1. Gör en vetesurdeg och glöm bort den x antal dagar eftersom du har så mycket annat roligt att göra. Blogga till exempel.
2. “Vad fan är det här då?” Låt din förskräckta sambo återfinna vetesurdegen. Inse besviket att den möglat.
3. Släng den. Den var säkert ändå inte bra.
4. Ta din betrodda rågsurdeg i stället, den funkar ju i alla fall. Blanda ned en liten klick i någon deciliter vatten och lite vetemjöl. Ignorera alla tankar om fusk som dyker upp.
5. Blanda ned mer vetemjöl och mer vatten efter en dag. Fundera på att väga ingredienserna, men strunt i det. Det är jobbigt att ta fram vågen. Låt stå en dag till.
6. Blanda ned ännu mer vetemjöl och vatten. Nu är det definitivt försent att börja väga!
7. Sno halva degen. Blanda i den i en vanlig pizzadeg eftersom det säkert blir lite extra gott. Blanda i mer vetemjöl och vatten i degen igen.
8. Nästa dag kommer du på att det är dags att baka! Knåda in mer mjöl tills det känns som en bra deg. Låt jäsa en timme tills du kommer på att helvete också, salt ska man ju ha i.
9. Knåda i salt. Höfta där med. Knåda lite extra när du ändå håller på.
10. Forma till en limpa. Låt jäsa 3 timmar i en nonstickform.
11. Fundera på om du inte skulle försöka stjälpa ut den på en plåt ändå. Testa. Inse att degen sitter fast och att det har blivit betänkligt mycket plattare.
12. Låt jäsa 1 timme till. Nu ser det bättre ut.
13. Sätt ugnen på 275 grader. Nu jävlar ska här gräddas!
14. Skjutsa in formen efter alla formens regler och släng in ett par isbitar på en plåt. Det ger en massa ånga som brödet visst gillar. Kom på att njäaeee, det blir säkert bränt om du kör det på 275 grader i början som du tänkt. Sänk blixtsnabbt värmen till 200 grader.
15. Inse efter en kvart att brödet kommer att bli löjligt blekt. Kräma på till 275 grader igen. Gå och läs en blogg.
16. Just det, BRÖDET! Spring tillbaka till ugnen. Allt ser jättefint ut. Men är det klart? Testa med stektermometern. Jodå.
17. Ta ut ditt bröd, knacka ur det ur formen och låt svalna. Servera din sambo ett par skivor och låt honom deklamera att “det smakar alldeles underbart, det här måste du göra igen!”. Tvivla på att du kommer kunna upprepa bedriften.
Kommentarer
14 svar till ”Varför ni aldrig får några brödrecept på den här bloggen:”
Surdegsbröd
Vem har ork att vara “kontrollerande” som Bröd-Martin? OK jag tror på hans bröd och dess smak.
Jg bakar alltid matbröd med surdeg.
Recept
“en slurk” surdeg +lite extra jäst om den verkar vara inaktiv.
Som du -ibland utbakning i brödform , ibland rundriven.
Det viktiga är ju surdegsjäsningen, och smaken på det gräddade brödet, oberoende av brödets utseende
Örjan: Jo, jag hyser inga tvivel om att det blir mycket bättre med Martins metoder, men jag skulle nog inte känna samma glädje i bakandet om jag var tvungen att mäta och väga. Det blir för mycket vetenskap för min smak. Men visst är det tur att det finns sådana som Martin som verkligen brinner för bakningen?
PS Örjan. Ytterligare 2 kg kantareller plockade. Ett halvt igår, resten idag. Det var den bleka sorten.
Detta påminner om gårdagens bakning. Rejält med vetesurdeg, allehanda mjölslattar (jag gjorde slut på fem påsar mjöl, av olika slag!), lite extra vatten, salt, ett fjärdedels, halvt intorkat jästpaket från förra veckan, samt en slurk sirap från kanderad ingefära jag kokade ihop häromdagen.
Jäser ett par timmar, slår ut och försöker få ihop det hela till limpor. Inser att degen blivit alldeles för blöt och vill fastna överallt. I ren frustration slänger jag ned alltsammans i en någorlunda rak sträng på plåten, och täcker över för att jäsa lite till.
När det så är dags för gräddning har den lösa degen flutit ut ytterligare, men in i ugnen går den. Gräddas per termometer.
Det blev i slutändan gott, men kunde knappast skäras i skivor. Det blev istället rutor; lagom tjocka att skära på mitten. Det får allt bli mer mjöl nästa gång. Vem vet, kanske sju påsar blir lagom?
Gitto
Kantarelltävling?
Jag har hittills plockat över 5 kg.
Hitta ett eller två maxställen så slår du mig lätt.
Kantarelltävling?
Egentligen leder Du.
som plockat på “nya ” plater
Jag har ju varit och skördat på “gamla” platser.
Jag bakar ungefär som jag lagar mat, utan recept och med känsla. Mäter endast degvätskans volym och sedan kör jag mjöl tills jag tycker degen “känns bra”. Tycker det är roligare, har inte vågat mig på surdegsbakning än men allt i sinom tid. Jag hämtar gärna inspiration från recept men följer dom sällan. Ibland blir det bra, ibland blir det mindre bra. Kul är det iaf.
Underbart skrivet! Martin är verkligen duktig, men personligen vill jag inte baka hans typ av bröd. Det är såna man köper i bageri när man är på semester. Jag vill baka det jag känner för, för stunden. Väga gör jag bara för att veta hur mkt jäst & salt som ska i (samt kunna blogga). Men… skulle det inte bli gott har man iaf varit kreativ, och fått känna doften av nybakat =).
hmm… min rss fick en snutt av ett intressant blogginlägg om basilika som luktar nejlika, och jag är så nyfiken på fortsättningen, vad har hänt med det inlägget månntro?
Fabian: Jo, det blir ju ofta helt fel och ändå rätt gott när man chansbakar.
Örjan: idag har jag tagit ett kilo till. Men du får gärna vinna, jag tycker så illa om tävlingar. Jag har alltid kommit sist i dem. :) Idag har jag fö gått en mil, varav hälften i skog. Ska vi tävla kan vi göra det i fästingar: jag har plockat 16 st idag, trots heltäckande kläder.
Emil O: Det räcker ju oftast att mäta degvätskan, sen “känner” man ju hur degen ska vara.
Rebecca: Jag håller med! Martins bröd är alldeles fantastiska, men jag är inte säker på att jag behöver fantastiska bröd till vardags. I alla fall inte om det betyder att jag behöver väga mina ingredienser. Då håller jag hellre till godo med okej bröd – det är ju fortfarande bra mkt bättre än köpebröd.
HannaH: Det kommer sen, men det var för obearbetat. Kan haft någonting att göra med att Magnus och jag drack whisky igår. Men vem vet?
Hej Margit,
din blogg är väldigt kul att läsa – du skriver verkligen bra och träffande. Gillar särskilt dina kantarellskogshärjningar :)
Fortsätt förgylla mina dagar är du snäll! Du är mycket bra på detta!
Mia: Tack så väldigt mycket! Jag lovar att jag ska fortsätta både med kantarellskogshärjingar och bloggandet så länge jag förmår!
Hahaha charmig post. :)
Ser riktigt gott ut! Tack att du delade med dig av receptet, för detta ska jag pröva på snart.