Här kan du lufta din aversion mot kål, mina åsikter om kål eller helt enkelt våren i största allmänhet. Eller hylla kålen och del med dig av dina bästa tips! Ordet är ditt!
Skrivet av
Här kan du lufta din aversion mot kål, mina åsikter om kål eller helt enkelt våren i största allmänhet. Eller hylla kålen och del med dig av dina bästa tips! Ordet är ditt!
Kommentarer
20 svar till ”Artikeldiskussion: På tal om kål”
Med tyska gener är det ju svårt att inte älska kål. Vanlig kumminkål är stapelvara till den pannbiffsvariant som finns i släkten, och husets specialitet är “Krutfläckar/Krautfleckeln” som är korv, nudlar och kål som steks tillsammans. Funkar till nöds med snabbmakaroner och falukorv.
Yngsta sonen har sagt att hans favoriträtt är “sån där svart kål”, alltså stekt vitkål med kinesisk soja på. Alltid något.
Vithål är underskattad och underbar. Vad vore vegetariska grytor utan fräst vitkål (gärna i kallpressad rapsolja)? Jag gjorde just en kålsoppa med tomat och gröna ärter. Spetskål+tomat+kummin=mums! Den smak-kombinationen kommer jag återvända till.
Jag älskar vårens späda, gröna vitkål eller spetskål fint strimlad och wokad i olja. Det behövs bara lite salt på, kålens egen sötma bidrar med resten. Hur gott som helst!
Jag älskar färsk vitkål (du glömde spetskålen!), jag brukar bara äta den tunt strimlad och wokad i lite olja med salt. Den äldre vitkålen är duger med ett nödrop när färsk inte finns att tillgå, wokad med lite ingefära.
Men jag tycker du är orättvis mot kinakålen. Den är också god att woka, eller i soppor. Däremot är den helt avskyvärd i rå form. Strimla den och stek först upp lite strimlad shitakesvamp i salt och lite socker, sedan i med kålen och ett par matskedar med finhackad ingefära och vitlök. Se till att den blir genomstekt. Rå kinakål gör ingen glad. Mkt salt och socker.
Kinakål är också gott att ha med i grönsakfräs till stekta nudlar, för att inte tala om nian gao, rispuddingen som säljs i styva längder på ex v Nordic Chines. Köp antingen hel (måste skivas fint ca 3 mm tjocka skivor) eller uppskuren nian gao (betyder årspudding) och blötlägg över natten. Stek sedan strimlad fläsk som du marinerat lite lätt, stek strimlad kål för sig, sedan rispuddingen för sig och häll i fläsket och kålen mot slutet. Glöm ej salta.
Oj, jag har visst redan kommenterat på detta…
När vi snackar kålsläktet (Brassica), ska vi inte glömma broccolin, som faktiskt rent botaniskt är av samma art som såväl vitkål, rödkål och spetskål som blomkål.
Senap är också av kålsläktet, den skall inte heller glömmas bort.
Själv är jag numera väldigt förtjust i både surkål och blomkål, något jag inte var som barn..
Som utlandssvensk kan man komma på sig själv med att längta efter pizzasallad. Vet du hur det kommer sig att pizzasallad blivit ett standardtillbehör just i Sverige?
Jag tillhör minoriteten här som älskar rå kinakål. Kunde äta det som godis redan som liten:)
Jag ääälskar kål, jag tillhör nog en minoritet, för jag kan äta kål i princip varje dag och mängder av det! Oftast blir det vitlkål eller rödkål strimlad tillsammans med grovriven morot och en vinaigrette eller coleslaw med lite majo coh gräddfil.
Men jag vill också slå ett slag för grönkålen som jag tycker används alldeles för lite! Och brysselkålen likaså. Nu hör just dessa två hösten/vintern till mer, men ändock, 2 fanstastiskt goda kålsorter som borde användas mer.
I våras upptäckte jag japanernas uppskattning för vitkål. Den billigaste och kanske mest uppskattade gatumaten i Tokyo är yakisoba – stekta sobanudlar med vitkål och soja, i all sin enkelhet. Med en burk Asahi till kunde det varit ljuvligt, om det inte vore för att nudelkålfräset legat färdiglagat och uppvärmt och avsvalnat och uppvärmt och öppet under timmar i den trettiogradiga söndagseftermiddagen. Trots detta var det faktiskt riktigt gott.
