Under ledning av Magnus lillebror – brandmannen Daniel – vågade jag till slut titta närmare på såret. En liten del av nageln var borta. Inget att bråka om. Den fjärdedel av fingret som var puts väck fick mig dock att yla desto mer. Jag trodde jag skurit ett snyggt snitt rätt in, men i själva verket hade jag skurit bort en rejäl bit finger. Inte konstigt att det blöder!
Jag har baddat fingret i alkogel och skrikit i högan sky. Sedan har jag lagt kompresser på, svept med frystejp och sen har jag skrikit lite till eftersom det är skitläskigt att en stor bit av mig själv saknas. Och nu spelar killarna guitar hero. Det är inte rättvist…
Kommentarer
10 svar till ”En bit av mig är borta…”
Men vad är det för trams, in till akuten med dig. Och låt killarna sala ihop till en taxi.
åk till akuten för sjutton!!
Äsch, idag har det slutat blöda, så det är ingen fara! Men jäklar i mig vad läskigt det såg ut!
Ibland kan man nog vara lite för oblödig Gitto, det där låter som något man borde få omhändertaget kan jag tycka.
Helt offtopic så testade jag ditt bönburgare-recept igår och dom blev trevliga, om kanske något torra. Undrar om man kan fixa det på något sätt eller om man bara borde lösa det med tillbehör, som vi gjorde igår (hoummus och avokado var gott till).
Låter otäckt det där. Det är i sådana lägen jag hade ringt min mamma och blivit mycket, mycket ynklig (jag hade inte ringt pappa för enligt honom löser sig allt med lite silvertejp). Hoppas att du blir ordentligt omhändertagen och bortskämd. Att mista en del av sig själv är aldrig lätt.
Vilken vecka, feber förkylning och sedan detta, hoppas på god läkning och fortsatt ompyssling av din käre Make.
Hälsn syster Lennart
Emil: Jag kanske är lite för oblödig i det här fallet, det har du nog rätt i. Men akuten känns som om det är för verkligt sjuka, alltså inte ett sår i ett finger som på sin höjd gör jävligt ont.
Jsg blev nog botad från akutlängtan efter att jag som sextonåring åkt in när jag fick min första panikattack och blev utskälld av läkaren-från-helvetet som menade att RIKTIGA PATIENTER fick lida för att jag hispade mig. Det glömmer jag nog aldrig.
Och vad gäller bönburgare så är de rätt torra. Man kan, som du klokt föreslog, mildra det med krämiga tillbehör. Eller så kan man tillsätta lite malda nötter – det gör burgarna lite fetare i smaken.
Sara: Är du säker på att vi inte har samma pappa? :)
Lennart: Jag har inte behövt diska på hela helgen. DET är omhändertagande, det. :)
Hade det inte varit för att jag skulle vilja hålla bönburgarna vegetariska skulle jag nog slängt i ett packet finhackat bacon i färsen för att göra dom saftigare. Mitt favvotrick när jag gör vanliga färsbiffar annars, och vad blir inte bättre med bacon? =D
Annars kanske man kan skyffla smörspad över dom som man gör med vanliga färsbiffar, kanske fungerar.
Krya på er iaf!
Hej Gitto,
har nyss upptäckt din blogg och den är fantastisk! Jag ligger hemma och snorar med en förkylning som bara måste komma från helvetet men har skrattat så jag hostat halvt ihjäl mig åt dina funderingar och klockrena insikter!
Förstår att den traumatiska fingerincidenten skedde för ett tag sen men jag måste bara ge ett råd om det händer igen… (vilket jag såklart inte hoppas men bra matlagning kräver vassa knivar så.. )
Använd ABSOLUT INTE alkogel på öppna sår. Om det behöver rengöras räcker det med vatten ellr möjligen koksaltlösning. Alkogelen dödar inte bara bakterier utan även vita blodkroppar och dem vill man gärna ha =)
Om det inte slutar blöda, håll handen högre än hjärtat… ett enkelt sätt att få stopp på det.
Kram på dig och tack för en bra blogg!
Tack Linda för tipsen. Tror mig ganska allmänbildad men hade faktiskt ingen aning om att alkogelen dödade de vita blodkropparna också. Fast det låter ju så där slå-sig-för-pannan-självklart nu när jag tänker på det.
Och tack för allt beröm, det värmer verkligen i vår kalla stuga!