Jag vet att jag lovade ett panirrecept, men jag har hastigt och lustigt blivit rejält feberdarrig. Så jag ska cocoona i sängen i stället för att skriva recept.
Under tiden kan jag ju berätta att jag – i en verkligt oförklarlig ingivelse – gick och köpte en konserverad burk norrlandspölsa till lunch i måndags. Aptitrödbetor och ett stekt ägg fick följa med. Till saken hör att jag slutade äta pölsa i samma stund jag lärde mig läsa innehållsdeklarationer (till mina föräldrars stora förtret skedde det redan i sexårsåldern) och faktiskt inte har ätit det sedan dess. Men något lockade. Kanske den ljuvt murriga doften av barndom?
Och det var ju riktigt gott! Lagom okryddigt, matigt korngrynigt och lite oidentifierat inälvsmalt hack stektes frasigt här och där i pannan och värmdes på andra ställen. Sellerikryddningen var det enda som smakade, men åh, vad gott det är! Jag tvivlar visserligen på att någon som inte är uppväxt med den snälla och lite menlöst gryniga pölsan skulle uppskatta den, men det gjorde jag. Det var comfort food på den mest basala nivån, den där mamma och pappa är allt och allt de serverar är gott bara för att man älskar dem.
Jag åt alltså pölsa med ägg och rödbetor, vilket jag helt obelagt tror är det vanligaste. Men hur äter ni pölsa? Och vad är godast? Ge mig lite kommentarer att läsa medan jag ligger och tycker synd om mig själv!
Kommentarer
25 svar till ”Barndomsmat: Pölsa”
Jag gör som du – ägg och rödbetor, men också ofta med kokt potatis fast det inte “behövs”. Norrlandspölsa är sånt där som jag nästan alltid har i skafferiet. Snabbmat!
Numera blir det en rejäl dos svartpeppar under stekningen, kanske skulle jag prova med chilepeppar? Någon mild sort som inte är så fruktig i smaken – poblano/ancho, serrano, mogen (röd) jalapeno eller någon annan mexikansk sort skulle säkert fungera.
Åh så gott!
Jag älskar pölsa, med stekt ägg. Och svartpeppar här med ;-) Men rödbetorna hoppar jag över.
Stor krya på-kram från Lappland!
Har aldrig ätit ägg till pölsa… Brukar äta potatis och rödbetor till :) Brukar inte heller steka pölsan, mer koka den.
Mormor brukade skiva upp den och steka lätt, för att sen när den började bli lite varm och lösare mosa till den och hälla på vatten, sen tjop in i ugnen med stekpannan tills allt var genom varmt.
Dock är det nog inte specifikt norrlandspölsa som vi brukar äta. Kommer ihåg när jag var liten och det fanns en liten affär i hembyn, där kunde man köpa pinfärsk pölsa, den var ibland till och med ljummen när man köpte den. :D
Jag kommer förmodligen att få stryk av någon rättrogen pölsaätare – men jag brukar ofta ha ketchup i pölsan. Inte alltid, men ofta. En sån knäpp sak man kommer på i barndomen och så hänger det kvar.
Resten av pölsamiddagen är traditionell, pölsan steks tills överskottsvätskan ångar bort och pölsan får stekyta, serveras med kokt potatis – gärna mandel – och rödbetor.
Stekt ägg brukar jag inte ha, men blir jag serverad det på nån lunchrestaurang så äter jag det också.
Norrlandspölsa på burk är den jag brukar ha, men letar ständigt efter någon bättre. Min favvopölsa var tidigare Scan, men deras smakar inte som förr. Mannen som gjorde pölsan med fingertoppskänsla tog med sig receptet i graven.
