Man skulle ju kunna tro att jag gjort viktiga saker eftersom det varit tyst från mig i två dagar (som alla vet en halv evighet i bloggosfären). Icke. Jag har bara spelat på tok för mycket BrokenPictureTelephone. Som viskleken fast man ritar. Det är helt enkelt hysteriskt roligt och mer vanebildande än någon dödsdrog.
Men så råkade jag titta ut genom fönstret. Va, är klarbären redan mogna? Hjälp, var har jag varit, vad har jag gjort? Har jag slösat bort mina dagar och nätter i internets trygga famn? Ut i naturen, Margit!
Sagt och gjort. Jag gick ut och plockade alla klarbären. Det blev drygt 4 deciliter och tog glödheta tio minuter. Sedan gick jag in, picklade dem och nu sitter jag här framför datorn igen. Fast jag hann se att smultronen är mogna!
Inlagda körsbär
receptmakare: Margit Richert
1 liten burk
30 minuter
Det här är en liten sats, men receptet går givetvis bra att dubblera om du har fler körsbär i trädgården än jag. Körsbären behöver inte vara supermogna, för då har fåglarna antagligen redan ätit upp dem.
Underbart gott till feta saker: grillad fläskkarré, confiterad anka, rillette och typ all hårdost.
Och du, köp en körsbärsurkärnare, det är den bästa onödiga pryl du någonsin skaffat dig! Själv tog jag en tjock strumpsticka och petade ur kärnorna. Det tar evigheter, skvätter en massa och är urtrist.
- 4 dl surkörsbär
- 1/2 dl ättiksprit
- 1/2 dl socker
- 1 1/2 dl vatten
- 2 kryddnejlikor
- Skölj körsbären och kärna ut dem. Lägg dem i en liten och mycket ren burk.
- Koka upp övriga ingredienser och rör så att sockret löser sig.
- Häll den heta lagen över körsbären. Skruva på locket. Oöppnad håller den i evigheter, men körsbären är uppätna långt innan dess.
Kommentarer
9 svar till ”Utläggning om inläggning”
Min mormor gjorde alltid spottsoppa på klarbären. Det var en av de där sakerna man inte visste att man gillade förrän det var för sent.
Syltade klarbär/körsbär.
Min variant
Jag plockar med skaft. Klipper sedan av skaftet till ca 5 mm längd.
Detta för att markera att kärnan är kvar i bäret.
Därefter syltning enl Din princip
Jag brukar även använda kanel och nejlika i kokspadet.
“smaken är som baken….”
Gott blir det i varje fall.
Hoppas du inte slänger körsbärsspadet när burken är tom på bär.
Reducera och kombinera med god köttfond till mustig körsbärssås.
Oj, redan mogna körsbär. Här går det undan. Sist jag kollade mina var de gröna, men när de ändrar färg ska jag prova din variant!
Hälsar fröken Dill
Peter: Spottsoppa? Nu måste du berätta mer!
Örjan: Smart det där med skaftet! Jag skippade kanel och kryddpeppar eftersom jag ville åt en ganska ren körsbärssmak, men några kryddnejlikor fick komma med. Och körsbärsspadet ska användas, tro inget annat!
Fröken Dill: Jo, när fruktsäsongen väl sätter igång går det undan!
Margit, det är inte så vidrigt som man kan tro. Det är en enkel soppa som man kokar på klarbär, socker, vatten och (antar jag) potatismjöl. Kärnorna är kvar, så man får spotta ut dem efter hand, därav namnet.
Så här i efterhand insåg man vilken delikatess man fick serverad, det tog väl inte många timmar från buske till bord, men vid den tiden ville jag nog helst ha big pack-glass, eller dillchips.
Mormor kokade alltid sin grönsakssoppa med hela pepparkorn, så det var ett spottande där med. Vinnaren var givetvis den som fått flest pepparkorn. Jäklar, vad vi åt grönsakssoppa då. Otroligt smart drag av henne.
Nu blev det galet, släng in [inser] istället.
Hahaha, underbar grönsakssoppetävling! Och tack för spottsoppan, hittar jag fler klarbär kanske jag vågar mig på den. :)
När du skrev det här inlägget – för 1 1/2 år sen – så hade även jag surkörsbär. Så jag testade ditt recept (men var lat och lät kärnorna sitta kvar). Sen glömde jag bort burkarna. Tills igår! När jag hade fläskkarré och febrilt letade efter något att lyfta vardagen med. Och vilket lyft!! Vågar inte berätta hur många körsbär jag åt… Kan det inte bli körsbärssäsong väldigt snart igen?? TACK Gitto!
Gud vad härligt att höra, Eva! Och du ska veta att jag är avundsjuk på dig, hade gärna haft några kvar att smaska på! :)