Örjan undrade i en kommentar hur det ser ut på svampfronten här på Munsö. Illa, svarar jag. Mycket illa. På samma ställe som jag hittade enorma mängder karljohan och stolt fjällskivling fanns bara den här aspsoppen. Den ska man inte förakta, men en? Efter två timmars snubblande och snavande i urskogen? Tur att det börjat regna lite mer.
Det värsta med hela det här svampplockandet är att min granne H, en gedigen karl i sina bästa år med skrotbilar och hundträning på hjärnan och tomten, har ett hemligt svampställe Förra året mötte jag honom när han bar på en pappkasse a la den största modellen på stormarknader, proppfylld med svart trumpetsvamp. Det retar mig något oerhört att jag inte lyckats hitta den platsen, eftersom jag med någon pervers logik tycker att all svamp i skogen rättmätigt tillhör mig. Men jag letar vidare – kruxet är ju att jag måste hitta dit före honom. Alternativt smyga efter honom. Men med tanke på hans dresserade schäfrar avstår jag nog.
Kommentarer
9 svar till ”Svamprapport”
Hav tröst – den är på väg.
Här nere har jag på första riktiga svamprundan hittat gott om gula* kantareller. Små, men många. Kremlorna är på G också, lär man sig dem så har man sommarsvampen fixad.
* Enligt vissa svampnördar får man inte säga “gula” kantareller om man hittat sådana, eftersom artnamnet är “kantarell”. Men det är samtidigt namn på en familj, så om man inte skall stajla med latinska namn på det man hittat tycker jag nog det är OK att klämma dit färgen också. Det bidrar ju ändå inte med nån förvirring, snarare tvärtom.
Om jag kommer hem och säger “jag har hittat kantareller” får jag ändå frågan “gula?”.
Peter: Men hur skiljer man kremlor sinsemellan egentligen? Jag är riktigt kass på det och betraktar varje potentiell kremla som en dödsfälla (eller kanske inte riktigt, men nästan!).
Tack för svampnördsinfon ang kantareller – själv är jag tvärt om, jag säger bara kantareller om vanliga (“gula”) och trattisar om bruna. Finns det fler så är jag olyckligt ovetande om dem. Att Magnus sen när något missriktat kantarellhat (mot gula alltså) är nog den mest obegripliga biten av vårt förhållande. Varför gifter jag mig med någon som ryser bara det luktar kantareller i köket? :)
Hej! Själv har jag förgäves försökt att lära hunden Sissi att nosa upp svampen men icke. Man får mata henne med blårbär istället…
En del har svårt för det fruktiga i kantarellen, det som ligger åt disktrasehållet.
Säger man “trattisar” till samma gäng som dissar “gula” så får man en ovän för livet…givetvis säger jag själv “trattisar”, “trumpeter”, “rödgula” etc., alltid retar det nån.
Det intressanta med kremlor är att man inte behöver kunna skilja dem åt. Det finns en del som man lär sig ganska snabbt: kantkremla, tegelkremla, vinkremla, mandelkremla etc., men regeln är följande:
OM man VET att det man håller i är en kremla så räcker det att smaka på den. Smakar den milt, eller på sin höjd pepprigt, så är den ätlig. Smakar den skarpt eller brännande så äter man den inte. Och skulle man ta fel nån gång så dör man inte, kremlor är tämligen ogiftiga och retar mest magen.
Men kruxet är just att man måste veta säkert. T.ex. är små exemplar av grönkremla inte helt olika små exemplar av lömsk flugsvamp. Det finns sätt att skilja dem åt ganska enkelt, men man vill inte vara osäker.
När man väl vågar ta kremlor så öppnar sig en väg att snabbt fylla korgen med svamp som inte många andra rör. Det finns visserligen godare svampar, men som bulk är de OK.
Tack för referens till mig.
Jag är i första hand nyfiken angående “sommarkantareller” eller ekbackskantareller som jag ibland kallar dem.
De är de första gula kantarellerna och kan hittas i ekbackar från mitten juli till mitten/slutet augusti.
De borde i år dyka upp inom en vecka, förutsatt att förra veckans torka inte dödade myceliet.
Sök i ekbackar, gärna kuperade.
Under en sluttande berghäll är det ofta fuktigare och där kan de finnas, även “torrår”
Svart trumpetsvamp, visar sig normalt inte förräns i Augusti.
Fram tills dess titta efter hassel i ekskogarna.
Trumpetsvampen växer i symbios med hassel (men även i “storskogen”.)
Förresten på franska -svart trumpetsvamp “trompet de la mort”(dödstrumpeter).
Jag föredrar att torka min svarta trumetsvamp- snacka om umami.
I övrigt håller jag med Peter ang kremlor.
Läs på karakteristiska och lär dig kremlor. Tag ett smakprov på svampen i skogen.
Är det en säker kremla och den smakar milt. Då är det en bra mat-/blandsvamp.
Lycka till i skogen
Jamen hallå jag har inte tänkt svamp än, här känns det som om snön nyss tinat(överdrift!!!!)
Plockar inte heller kremlor, jag smakar på dom och sen kastar jag dom, FEG!
Jag plockar mest trattisar men rödgula är mina favoriter.
KarinW
Rödgula är ju underbara, milda och goda.Använder dem gärna till fisk.
Men här söder om Mälaren hittar jag kvantiteter högst vart femte, extra fuktiga år.
I sig är de ju lätta att hitta, förutsatt att man kommer ihåg var man funnit de tidigare år.
Antingen finns de eller inte.
Precis som med andra typer av kantareller- gula, tratt och trumpet.
Kan du bekräfta påståendet att älgar/rådjur gärna äter speciellt gul trumpetsvamp?, så det gäller att hinna före.
Evelina: Det låter som en mycket klok tanke, jobba vidare med det! :) Du får mina smultron om jag får dina svampar, hehe.
Peter: Då ska jag fortsätta säga trattisar då – jag har inga svampnördar i närheten ändå. Och tack för lektionen i kremlor, nu ska jag våga plocka dem. Problemet är bara att jag har en sådan uråldrig svampbok med inte särskilt verklighetstrogna bilder. Jag får skaffa iphone så att jag kan koppla upp mig mot svampguiden i skogen!
Örjan: Ekar har vi ju gott om här i Ekerö kommun, så jag ska ut och leta nästa vecka! Och torkad trumpetsvamp är ju helt fantastiskt, jag vet inte hur många svampsåser som räddats av dem (jag fick ett par nävar av grannen H förra året).
Karin W: Jo, det kanske är lite tidigt för svamp än, men en hittade jag ju iaf. :)
Örjan: Apropå rådjur blev jag utskälld av en revirhävdande råbock igår. Han var inte ett dugg rädd, utan uppenbart förbannad över att jag vågade inkräkta. Men han såg god ut, måste skaffa jägarlicens och mark!
Råbocken.
Snacka om att han kan kan skrämma!
Och han hörs!
Men som svamplockare är jag ju egentligen ingen rival till honom.