Knappt har jag hunit köra igång förrän bloggen stänger igen. Men min far har blivit allvarligt sjuk och min fritid den närmsta tiden framöver kommer att gå till att ringa läkare och kräva tester av alla de slag, eftersom påtryckningar dessvärre visat sig vara den effektivaste behandlingen.
Jag är ledsen, men vissa saker är viktigare än andra. Till exempel Godisträden.
När jag var liten trodde jag verkligen på Godisträd, och det skulle ni också gjort i min sits. Ofta gick min far och jag på promenad, tittade på talltitor och han lärde mig djurbajskorvar och fågelspår. Hälften av tiden misstänker jag att min far hittade på fågelläten och myrstacksanektdoter, men lärorikt var det ändå. För det mesta samlade vi mygglarver till hans två enorma akvarier, men ibland hände det att vi gick på jakt efter godis. Och de jakterna var alltid lyckade…
Jag minns de där gläntorna som igår: när skogen gav vika och man hade fri sikt in mot ett vildäppelträd vid en husgrund, en ynklig enebuske, en ensam gammal ek eller lind eller en gång en blixtslagen gran… Lingonriset frasar mot fötterna men vitmossan får jag inte trampa sönder eftersom jag tror att det tar hundra år innan den växer ut igen (det har mamma sagt).
Och mitt i står ett träd som dignar av clownkolor. Eller Dumle eller något annat godis med papper på. Clownkolor var de här sega mintchokladkolorna som var inslagna i vaxat papper i brunt och vitt. Ingen jag känner minns vad de heter, men de dekorerade allsköns nordöändska träd. Min pappa, som är den mest otålmodige jag vet, trädde hundra kolor med sytråd och knöt dem i träden. I godisträden. Och aldrig har något godis smakat så gott, som det jag plockat som femåring ur de öländska träden, och aldrig har det varit så kärleksfullt planterat. För min pappa visste exakt hur lång jag var och exakt hur högt jag hoppade och såg bara till att några få var utom räckhåll och inom längtan. De godisar jag inte nådde fick hänga kvar. “De behöver vi spara tills nästa år” sa pappa. “Annars kommer godisträden dö ut.”
Och föer godisträden och mygglarverna och alla de andra tusen sakerna som gör just just min far oefterhärmelig och fantastisk kommer jag, som är min otålige fars otåliga avbild, att ta en bloggpaus tills jag lyckats få läkarna att inse att min far inte är en sådan där åttioettåring som man liksom bara kan glömma på avdelningen tills han sakta dör. Han är godisträdens skapare, och som sådan dör man inte förrän plommonträden bär gelehallon!
Kommentarer
17 svar till ”Tills godisträden blommar”
Nu vill jag också ringa och trycka på för din pappa. Ta hand om er!
Kändes att det kom från hjärtat. Vackert.
Lycka till!
Ta hand om din far, viktigare saker än godisträdsskapare finns inte.
Vi väntar och tänker varma tankar.
Åh vad vackert skrivet. Och gjort av din pappa. Hoppas att allt blir bra. Ta and om dig och din pappa.
Viktigare saker än att de nära mår bra finns inte. Tråkigt nog är det ofta så att envisa påtryckningar är det enda som funkar i sådana här lägen. Ta hand om dig och familjen!
Ta hand om dig själv och familjen! Tänker på er!
Tag hand om Er
Sköt om Din gamle far. Jag besökte min för 14 dagar sedan, det är hackigt och släpigt och kortminnet är väl lite si och så med. Han är 87. Han har aldrig varit godisträdsfarsa, men han lärde mig tidigt att äta ostron och får träffa Tore Wretman och redan i början av 60 talet lagade han nasi goreng hemma i köket och gjorde underbara petit choixer som fylldes med gräddmätad chokladkräm.
Alla bär vi olika slags arv och minnen vidare. Jag tar liksom du till mig de goda minnena opch jag hjälper honom påminna sig vad gott allt var.
Han satt senast och åt pensionärsmat ur en plastback och där såsen skurit sig när fisklagen runnit ur fiskbiten efter ett dygn på vägarna färdiglagat i långtradare. Jg sneglade mot honom och sa: Nu du farsan är det djävligt långt från Teatergrillen som var hans stamlokus under många herrans år.
Ta hand om Din farsa. Slå på vå¨rden och myndigheterna, det är det enda raka.
g
Din far verkar vara en man av sällsynt kaliber-sådana som han behövs i vår värld. Jag håller tummarna för honom och sänder positiv energi åt ert håll
Jag blir rörd, ta hand om varandra.
Vansinnigt vackert skrivet. Kramar i lass från oss på Högalidsgatan.
ako-kolor, så hette clownkolorna egentligen. kommer du inte ihåg att vi alltid stannade på shell och köpte antingen clownkolorna eller de i mintsmak (blå- och vitrutiga) när vi skulle åka till kalmar?
Hoppas dina påtryckningar hjälper och att din far får den hjälp han behöver. Kram.
Ni är något utöver vanliga, du och din familj. Ni har alla lyckönskningar som går att få från mig. Hoppas att det går bra. Länge leve godisträden!
kramar/J
Du skriver så det känns i hela kroppen…
Kram till dig från mig!
En far vars barn talar så om honom är en rik man.
Hoppas allt går så bra det bara kan för er!
Vilka barndomsminnen, var rädd om dem! Hoppas att allt blir så bra det kan med din pappa, skickar massor av interaktiv styrka till dig, och till din familj.