Mycket har jag förlikat mig med här i livet… Att jag antagligen aldrig kommer att ta mod till mig och flytta till samoa-öarna, att jag inte kommer att vinna 25000 kronor i månaden i 25 år eftersom jag aldrig köper trisslotter, att man måste stå ut med att höra Rikard Wolff i radio då och då, att det finns spindlar stora som tefat och att rådjuren äter upp min mangold varje natt.
Allt det där kan jag leva med, även om det retar mig då och då.
Men att man måste diska och skrubba av spisen och torka arbetsytorna och putsa kaklet varenda jävla dag, bara för att upptäcka att det ser exakt lika hemskt ut bara några timmar senare, det står jag banne mig inte ut med! Är det verkligen meningen att det ska vara så?
Kommentarer
12 svar till ”Frustration”
Nej verkligen inte! Disk är kökskreativitetens baksida, helt klart ;-)
Putsar du kaklet?
Själv bär jag runt på drömmen om en diskmaskin. Jag lär få bära länge. Inga pengar och definitivt ingen plats.
Det är nackdelen med att vara matfreak. Jag tror jag ska ta och gifta mig med nån som gillar att städa och diska…
Anna: Skönt att det inte är jag som börjar bli knäpp.
Jessika: Ja, men det skvätter ju så mycket på dem… Diskmaskin vill jag också ha, men det är samma problem som hos dig. Plats? Då får jag riva ut halva köket. Eller sätta den i duschutrymmet.
Rebecca: Jag har ju tur som ÄR gift med en man som i alla fall inte har någonting emot att diska, men det känns inte rätt att låta honom ta disken när jag suttit hemma och lökat hela dagen. Usch. Jag vill ha en slav!
Min man undrar om jag och döttrarna skulle baka, sylta o safta och göra lika många storkok om inte han diskade. Då har vi ändå diskmaskin…
Med risk för att bli stenad; jag står ut med det mesta (nja, inte Richard Wolf) och tycker faktiskt det är ganska avkopplande att röja köket, ta ett steg bakåt och känna en djup inre tillfredsställelse.
Annika: Du är lycklig med din diskmaskin du.
Anders: Stenad? Av oss? Om nåt är jag glad att det finns någon som tycker det är skönt att röja köket.
Jag kan tycka det är meditativt ibland, men jag avskyr verkligen själva diskandet. Mycket för att jag oftast har spruckna nagelband och måste ha diskhandskar för att de inte ska bli värre och då när man står där med äckliga diskhandskar på så börjar det ALLTID! – ja faktiskt alltid – klia på näsan. Då kan jag få tokspel, framför allt om det är Rickard Wolff på radion samtidigt (det var det idag).
Skaffa barn och lära de tycka det är kul att putsa och städa? Då blir det inte barnarbete bara barnlek, men fungerar som slavarbete.
Så sent som i förrgår när vi stod och blängde frustrerat på diskbänkens Mount Everest-liknande uppenbarelse utbrast sambon uppgivet: ”Jag har aldrig tidigare träffat någon som genererat så mycket disk som du gör”. Han har säkert helt rätt, men jag skyndade mig att påminna honom om alla gånger han sagt hur mycket han älskar min mat och blev förlåten ganska ögonblickligen.
För egen del går det ibland så långt att jag undviker den mest kreativa matlagningen för att slippa disken vilket inte heller det är så roligt i längden. Sen är jag ju sån att jag högst frivilligt kan sätta på en skiva med Rikard Wolf när rotar runt i köket…
Takida, eller annan rock. Perfekt när man ska städa och röja. Nån mesmusik och man vill gå och lägga sig.
Jag har tyvärr ännu inte lyckats förlika mig med det där med att jag troligen heller inte lär vinna 25 000 Trisskronor per månad…