Jag är lite friskare idag, vilket är tur eftersom Magnus båda bröder är här. Fiske och ölhävning står på dagsordningen. Just nu håller Magnus och storebror Johan på att ro en lånad båt över Hovfjärden från Adelsö.
Och vad passar bättre – när man är ensam och ska laga mat till tre hungriga karlar – än att skära ett riktigt, riktigt djupt jack i pekfingret? Av det äckliga lilla snäppet som hördes misstänker jag att det gått genom nageln. Det blöder för mycket för att jag ska kunna ta reda på det. Och eftersom jag just tagit en treo för att skrämma bort den sista febern så slutar det aldrig att blöda (acetylsalicylsyra har en blodförtunnande verkan).
Först sprang jag omkring som en yr höna ett tag. Jag har aldrig varit typen som tar det kallt om något oväntat sker. Sedan satte jag på ett stort plåster. Det hjäpte ungefär en halv minut, sedan droppade det blod från hela handen. Då gjorde jag ett klassiskt restaurangförband: rejält med hushållspapper och silvertejp, men det blödde igenom på fem minuter.
Till slut hittade jag en antik cederroths lilla blodstoppare som jag snörde så hårt jag bara kunde. Det hjälpte. Fast nu, en timma senare blödde det lika ymnigt när jag släppte på tryckförbandet. Jag är inte så värst rädd, däremot fruktansvärt irriterad – det här hindrar mig i min matlagning.
Men trots att jag bara har en funktionell hand har jag lagat en key lime pie, satt ett knådfritt bröd, marinerat hästbiffar i cognac, citron och örter samt skurit två kilo potatis till pommes. Och förstås ringt och klagat över min belägenhet för alla jag känner.
Fast disken, den får faktiskt någon annan ta. Det finns gränser för vad man kan göra med bara en hand.
Kommentarer
10 svar till ”Enhandsblogg”
Ajajajajajajajaj! Den där texten fick jag läsa med ett öga och kisande. Rös i hela kroppen. Jag är lite känslig serru.Du kunde väl lagt in en ingress typ “Känsliga läsare varnas.
Lider med dig. Jag skar upp ett djupt jack över hela fingerblomman på tummen när vi åt kräftor. Inte kul. Fick trösta mig med snapsen när de andra åt upp mina kräftor.
Sorry Anders! Men visst är det märkligt att man skär sig så här bara när man verkligen behöver båda händerna?
Oj, hur bar du dig åt för att skära pommes frites-stavar?! Men vad gott allt låter…
Ajajaj, jag känner snäppet i nageln med en särskild rysning
* känsliga läsare varnas *
Första dagen på mitt nya jobb som undersköterska skar jag mig i sköljen, på en sån mackapär som skär av hörnet för att tömma uribagarna. Ett hörn blev inte avskuret, så jag stack ner handen för att rätta till. Handen kom upp från den giljotinliknande historian blödande.
Först trodde jag att jag bara skurit ett jack tvärsöver pekfingernageln. Men när det äntligen slutat blöda, och kollegorna pillat lös gasbindorna som fastnat under tryckförbandet, såg vi att giljotinen skurit parallellt med nageln som nu var avskalad. Jävlar i min lilla låda så ont det gjorde. Man har ju typ tusen nerver i nagelbädden.
Jag såg mörkret välla in från sidorna, kände kallsvetten droppa längs pannan och fick huvudet nerkört mellan knäna.
Matlagningen var det inte tal om. Inte den dagen, inte den veckan. Det är nog tur att jag numera inte hanterar nåt vassare än skrivpapper på jobbet.
Blöder så mycket så länge efter snittet får du nog bespetsa dig på att åka in till någon som har nål och tråd…
Gunilla: Pommesen var en piece of cake jämfört med pajen. :)
Karibien: Jag lider med dig!
Plastfarfar: håller inte. Vi har druckit öl allesammans så ingen kan köra. Och ambulansen kommer nog inte för ett skuret finger. :)
Vanligt plåster sitter inte kvar. Har för korta “tejpbitar” för mina fingrar.
Men tillsammans med elastisk vävtejp (den ljusbruna i röda burken)i 2-3 hårda varv, brukar jag klara de flesta skärsår. Senast när jag skar bort en 10-öring på pekfingrets knoge.
Örjan: Jag tror inte ens det räckt i det här fallet. Det blöder fortfarande ymnigt, fem timmar efteråt. Sjukvårdsupplysningen tyckte jag skulle åka in, men i helvete heller när jag är värdinna för tre hungriga karlar. :)
Det finns speciella tejpar man kan köpa på apoteket som nästan fungerar lika bra som att sy om det inte är jättestort.
Eftersom du inte har några sådana hemma skulle jag tipsa dej om att försöka ta vanliga plåster och klippa bort mitten delen om du förstår vad jag menar. Försök sedan att rengöra och trycka sårkanterna rakt emot varandra precis som om du inte skurit dej. Tejpa sedan över det gärna med lite tryck. Liksom “dra ihop” sårkanterna med tejpens klistriga bitar…
ta sedan några vanliga plåster utanpå för att skydda det lite och håll allt torrt. Låt det sedan vara om det inte blöder igenom tills du kan låta någon kolla på det.
Lycka till!
Jag ramlade med cykeln för en tid sen och fick kraftiga skrubbsår på händerna samt en stukad handled, helt handikappad i köket, så jag känner igen mig, otroligt irriterande… men mitt tips är att använda engångshandskar, funkar skitbra, slipper bloda ner maten:)