En matupplevelse jag ser fram emot är att bli bjuden på pölsa hos chefen. Hon gör pölsan själv, på älg som maken skjutit…
Jag äter också min pölsa med ägg och rödbetor, ibland med potatis (det beror på hur mycket pölsa det finns).
karibien; Ketchup till pölsa får mig att rysa! Hua! Men alla är vi ju olika ;)
Norrlandspölsa på burk har jag aldrig provat, kanske läge att göra det. Annars är den godaste pölsan(förutom mormors hemgjorda) från “Tillmans” i Bollnäs. Tyvärr är den svår att få tag på söder om Gävle, men bor man i trakterna kring Uppsala och Stockholm brukar man kunna få tag på pölsa från “Andersson & Tillman” som också är väldigt bra :)
Åh, Norrlandspölsa. Snabbmaten som är god mot alla odds.
Pappa brukade steka pölsan nötbrun/grötgrå och servera med inlagda rödbetor, stekt ägg och kokt potatis till mig och min storebror ibland när mamma var bortrest (hon är inget stort fan). Det är fortfarande bästa comfortfooden.
Men smakar den inte något mer än selleri och inälvor…? Är jag ute och cyklar om jag säger mejram? Nån såndär ärtsoppekrydda smakar den väl? Nä, jag vet inte. Var ett tag sen nu. Ska köpa snart igen!
Krya på dig, Gitto!
Jag gillar pölsa. Tyvärr tycker jag att korngrynsmängden har ökat i de färdiga, eller är det ett hjärnspöke?
Förr fick jag av jagande släktingar, hemgjord pölsa på älg.
Den kanalan är oturligt nog inte kvar längre.
Jag gör som min pappa som gjorde som sin mamma: Värmer i kastrull med lite vatten till köttfärssåskonsistens.
Till blir det kokt eller stekt potatis, det är inte så noga. Viktigt är däremot rödbetor, någon syrlig, inlagd gurka och knaperstekt bacon. Mums.
Jag håller med Adam – mejram ska det vara i. ;)
Du borde naturligtvis också tagit vägen förbi biblioteket och lånat Torgny Lindgren bok “Pölsan”. Det är en av hans allra bästa böcker, och även om den inte innehåller specifika recept på pölsa, så ger den en mycket grundlig beskrivning av alla helt nödvändiga ingredienser.
Nog minns jag pölsan, det var en stående middagsräddare i din barndom. Och ni gillade den! Tyvärr förstörde din pappa pölsaätandet i familjen eftersom det, typ, var det enda ni fick när jag låg på BB. Och det var ju rätt ofta :)
Men nog är pölsa härligt, nästan lika gott som haggis och äkta stångkorv (inte isterband). Kanske ska man pröva att servera svensk pölsa med tatties and neeps?
Då jag har turen att ha både älgkött och -lever i frysen så blev det storkok på pölsa i höstas. Precis som Pipopp och Anna har den alltid bara värmts hemma (och i skolan), och serverats med potatis. Godast var den alltid dagen efer när potatisen var nedtärnad i pölsan och allt hade värmts tillsammans. Det borde inte göra någon skillnad – men det gör det. Rödbetor är självskrivet till.
Men nu måste jag ju dels prova med stekt ägg till, det var en nyhet för mig.
Och så den där stekningen… Snälla förklara, steker ni den liksom halvvägs? Så att delar är stekta och delar bara värmda och kladdiga? Det här måste ju provas, jag har ju fortfarande 2 kg pölsa i frysen!
Pölsa ingick inte i min familjs middags-repetuar när jag växte upp, fast jag gillade det när jag fick det i skolan, men har inte ätit det sen dess.
Däremot brukar jag ha haggis från T&J i frysen att plocka fram när inälvsmos-lusten pockar på. Senast tillagad som någon sorts Burns meat-pie toppad med potatis/majrove-mos i ett skal av smördeg för lite tuggig krunch, serveras med dijon-senap.
Man kanske skulle höra sig för på Bondens om det går att få fram småskalig gårds-pölsa?
McArboc: Ja, pepparn glömde jag nämna. Rejält med peppar, precis som du säger… Kan tänka mig att långpeppar som är lite fruktig och ganska skarp skulle liva upp pölsan!
