget vatten så vi tjuvade på Viktors. Kirskålen hade jag läst om i Kan man äta sånt, Inger Ingmansons klassiker, och medan jag stod och fyllde dunkarna med Viktors trädgårdsslang och morfar blev påtrugad nybakade wienerbröd i köket såg jag den. Ingen har väl blivit så glad över att hitta detta fördömda ogräs som jag blev då. Att jag inte gillar kirskålen går åtminstone inte att skylla på en dålig start.

Vad smakar den då, kirskålen? Tidigare jag jag liknat smaken vid selleriblad någon stänkt tvålvatten på. Där finns sellerismak, som en urvattnad libbsticka kanske, och där finns något såpigt. Kirskålen har för svag smak för att fungera som krydda, och bladen är så sträva och svårtuggade att de inte gör sig i en sallad. Det vanliga rådet är att göra en stuvning, en gratäng eller soppa på bladen. Jag har testat, men inte gillat. Det vettigaste som går att göra med kirskålen, enligt mig, är att smörsteka blad hårt tills knapriga, eller att använda de små, späda skotten i dressingtunga sallader (typ caesar). Där är bladens styvhet inte en nackdel. Men ändå, smaken är inget speciellt.

Hur det nu är med den saken lovade jag Lisa att ge kirskålen en ny chans, genom att göra Tittis kirskålspaj, med lax och fetaost. I Tittis paj är laxen rökt, men jag graviterade mot gravad lax istället (jag väntar mig syrliga kommentarer för det avsteget). Kirskålen förvällde jag i saltat vatten och hackade den sedan grovt. Blandade med lax och fetaost i ett förgräddad skal och slog på en äggstanning. Gräddade. Försökte få barnen att äta (omöjligt). Försökte få sambo och svärmor att äta (det gick bättre). Pajen blev god, även om det var lite overkill med både gravad lax och fetaost – det ena hade varit nog. Men vad kirskålen gjorde för det hela är jag osäker på. Fortfarande var smaken…inget speciellt.

Jag är faktiskt frestad att låna Newmans ord, från det Seinfeld-avsnitt där han tvingades att äta broccoli för att täcka upp för en av Kramers lögner: -Vile weed!