Och okonomiyaki, Hiroshima-specialiteten som egentligen till nitti procent består av vitkål. Vi snackar inte om snabbstekning i detta fallet. När kocken byggde den omelettliknande skapelsen var den meterhög, och tjugo minuter senare var den tunn som McDonalds ostburgare. Av någon anledning smakade den inte fisigt för det. Det var utsökt. Kanske var det den härligt syrliga japanska majonnäsen balanserade det sötkåliga? Förmodligen inte därför. Jag vet inte. Skoj iallafall att vitkål är lika stort i Japan som i Sverige (?) som i Tyskland som i Frankrike.
Tack för att du plocka upp dett ämne Lisa!
Jag äter kål varje dag. Varierar med kålsallader på rödkäl, vitkål, spetskål, savoykål m.fl. ofta med en enkel vinegrette eller med bara citron, salt och peppar.
Nu på sommarn har jag börjat göra fler varianter, stekt rödkål, rödlök med vaniljvinäger vilket funkar otroligt bra med grillat kött.
Idag gjorde jag en blomkål och spetskålsoppa som blev fruktansfarligt god, toppad med en persilje, myntaolja och lite stekt sidfläsk.
Kålslaktarn: Ditt namn och dina ord är musik i mina öron!
Jag älskar vitkål! Jag älskar att äta den knaprika, krispiga kålen på alla möjliga sätt. Men en smaksig sommar variant är denna vitlök och citrongrillade variant:
http://blogg.amelia.se/husmorsorna/2011/05/27/ett-till-grilltillbehor/
Tro mig den är värd att testa.
;)
Anette
Jag och vitkålen har en lång och kärleksfull historia tillsammans. När jag en gång i tiden ville gå ned (välbehövliga) 25 kilo fanns det inga grönsaker jag egentligen gillade. Så hittade jag vitkålen, tack vare farmors gamla hederliga kålpudding. Och vips hade jag ett nyttigt, mättande och gott alternativ till feta saker. Jag blev lite mat-förälskad, typ. Jag stekte, gratinerade och blandade ut annat med vitkål. Än idag kan jag känna ett styng av upphetsning när jag kommer till mataffären och ser att den färska vitkålen är kommen. Ska raskt prova Lisas indiska kålrecept så fort sommarstugeprimitiva livet är över…
jeanette: Tack för att du påminde om kålpudding! En favorit här också. :-)
Lisa, du skriver så fint och diplomatisk om kål. Själv vill jag bara vråååla ut att kål är fantastiskt och att man inte kan leva utan den! Har försökt på alla sätt att få folket och förstå dess guld! Har kommit fram till att det inte bara är gamla får-i-kål-minnen och fattigdom som gör det så svårt, utan kanske är det så enkelt att familjen kål förtjänar ett nytt namn?
Lena
lycklig: Jag är inte diplomatisk, bara aggressionshämmad. Och jag håller med dig om kålen, fast säg det inte till någon …
Tänk att den här kåltråden spänner över fyra år!
Oj ser nu att tråden är jättegammal. Jag som tänkte svara Anna, men det är ju fyra år sedan hon frågade.
Jag har hört att pizzasalladen är en utveckling av rödkålssalladen som man får till lite av varje i Turkiet och ex-Jugoslavien, och som pizzabagarna från de länderna ska ha tagit med sig. Eventuellt är det ren lögn, men det låter sannolikt och jag har framgångsrikt lurat i ett stort antal argentinare det i samband med att de stjärnögda har glufsat i sig denna exotiska delikatess.
Anna skrev också att hon saknade pizzasallad, men det är faktiskt lätt att få till den så den liknar den slabbiga pizzeriavarianten. Man bara lägger strimlad kål (jag tar alltid röd för den är mycket snyggare och kostar samma här) i ett durkslag, häller över kokande vatten, spolar av, läggar i stor skål, bankar kålen med valfritt trubbigt föremål, gärna mortelstöt, tills den börjar se mör ut, häller på stora mängder billig vinäger, salt, peppar och nån olja, ställer i kylen till nästa dag. När det inte smakar rätt behöver man nästan alltid mer vinäger.
Varför blir kålsoppan för söt?
Hur skall man dämpa eller ta bort vitkålens sötma?