Jag vet inte om det finns så mycket att säga om den senaste grisskandalen som inte redan är sagt på varenda ledarsida. Det gör mig ledsen, men särskilt förvånad? Nä, jag tror inte det.
Det finns en massa fantastiska grisbönder i Sverige som verkligen brinner för det de gör. Som behandlar sina grisar som de intelligenta djur de är och ser till att de får utlopp för sina naturliga beteenden. Som ser till att det finns halm att ligga på och böka i. Som behandlar sina djur med respekt och empati. All heder åt dem.
Men det finns också en stor mängd producenter som ser sina grisar enbart som enheter som ska omvandlas till mesta möjliga mängd pengar. Det är inte svårt att förstå varför om man betänker att kilopriset vid slakt ligger någonstans runt 14 kronor, vilket bara är marginellt mer än en dansk grisbonde får. Detta trots att det kostar betydligt mer att få fram ett kilo svenskt griskött, tack vare de hårda regler vi har kring djurhållning. När fläskkotletten väl hamnar i en butik nära dig har dock priset stigit betydligt, eftersom betalningsviljan bland konsumenter är hög när det gäller svenskt kött. Men de pengarna du hystar upp för att stödja den svenska svinindustrin får grisbönderna inte se röken av, de försvinner i stora, mystiska svarta hål någonstans mellan Scan och ICA.
Det här är inte ett försök att urskuldra grisbönder som vanskött sina djur även om jag måste erkänna att jag träffat Lars Hultström och blivit rätt rejält charmad av honom. Han framstod som höjden av trevlighet och framför allt uppfattade jag honom som väldigt engagerad i sina grisars välmående. Men vansköter man sina djur, låter dem leva i smuts och utan tillräckligt med halm och tvingar dem vistas bland och käka på sina döda kamrater – tja, då är man ett långt större svin än de man skickar till slakt.
Men för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att driva en bra grisverksamhet krävs ju inte bara empati och kunskap. Det krävs också att man får betalt för det man gör. Och så länge Scan fortsätter att pressa grispriserna med hänvisning till de danska svinpriserna (och hur de kan vara så billiga vet vi väl alla vid det här laget) kan det omöjligt gå att driva en värdig svinindustri.
Det finns bara ett alternativ för den verkligen bryr sig om grisar och inte vill bli vegetarian på kuppen. Det är ekologisk, småskalig uppfödning. Det är dyrare. Men det kanske är dags att vänja sig vid tanken på att griskött måste få ha ett högre kilopris än vingummi, punchpraliner och salta fiskar. För grundproblemet är inte att ekologisk gris är för dyr – det är att vanlig gris är ohållbart billig.
I år köper jag min gris från Solberga Gård. Bara ett tips, så här inför grishögtiden nummer ett.
Kommentarer
8 svar till ”Ständigt dessa grisar”
Bra inlägg!
Livsmedelskedjornas oligopol har stor skuld till den låga kvaliteten men höga priser på livsmedel i Sverige. Jag får bita ihop varje gång jag går och handlar på Ica för att inte få ett raseriutbrott.
Vad gäller mediabilden om svinuppfödningen som serveras oss ska vi vara medvetna om att det faktiskt är en kampanj med ett syfte. Tänka sig att det bara är fyra veckor till julafton. ;)
Själv är jag glad att jag beställt min ekologiska julskinka redan i somras.
Det är en gåta för mig att det går så bra att sälja kött från djur som levt ett förfärligt liv innan de slaktats. När det blåste som värst kring det danska fläskköttet toppade Konsum/Coop (som ju ändå i vissa segment ger sken av att bry sig om etisk matproduktion) sina reklamblad med erbjudanden om danskt fläsk vecka ut och vecka in.
Jag köper numera mitt fläskkött från Domta-Grisen. Det är faktiskt en fröjd att se hur grisarna har det där, och köttet är fantastiskt.
Jag kände en slags hopplöshet i går. För oss i detaljistledet är det också jäkligt tråkigt att vi faktiskt inte kan få in de mängder ekologiskt kött som vi skulle behöva, utbudet räcker helt enkelt inte till!
I flera år har vi försökt paxa en större mängde ekologiska julskinkor till butiken, eftersom vi vet att kunderna vill ha det. Varje år får vi nobben, “tyvärr det blev bara en bråkdel av vad ni ville ha”.
I år kanske vi lyckas, men då bokade vi beställningen redan i somras.
Jag tycker att vi ska sluta vara protektionistiska mot utländskt kött i största allmänhet och att svenska producenter ska sluta stoppa en massa pengar i att marknadsföra ngn sorts kvalitet som de sedan inte lever upp till istället för att lägga slantarna på ett skifte;
Krav-märk hela svenska grisbranschen så att det går att produktdifferentiera fläskkött. Det borde vara den enda lösningen för att höja andelen ekologiskt. De stora aktörerna behöver också konkurrens. Många småproducenter fick lägga ner efter köttfärsskandalen, vilket stärkte både Scan och Hilton som sysslar med konsumentpackat kött och gör det svårare för butikerna att få leveranser som räcker.
Tack för ett bra inlägg..
Nu ska jag kolla in in strömming.
Fjällhälsningar!
läs hos Jesper på Krubb. http://krubb.blogspot.com/2009/11/grymt-grisigt.html
Det är väldigt tragiskt när sådant här händer. Dock ska man komma ihåg att många av bilderna är tagna av djurrättsaktivister och hur trovärdiga är de då egentligen? I media framstår det nästan som att det set ut sådär överallt.
Här får bönderna uttala sig själva:
http://sydsvenskan.se/sverige/article571491/Skanska-svinproducenter-om-anklagelserna.html
Saxit har noll koll, snacka om att vara blåögd. Det är klart att djuruppfödningen är förjävlig överlag i Sverige, och det gäller inte bara grisarna.
Anders: Jo, klart att kampanjen har ett syfte. Har de inte alltid det i dagens mediasverige? Men som sagt, det jag värjer mig mot mest är den urusla lön för mödan som svenska grisbönder får.
Ida: Jo, sådant begriper jag inte. Jag vet inte hur man kan koppla bort samvetet till den milda grad att man går och köper dansk fläskfilé samtidigt som sådana bilder kablas ut.
Anna B: Jag förstår att det måste vara oerhört frusterande, både för er och konsumenterna. Själv har jag aldrig ens sett ekologiskt griskött i mitt lokala ica. Och då bor jag ändå på ekerö, där folk har råd!
Fjällmor: Ja, strömming har det nog bättre än gris i alla fall.
Saxit: Jag vet inte om djurrättsaktivister är speciellt trovärdiga, men samtidigt har vi ju inga andra som tar de här bilderna. Visst vore det bättre om du och jag tog oss in hos grisbönderna och fotograferade. Men när det står mellan föranmälda visiter från djurskyddsinspektionen och oanmälda dito från djurrättsföreningar är i alla fall jag inte beredd att helt avfärda de senare. Det verkar lite osannolikt att de skulle fabricera drygt nittio fall av vankötsel.
Åsa: Jag tror faktiskt inte att den är fördjävlig överlag. På vissa ställen, definitivt. Men de flesta gör nog så gott de bara kan.