Bistro le Garage

Det är oerhört svårförståligt att så många velat slänga sig med begreppen bistro och brasserie när så få har haft vett att laga klassisk bistro- och brasseriemat. Det geniala med ett bistro är trots allt inte ordet, utan just maten. Felet är inte att vilja driva sin restaurang som ett bistro, felet är att vilja göra det “med knorr” och springa hopplöst vilse i skandinavisk inriktning med personlig prägel. Då blir det bara pinsamt uppenbart hur obegåvade majoriteten av kockarna i landet trots allt är.

Jakob Markström (tidigare semifinalist i årets kock) hör till den minoritet av landets proffesionella matlagare som är oerhört begåvad, och det borde räcka med betydligt mindre begåvning än den Jakob besitter för att begripa att mat faktiskt inte blir speciellt mycket godare än klassisk fransk bistromat, och därför välja att servera just oförfalskad sådan.

Moules frites, chevre chaud, crème brûlée, soup de l’oignon, choucroute garnie, crêpes suzette, jambon persilliè och så vidare. Det är ingen slump att det är kreationer som överlevt många decennier, det är helt enkelt fantastiskt gott. Utan knorr.  

Hela Umeå är en väldigt intressant restaurangstad, det finns åtminstone tre restauranger i björkarnas stad som är ljusår bättre än det bästa som Östersund har att komma med. Bäst av dem alla är troligtvis just nu Bistro le Garage där Jakob Markström tillsammans med matsalspersonligheten Peter Stenmark levererar så mycket hjärta och kärlek att man nästan tror man befinner sig i deras vardagsrum.

Med härliga viner och en brutalt okomplicerad matlagning ger en middag på garaget ganska precis allt man kan önska sig. Till ett pris av 750 kronor för tre rätter med tre glas riktigt bra ekologiska viner. 350 kr för tre rätter kärleksfullt vällagade.

Sniglar stekta med vitlök, persilja och brödtärningar, serverad i stekpannan. En studie i enkel genialitet.

Choucroute garnie är kvällens enda plump i protokollet. Och det bara för att det inte är mjölksyrad choucroute utan vinägersyrad kål. Det blir gott det också, men namnet skapar förväntningar och hela dagen hade jag sett fram emot surkålen. Griskinden och korven är emellertid mer än utmärkta.

Extranumret är kvällens höjdpunkt. Lammtunnbringan långsamt sjuden i rödvin serverad i reducerad sås är något av signaturrätten och i smak såväl som konsistens oöverträffad.

Kanske den bästa desserten som finns, crêpes suzette, crêpes med apelsinfiléer i apelsinsmörsås. Serverad  i stekpanna också den, fullständigt briljant.

För övrigt i Umeå så koncentreras de vad jag känner till verkligt begåvade kockarna på tre ställen, förutom garaget före detta Restaurang Viktor numera Viktoria och Rex Bar&Grill. Viktoria har tagit konsukthjälp av F-12 duon Melker Andersson och Daniel Couyet, tyvärr är det platta charkuterier, krutonger som skulle kunna kommit ur en ZETA-påse och sunkiga pommes frites. Jag älskar ambitionen att laga enkel mat med ju färre moment det är på en tallrik desto värre är det att misslyckas med ett enda av dem. Att servitören inte har en aning om vad han serverar är oförlåtligt.

Rex Bar & Grill förblir trots allt min favoritplats i Umeå, det finns ingen lokal jag hellre vistas i och ingen personal jag hellre serveras av. Maten har varit upp och ner men jag har all anledning att tro att den snart konsistent kan matcha miljön.