Fjällmor: inga rödbetor, vadfalls? :)
Anna: Det låter som ett bra tillagningssätt, ska testa det nästa gång.
karibien: ketchup på pölsan låter väldigt, tja… fel? Men samtidigt låter det gott på ett märkligt sätt.
Karolina: Jag ska testa Andersson och Tillmans, tror mig ha sett den i butiken någon gång.
Adam: Jo, mejram! Det är helt rätt! I mitt febriga tillstånd sökte jag efter smakminnet men kunde inte riktigt sätta ord på det. Tusen tack!
pipopp: om korngrynsmängden ökat vet jag inte riktigt. Och älgpölsa låter ju alldeles ljuvligt, måste skaffa mig jägarvänner.
Knaperstekt bacon, hmmm. Det kan ju aldrig vara fel!
Kurt: Jo, den ska lånas så snart jag tagit mig igenom Stad-serien av Fogelström.
Mamma: nä, han gjorde ju faktiskt pappamackor också! Falukorv och ägg och baked beans på toast…
Angelica: åh, lyckliga du! Jag måste nog bjuda hem mig själv till dig någon dag framöver, det låter gott.
Och stekningen går till som du säger. De delar av pölsan som kommer i kontakt med stekpannan blir liksom frasiga. Man får röra om lite, men allt ska inte vara stekt, för då blir det för torrt. Se Annas kommentar, hennes mormors sätt låter gott!
Fredrik L: Jag har dessvärre bara ätit vegohaggis, men det gillade jag skarpt. Klart jag måste testa T&J:s vid tillfälle.
Jag gillar pölsa men det var åratal sedan jag åt den. I min barndom åt vi den alltid med potatis och inlagda röbetor, jag brukade mosa ihop allt till en grå hög (har aldrig varit mycket för det där med att äta med ögat). Aldrig ätit den med stekyta, tror inte vi hade ägg till heller.
Tror inte jag någonsin ätit en produkt från Andersson och Tillman som inte varit bra, klart rekommenderat.
Nej, nej pölsa ska inte stekas lite frasigt här och där och värmas lite på andra ställen. Den ska först liksom “rörstekas” typ som färs till köttfärssås. Sen ska man inte alls pilla på den utan låta den ligga still i sin varma och sköna järnpanna tills botten får en rejäl och frasis stekskorpa – typ som på riktigt god och frasig potatiskaka. Så gjorde min mormor som var verksam som kocka på gamla Alexandra hotell i Stockholm och så gör jag.
Och jag har aldrig nànsin ätit pölsa. undrar om det finns nàgot motsvarande i detta landet. Màste kolla vad det innehàller, vet inte ens hur det ser ut. Om det ser ut som nàgot överhuvudtaget. :-)
Nu har jag kollat. Huuuuu..lungmos..heter det visst ocksà.
Tror jag fortsätter mitt pölsalöst liv.
Emil O: Jo, A&T har generellt väldigt bra produkter. Men jag gillar inte deras oxgrillare eller vad de heter. Jag mår riktigt illa av dem av någon märklig anledning.
Karin Olsson: Roligt att få ta del av din mormors tillagningssätt! Fast jag gör nog som min pappa, för det är jag van vid. :)
Christine: Låt inte namnet avskräcka dig, det är betydligt godare än vad det låter (och ser ut). Men man kan leva ett lyckligt liv utan pölsa. Det är inte att rekommendera, men det går!
Hej
Här i England äter vi förstås den Skotska national rätten Haggis som liknar pölsa men är lite mörkare i färgen. Den 25 januari firas Burn’s Night i Skotland och annorstädes för att högtidlighålla Robert Burns födelsedag, då äter man traditionellt Haggis med “tattis & neeps” som kan närmast beskrivas som ett grovt rotmos gjort av potatis och kålrot med lite smör. Till det serveras ett glas whiskey – jättegott, själv tar jag gärna en klick lingonsylt till, och mycket svartpeppar. (Min fru som nog får beskrivas som aningen svagsint, vidhåller att brun sås är gott att ha till – hon är Engelska förståss)
Hej Paul!
