Utomhusaktiviteter

Den här tiden på året innebär ju en febril aktivitet för alla som har en plätt eget gräs utanför dörren, och jag är inget undantag. Förutom meditativa sysslor som att kratta löv och katapultera bort kryddörtsmumsande sniglar (av någon anledning så älskar de salvia) så långt det bara går eller åtminstone till grannens tomt så har Magnus och jag tämligen ljudligt snickrat ihop en aningen ranglig och väldigt hemgjord pallkrage för säsongens odling.

För även om jag har ganska stora arealer gräsmatta så är den anlagd på resterna av ett gammalt stenbrott. Det innebär att förutom att stenigheten tar sig rent småländska proportioner så är också jordlagret ganska tunt, med en massiv berghäll under. Lösningen var förstås att hyra en bil, packa den full med köpejord (250 liter för 178 kr på Bahaus) och sedan tuffa hem med en synnerligen baktung bil. Och som ni kan se av bilden har jag nu invigd min första lilla odling.

Och vet ni vad? Jag kan inte ett smack om odling, så det vete katten hur det här kommer att gå – men det är det som är halva spänningen för mig. Dessutom har jag en mycket odlingskunnig far som fått svara på frågor om allt från gödselmängd till generella frågor av typen “men hur gör man då?”.

En annan historia med oviss utgång är mina svältande vinbergssnäckor. Igår hade de bajsat så mycket att jag blev fullkomligt rasande på dem (jag ignorerade lämpligt det faktum att det var mitt fel att de tvingats kacka i eget bo) och spolade av hela buren med trädgårdsslangen. Dessvärre är jag inte så värst sugen på att äta dem längre, bara själva grejen att ha en låda full med slemmiga mullusker förtar lite av spänningen. Men tro inte jag ger tappt för det – vissa saker måste man bara prova innan man dör. Hemkokta sniglar är definitivt en av de sakerna.

Och slutligen dök det upp ett underbart mejl från vår hyresvärd för ett par dar sedan. Det löd ungefär “Hej, vi har ju en båt nere vid bryggan och det är ju onödigt om den bara står där. Vill ni använda den så går det bra!”. Om vi vill?

När Magnus och jag med gemensamma krafter baxade i båten i vattnet funderade jag på vad jag gjort för att förtjäna all den här lyckan som bara dråsar ned i skallen på mig: underbar liten stuga med avskilt läge, spirande grönsaksodling, massor av roliga fåglar utanför fönstret (senaste siktningarna är gröngöling, svartvit flugsnappare, sånglärka och talgoxungar i holken), sniglar i min låda och nu slutligen en båt! Något ont måste drabba mig snart.

Och kanske var det därför jag hittade en fästing på ryggen igår? Eftersom den av storleken att döma suttit där ett par dagar är jag övertygad om att jag har både borrelia och hjärnhinneinflammation i kroppen. Men det återstår att se.

Om det här blogginlägget var väldigt ostrukturerat och bara handlade marginellt om mat beror det på att jag längtar efter att springa ut i solskenet och påta i trädgården. Ni får ge er till tåls till kvällningen för ett recept på något gott.