Sedan i fredags är Magnus och jag katt- och lägenhetsvakter vid St Eriksplan. Det är jävligt trevligt. Bara det att man kan gå tre minuter för att köpa den där gräddfilen man glömde i stället för att åka fyra mil. Att man sen kommer hem med en pytteförpackning filmjölk i stället kan bara skyllas på min egen förvirring och St Eriksplans ICAs totalt klaustrofobiska inredning. Det är som varorna liksom bara trillar ned mot en. Har man dessutom ett givande samtal i mobilen samtidigt är det defintivt kört. Dessutom har de en snusmaskin som matas med sedlar och små oskulder för att spotta ur sig mitt älskade Skruf Stark.
Men det skulle inte handla om snus idag, även om jag haft långtgående planer på att använda snus i matlagning. Det skulle handla om den underbara lägenhet vi har till låns i två veckor. Och vad man kan göra i den.
För det första så finns det gasspis. Gasspis! Hittills har det resulterat i brännblåsor modell större på båda händerna eftersom allt blir så infernaliskt hett. Men djävlar vad snabbt det går! Det är verkligen helt fantastiskt. Finge jag ett drömkök skulle jag modellera det med gasspis och och varmluftsugn, den saken är klar.
För det andra så finns det massor av bekanta som kan titta över på en brunch när man inte bor långt bort i tjottahejti. Det blev vi varse i söndags när lägenheten fylldes av allehanda underbara existenser, många med kort varsel. Jag var sent ute som vanligt, men brunchen blev faktiskt rätt bra. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bli stadsbo. Men fråga mig i igen i september, när svampen står i full blom här på Adelsö.
En av rätterna var en sats pierogi som jag svängde ihop på det jag hittade hemma på Adelsö i skafferi och frys. Jag har alltid sagt det, man ska bunkra! Att besökande lillebror Jacob gjorde hälften av pierogin (och dessutom de snyggaste – jävla estet!) underlättade ju förstås. Att Magnus stekte västgötsk grynkorv och våra egentrillade köttbullar skadade inte heller.
Oxsvans- och trattkantarellpierogi
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: många
Tid: några timmar
Hur många pierogirecept en kvinna kan blogga? Hur många som helst. Och du behöver vartenda ett.
- 3 stora nävar trattkantareller
- smör
- 2 paket bacon
- 1 gul lök
- 2 vitlöksklyftor
- 400 g kokt oxsvanskött
- 1 dl köttglace (tokhopkokt oxsvansbuljong, den ska vara som jello när den kallnat)
- 2 dl rödvin
- 1 tsk timjan
- 1 tsk mejram
- 2 satser pierogideg
- Blötlägg trattkantarellerna i några deciliter hett vatten tills de är mjuka. Krama ur och fräs i smör tills de börjar knäppa. Spara blötläggningsvattnet.
- Finhacka baconen och fräs den småknaprig. Släng inte baconfettet ur pannan.
- Finhacka lök och vitlök och stek den på låg värme i baconfettet tills den blivit genomskinlig.
- Finhacka oxsvansköttet.
- Blanda blötläggningsspad från svampen, köttglace och rödvin. Låt reducera till ungefär 2 dl. Det blir som världens godaste sirap.
- Blanda trattisar, bacon, lök, vitlök, oxsvanskött och reduktionen. Smaka av med timjan, mejram, salt och svartpeppar.
- Fyll och koka dina pierogisenligt tidigare instruktioner.
- Servera med stekt lök och gräddfil.
Kommentarer
11 svar till ”Oxsvanspierogi: Eller varför jag älskar St Eriksplan”
åh jösses så gott…
ICA ST Eriksplan är verkligen en av Stockholms märkligaste mataffärer.
Då bor du ju ett stenkast från den polska affären på Torsgatan, och den ryska en bit upp på St-eriksgatan mot vanadisplan strax brevid lakrits-affären, och wasastans ost som har ett bra urval från sivans, och surdegs/stenugnsbageriet oxo på torsgatan, och 5 minuters rask promenad från Cocovaja och Steam strax intill med fantastiska dumplings, och det trevliga austrailienska fiket vid st-eriksplan med fantastisk söndagsbrunch och lunchpajer från T&J (hans hembakade australiensiska kakpajer är en väl förborgad lokal hemlis, shh).
Fördelen med att konsulta runt är att man lär känna olika delar av stan, och St-Eriksplans-området är nog ett av dom trevligaste jag jobbat i om man ser till just alla lokala mathjältar.
Tack, tack och tack! Pierogi finns på listan. Receptet lägger jag på minnet (för att sedan göra på mitt sätt)!
Snälla, laga aldrig mat med snus i. Jag höll på kräkas när jag läste det.
<3 underbart gitto
Jag har också bott i trakten, men precis på andra sidan bron (Fridhemsgatan resp. Kronobergsgatan). Det var hundra år sen och jag tyvärr inte tillnärmelsevis lika matlagningsintresserad som idag. Kanske dock var lika bra med tanke på det minimala köksutrymmet, i alla fall i den ena lägenheten. Men Daglivs fanns även då!
Gasspis is da shit! På fullaste allvar. Men väggarna blir skitiga också.
Snus – det är gott, mysigt, mycket bättre än ciggisar, men ack så förrädiskt. Säger bara att jag äntligen lyckade bli snusfri för bara fem år sen. Efter tjugofem år och tre graviditeter.
Wasastans ost fanns på den tiden också! Å vad jag blir nostalgisk, det är kanske dit jag ska flytta när jag blir gammal och skröplig och inte till centrala Uppsala. Birkastan eller Kungsholmen.
Slink in på St Eriksgatan 71 och drick fantastisk espresso och språka med den trevliga donnan som har cafeet. Bästa mikropausen i stan!
Snus i mat är inget nytt påhitt. När jag gjorde lumpen (på den ståtliga jagaren Gästrikland. Hade vi en liten tokig göteborgare som hade en dosa torrt grovsnus som han strödde på ärtsoppan. Jag var inte sugen på att smaka men han åt sin ärtsoppa så varje torsdag.
Fjällmor: Tack!
HeMo: word!
Fredric L: På torsdag (löning!) ska jag besöka både den ryska och den polksa butiken. Tack för tipsen!
Inger: Helt rätt! Du hittar nog den egen perfekta kondom.
Lina: Lagar jag det kommer jag inte tvinga dig att smaka. Det får räcka. :)
Patrik: <3 tillbaka.
Görel: Jag tar lätt skitiga väggar för att få lattja på gasspis. Men brännblåsorna jag fått, eftersom jag inte fattat hur hett det blir… De är inte nådiga.
Jenny: jag är inte så mkt för espresso, men att språka med en trevlig donna bangar jag aldrig. :)
Jan: Det där låter faktiskt rätt interessant. Måste testa när tillfälle ges.