Magnus låter meddela att stångkorven var riktigt, riktigt god. Välbalanserad, mustig och lagom kryddig. Som en blandning av grynkôrv och pölsa och perfekt med ett par ägg och rejält med rödbetor. Nu kan vi äntligen börja fördela korven bland vänner och bekanta, även om Magnus morrar lite om att korven gör sig alldeles utmärkt i vår frys.
Just nu sitter Magnus och äter en stor tallrik kimchi, trots att den inte är klar än. Den bubblar smått, men det går sakta med jäsningen. Fortsätter min käre man att äta kimchi i den här takten vete katten vem som hinner först till botten, han eller mjölksyran. Och igår köpte Magnus i alla fall ett halvkilo koreanska chiliflingor på eget bevåg eftersom han planerar att mjölksyra kort sagt allt i skafferiet. Hans storslagna planer hejas så klart på av mig.
Bilden tagen med kackig mobilkamera på Magnus arbetsplats.
Kommentarer
Ett svar till ”Stångkorvs- och kimchirapport från Magnus”
1)Stångkorv är ett barndomsminne och vansinnigt gott – i jämnhöjd med korvkaka och sillbullar med korintsås.
2) Det finns visst en stångkorvsakademi?
3) Kimchi är bara en av många olika slags syrakulturer i asien. En annan, inte så het kommer från Thailand där vi notoriskt varje gång vi sköljer kladdris “kaoniew” sparar första sköljvattnet – det är så stärkelserikt. Så tar vi lök, fina små bittra gurkor, vårlökar och lägger i en skål, häller över en skvätt fisksås och sedan sköljvatnet – på två dagar har syrningen givit en mild smak åt grönsakerna som används i alla slags serveringar.
4)När jag satt i mörkret i natthettan i nordöstra Isaan på grtänsen till Laos – för en massa år sedan – överraskades jag på två sätt. det första var dill, som åts i mängder med heta röror, det andra var mormors pressgurka som förvisso här saknade paersilja men i syra och styrka annars var exakt som hemma i Skärblacka en gång i tiden till söndagssteken späckad med ansjovis.