“Huuh, det går ju inte att äta”, sa Bill. “Gammelmansmat”, la Bull till.
Fast egentligen var det mina föräldrar som för en gångs skull var rörande eniga när jag telefonledes berättade vad vi ska äta till middag idag.
Kan ni gissa?
Som ledtråd kan jag säga att det rör sig om rejäl husmanskost som mycket tydligt exemplifierar den svenska förkärleken för sötsura smaker.
Blev det för lätt nu?
Kommentarer
13 svar till ”Gammelmansmat?”
Bruna bönor? Det var det första jag kom att tänka på. Något av det mest sötsyrliga som finns i den svebska husmanskosten. Därtill något av det bästa jag vet!
Dillkött!
Sillbullar med korintsås (har jag i och för sig aldrig ätit men har fått för mig att det är sötsyrligt)
Här tänkte jag skriva isterband men…sötsyrliga vet jag inte om de är just.
Ja det kan ju skrivas en bok om detta men om man tar efter det godaste jag vet är det dillstuvat lamm el kokt kalv m dillsås alt stuvat,men visst är riktiga isterband syrliga men knappast söta.
El varför inte kokt Torsk m citronsås
/rolf
Måste vara kalv i dillsås – av en händelse så har jag själv en gryta med just kalv med dillsås på G som skall redas av om en halvtimme. En klar favorit!
Dillkött är det nog. Skolbespisningars fasa för oss 50-talister.
För min del dök sillbullar med korintsås upp i huvudet..
Mamma har brukat tvinga på mig denna rätt som jag nu inte vet om jag gillar eller inte tycker om alls.
Mitt liv förändrades när jag efter en matlagningskurs började göra egen husmanskost. Vännerna gjorde konstiga miner när jag satte fram ‘min’ oxbringa och desto gladare när de smakade första tuggan. Min bibel var KF-s kokbok anno 1973.
Ja jag tänkte direkt på dillkött också! Mannen i huset gillar inte kokkött(perfekt att skriva på kakburkar)men är det riktigt kokt, utan senor och fett och med härlig sås då plötsligt gillar han det!
Plastfarfar: Blåvita kokboken exemplifierar ordet “trygghet”.
min första tanke var isterband, fast egentligen dillkött, men har flera andra redan sagt
lennart
Jag tror att det är nåt knepigare än det de andra har gissat på. Jag tror inte du bloggar ett “hemligt” inlägg för hederligt dillkött. Hm, vad skulle det kunna vara? Nä, jag har inget bättre förslag… Men ändock är jag lika nyfiken!
Helt rätt, Anders. Med KF-s kokbok kunde man bara inte göra fel. Bara laga rätt -;)
Kalops är i mina ögon (eller i min mun, kanske) såväl farbrorsaktigt som med sina tillbehör sötsyrligt. Fast inte lika gott som dillkött.