Jag har alltid velat prova haggis och ska försöka ta mig till de fantastiska brittiska korvmakarna Taylor and Jones här i Stockholm där det tydligen säljs. Själv har jag provat vegetarisk haggis en gång för många år sedan, det var en sådan där vakuumpackad “korv” som min mor köpt med sig från Edinburgh. Det var verkligen fantastiskt gott, så det vore roligt att smaka den riktiga. Och skulle det inte gillas av maken och mig så kan man ju alltid trösta sig med en extra whiskey.
Jag har inte ätit pölsa eftersom det inte ingick i min barndoms matvanor, däremot åt jag en alldeles fantastiskt god haggis i Edingburgh med whiskey- och grönpepparsås. Åsså det traditionella “tatties and neeps”. Kanske är gröpeppar ett sätt att hotta upp vår pölsa?
Jag måste också verkligen verkligen rekommendera boken Pölsan av Torgny Lindgren till er alla pölsaälskare där ute. Det är en fantastisk bok om matpassion, eller ska man kalla det besatthet? Där gås grundligt igenom alla sätt att äta och göra pölsa på, från Viltpölsan från Morken (gjord av femton flådda kokta o malda ekorrar), till Ellen i Lillsjölidens mytomspunna pölsa. Ellens egna ord om sin pölsa:
“De brukar komma ända ifrån kusten för att få smaka av min pölsa, och då säger jag: jag har haft lungsot i tjugo år, det är alldeles säkert smittan i pölsan. Så jag låter dem välja mellan livet och pölsan. Och då väljer de livet. Men sedan så ångrar de sig och önskar att de hade tagit pölsan istället…”
Catarina: Ja, grönpeppar skulle nog fungera fint i pölsan, ska testa det framöver.
Sara: Jag gillar Torgny Lindgren skarpt, men just Pölsan har jag liksom glömt bort varje gång jag står i bibblan. Så jag ska definitivt låna den snart. Tack för det underbara citatet.
Jag har också ketchup till pölsa. Och så tycker jag om att påpeka att det också heter lungmos. MMM lungmos.
Julia: Roligt att det är fler som äter ketchup till pölsan. Måste ju faktiskt testa det själv vid tillfälle.
Och visst är det kul att man kan chocka folk med ett så oansenligt ord som lungmos?
Men å Gitto! Jag som lagar egen pölsa och nästan smugitmed det – folk tror jag är rubbad. Det började med farmor som lyckades införskaffa enklare styckningsdelar av vilt från jägare i trakten. Hon var driftig som bara den, för vid just den tiden var jaktkvoterna låga i hälsingetrakterna. Mycket ben och en riktigt hopkokt fond av älg var basen i min barndoms pölsa. Den burkade pölsa du skriver om har jag fortsatt köpa någongång.
Så blev jag mamma. Sonen hade fortfarande vid ett års ålder lite svårt med mat som skulle tuggas i bitar. Jag försökte vara rationell och göra storkok. Den hösten för elva år sedan var högrev oförskämt billigt. Det blev ett storkok med högrev, lite fläskkarré och ett par grishjärtan. Smaskig lunch för mig och liten son en gång i veckan i några månader.
För mig är rödbetor ett måste. Stekt eller värmt i kastrull kan kvitta. Ägg brukar jag inte äta, men ser det som ett bra komplement i den händelse portionerna är knappa. Mejram är väl standard. I den händelse man kokar pölsa själv, glöm inte att detta med hemkokt buljong är något som verkligen kan göra mödan värd.
Ketchup?! Tror inte jag kommer att testa det själv. Men, vasjutton, gillar man det så. Glöm bara inte mejram.
Långpeppar tror jag skulle passa bra. Den funkar med de flesta av våra gamla husmansrätter. Inlagd sill t ex.