Jag är fortfarande aningen tagen av den magiska onsdagsnatten i Stadshuset och (mot småtimmarna) på Spy Bar. Inte för att jag blev särskilt full, utan för att det var så förbaskat roligt! Jag kan omöjligt summera kvällen i sin helhet, så ni får nöja er med några av höjdpunkterna:
- Förrätten. Jösses vad god den var! Den slår nog faktiskt allting jag ätit. Den citrongravade rödingen liksom smälte i munnen och lingonrussin och pepparrotsmajonäs och rotsellericreme och cruditésallad och allt vad det var liksom förde fram och förstärkte den lena, friska fisken. Jag måste komma på hur den var gjord!
- Paggans gästbloggning. Leif Pagrotsky har gästbloggat från min dator, på mitt förslag (även om Lisa säkert hade frågat om inte jag hunnit först). Dessutom var han så vansinnigt trevlig att jag helt glömde bort att jag borde vara nervös över att träffa honom.
- Tommy Myllymäki. Tommy är en höjdpunkt i sig själv, men ännu roligare var att när jag hälsat på honom så milt sagt förvånande han mig genom att säga “Ja, du är ju den där bloggaren… Från Kalmar va?) vilket gjorde mig så paff att jag knappt vet vad jag svarade. Det visade sig att han googlat sig själv och hamnat på min blogg och här någonstans började jag bli väldigt generad eftersom jag vet att jag aldrig har skrivit något om Myllymäki som inte handlat om att han är otroligt söt. Men Tommy, om du läser det här: jag tycker att du lagar fantastisk mat också, jag lovar!
- Jag hörde mig för med Grönsakshallen Sorunda om hurvida man kunde köpa grönsaker som privatperson från dem, eftersom jag blev sjukt imponerad av utbudet när jag var där för fotograferingen för tidningen Vi förra våren. Och det gick bra! Vilket betyder att jag kommer kunna få tag på massor av spännande grönsaker av bra mycket högre kvalitet än ICA:s skrumpna stackare.
Kommentarer
5 svar till ”Årets kock: vilken kväll!”
Gitto: Om du vill att Tommy ska googla sig hit måste du stava hans namn rätt! ;-)
Hehe, lite ska han väl få kämpa för komplimangerna? Men jag har stavat fel hela året, tror jag…
Jamen nu känns det som jag missat en massa när jag åkte hem och ramlade ihop i svägerskans soffa!
Hej på dej, gillar egentligen inte bloggar men när ärliga människor talar med hjärtat blir det hemtrevligt. Du gillar män och mystisk mat, det fattar jag, är din man mystisk? Eller bara maten? Var är en vettig köksfeminism? Alltså.. vad jag verkligen inte fattar är varför inte tjejer/kvinnor/fruntimmersmänniskor är med i årets kock-tävlingen. Så märkligt, inte sant?
Karin: Nästa år… Jag lovar att ha sömntabletter åt dig så att du kan sova natten innan! :)
Tjena Pelle! Kul att du gillar min blogg. Tack återigen för den ljuvliga vildanden, det var en upplevelse!
Min sambo är nog ungefär lika mystisk som min mat, dvs inte alls ur mitt perspektiv, däremot är han väldigt trevlig och har tålamod med en virrhjärna som jag.
Jag tror att bristen på kvinnliga kockar i Årets Kock speglar samhället i stort: även om det finns många oerhört kompetenta kvinnor så har de svårt att ta sig den där sista lilla biten upp på toppen. Kalla det könsmaktordning eller vad du vill. Jag tror inte att manliga kockar medvetet utestänger kvinnor, men jag tror att det kan bli så ändå.
Hur som helst hoppas jag att det blir bättre!