En gång i tiden var det bolognese-tävling på gamla Matälskaren. Matochpolitik-K vann välförtjänt. Själv gjorde jag försvenskad bolognese på älg och ansjovis. Det var gott det med, men det var en helt annan rätt.
Hur som helst, sent om sider tog jag mitt förnuft till fånga. I lördags, då jag var så där puttrigt bakfull och mest ville sitta i soffan och fånglo på rörliga bilder tog jag mig i morgonrockskragen och ryckte upp mig själv. Det blev riktig ragu (det ska vara en accent grave över det där u:et, men jag tycker de ser så fåniga ut, så jag struntar i dem!) till middag.
Så det var bara att ställa sig och skära tre kilo kött i små, små tärningar. Är jag dum eller är jag bara korkad? Det tog inte lång tid innan jag allvarligt övervägde att skära mig själv i strimlor i stället, bara för att få slippa monotonin. Hacka, hacka, hacka gånger tio tusen. Sedan var det dags att hacka sofrittogrönskarna… Nej, det var det inte – då hade jag definitivt stuckit kniven i mig. Magnus hackade dem under tiden jag slet med köttet.
Sedan blanda samman en massa och jockla lite och in i ugnen. Då gick det alldeles utmärkt att slöa framför tvn igen!
Resultatet blev en köttstinn, mustig gryta som var så packad med smaker att himlaklockorna klämtade. Eller förresten, var det kopparslagarna från fredagens utsvävningar? Hur som helst kommer jag att laga den här bolognesen många, många gånger igen.
Ragu bolognese
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: väldigt många!
Tid: evigheter
Den här bolognesen är plankad från allas vår K. Fast jag har gjort om den ganska mycket efter eget huvud, som alltid. Resultatet är bättre än jag möjligtvis kan förtjäna efter en sådan stöld!
- 1 1/2 kg märgpipa, innanlår, högrev eller vad du nu har i grytköttsväg
- 1 kilo benfri fläskkarré eller annat fett griskött
- 400 g rimmat fläsk eller ännu hellre
- 200 g torrsaltat fläsk tex pancetta, guanciale eller liknande
- smör och olivolja
- 2 morötter
- 2 selleristjälkar
- 2 gula lökar
- 8 vitlöksklyftor
- 1/2 dl tomatpuré
- 4 dl mjölk
- 5 dl vitt vin
- 2 burkar mutti körsbärstomater (ta krossade tomater annars)
- 2 lagerblad
- 5 sardellfiléer
- salt, peppar
- 3 dl vispgrädde
- till servering
- tagliatelle och rejält med riven parmesan
- Skär allt kött i små tärningar. Ju mindre desto bättre. (Jag snittade nog på en halv centimeter.) Bryn det i omgångar i en blandning av smör och olivolja och lägg över i din största gryta allt eftersom.
- Skala morot, lök och vitlök. Skölj selleristjälkarna. Hacka allt smått. Fräs det på låg värme i olivolje/smörblandning tills löken är genomskinlig och det luktar gott. Tillsätt tomatpurén och fräs ytterligare några minuter.
- Häll på mjölken i köttgrytan och koka upp. Låt mjölken koka in nästan helt.
- Tillsätt grönsaksfräset till grytan. Häll på vitt vin och tomater. Salta lätt (tänk på att fläsket är salt!) och peppra rejält. Tllsätt lagerblad och sardeller. Låt sjuda antingen i 125 graders ugnsvärme eller på spis. Såsen är klar när det räcker att titta på den för att köttet ska falla isär.
- Ta en potatismosare eller en rejäl slev och gnussla runt köttet så att det faller isär lite. Tillsätt 3 dl grädde och låt det koka in lite. Smaka av med salt och peppar.
- Ät och njut tillsammans med tagliatelle och rejält med parmesan. Frys in resten till de där dagarna då du bara inte orkar laga mat.

Kommentarer
12 svar till ”Bakfyllebolognese”
Jag undrar vilka gudar som fick oss att vilja blogga i princip samma recept samtidigt. Grr…
Fast det är ett trevligt recept, och att det blir gott, det vet jag.
Du är rolig Gitto!
Har mjölken någon speciell funktion?
En sådan tur då att jag inte höll fast vid min ursprungliga plan och bloggade ragu idag jag med ;-)
Peter: Ja, och nu när Anna B också hade planer på det? Det måste ligga i luften. Höstluften.
Men snälla blogga ditt också! Ju fler recept, desto bättre. Då kommer vi gemensamt närmare det ultimata receptet!
Anders: Tack! Jag skrattar faktiskt åt mig själv alldeles för ofta, så jag håller visst med.
Peter: Ja, fast jag vet inte vad den gör. Men någonting verkar hända i mötet mellan kött och mjölk – det blir inte riktigt lika gott utan. Matmolekylerna kan säkert svara på det, själv flunkade jag på kemi A. Jävla moler, det var deras fel!
Anna B: Det hade varit mer läskigt än lustigt med tre bolognese på samma dag!
Jag skall! Nu är jag på igen. Hoppas Anna lägger ut sitt också. Mitt kanske är lite annorlunda ändå. Fast det tar nog någon vecka innan det kommer ut här (om Lisa vill ha det, alltså).
Är inte guanciale sjukt svårt att få tag i? Om någon vet nån som har det i Malmö så säg till. :)
Har du testat att ha i några hackade kycklinglevrar i din bolognese förresten?
Peter: Bra!
Saxit: Man får nog göra det själv är jag rädd. Att ha kycklinglever har jag testat förr, men jag tycker inte riktigt det tillför något.
Min kära fru ställde sig och gjorde detta till mig igår. Smarrigt! Och nu har man en kunglig matlåda med sig idag också. Jag tror dock att vi skippar det rimmade fläsket nästa gång, jag vet inte om det är typen av salt som de använder vid rimning men det lämnade en lite metallisk smak. Önskar att pancetta var lite lättare att hitta.
Jaha, vad tråkigt att det rimmade fläsket slog igenom. Kan det vara nitrit/nitrat som ger dålig smak? Själv tog jag en bit hemrimmat fläsk från frysen. Fast visst, pancetta vore bättre!
Hemrimmat fläsk. Hur gjorde du? Jag har tappert försökt göra bacon hemma men har lagt det på is efter tre försök som alla mest smakade simbassäng. Jag vet att det inte är samma sak som rimmat, men snälla goa Gitto kan du inte delge en enkel PorkDork din hemlighet. :)
Jens Linder har ett jättebra recept på rimmat fläsk i det bortglömda köket som jag tyvärr inte hittar just nu. Kanske någon annan kan hjälpa till?
Jag misslyckas också med bacon, men rimmat fläsk är betydligt lättare!