Jag har fått en rätt bisarr psykologisk låsning – jag kan inte för mitt liv äta gäddrommen. Eller äta den kan jag, och konstatera att den smakar riktigt, riktigt gott. Snäll, mild och inte alls likt den där dyiga tandkäftade besten den kommer ifrån. Men jag kan inte njuta av den. Inte för mitt liv kan jag ta en tugga smörstekt toast med gäddrom och smetana och njuta av upplevelsen. Bilder av uppskuren gädda och blodigt vatten med romhinnor i flimrar förbi varje gång jag tar ett par korn på tungan.
Så jag sitter i en rävsax i ett dilemma som är ett lyxproblem av rang: jag har en hel skål smaskig brännvinsspetsad gäddrom och aptiten är som bortblåst. Det gläder förvisso Magnus som låter hälsa att han gärna sätter i sig hela burken. Men ändå… Finns det någon bot mot sådana här märkliga åkommor? KBT? Jungiansk analys?
Kommentarer
14 svar till ”Gäddrom med psykologiskt förhinder”
Men man måste ju inte äta allt, jag har en kompis som har tillagat anka från grunden från att avfjädra den till rensning till dess man kan tillaga den. Sedan dess kan h*n inte tänka på anka än mindre äta dom.
Det var inte så lite läbbigt att läsa att gäddhonan följde dig med ögonen när du skar upp henne.
Där mådde jag illa, faktiskt
Jessika: Du har så rätt… Fast snopet är det när jag glatt mig så åt det.
Plastfarfar: Ja, det var en smula traumatiskt faktiskt. Jag vet inte hur gäddan hade det, men jag tyckte det var helt horribelt. Även om jag inte kan sätta mig in gäddkänslor så tycker jag att det är ett alldeles hemskt sätt att dö.
Hm, kanske se filmer med glasa bilder av gäddor som leker med sina vänner och har det bra, att byta ut slamsbilderna i huvudet mot? :)
Glada gäddor, är inte det en oxymoron? Jag har adrig sett annat än skitförbannade gäddor… Men å andra sidan har de ju haft fog för det – jag skulle inte bli speciellt glad om jag blivit uppsliten och uppslitsad.
Frys in den tills du glömt bort allt det otäcka :)
Det är nog inte så konstigt att du blev skärrad av gädd-upplevelsen! :(
Kanske börja med små steg? 1, äta rommen i en kall sås till en fiskbit?
Du får väl vänta till hösten.
Köpa mälarlöja och göra egen löjrom.
Förutom löjrommen är löjan underbart god att steka.
Tänk så här: Ska du tycka synd om ett djur borde du tycka synd om alla. Dvs vill du inte bli vegetarian så gå och smaska på den där rommen omedelbums! ;)
Gäddan mötte onekligen ett hårt öde. Gottgör det genom att pussa nästa gädda och släppa tillbaka den och genom att njuta av rommen du redan har så att gäddan inte släppte till livet förgäves.
Plus att du gör queneller på nästa gädda.
Tänk bara på androm, vilket man har till varnagel.
Usch ja, jag förstår dig!
Vad gör du och Magnus på fredag kväll? Lust att komma på middag? Min kära syster kommer oxå… Kram
Köp några burkar stenbitsrom, häll ur innehållet och packa gräddrommen i dem.
Anna-Eva: Låter som en klok idé. Som av en händelse är det just det jag gjort. :)
Maria: Smaaaart! Det ska jag definitivt testa… Tack!
Örjan: Jag försöker övertala grannen H att det vore en bra idé att fiska löja. Får se om han nappar på iden (pun intended).
Saxit: Jo. Å andra sidan är allt liv lidande enligt buddhismen. Så kanske gjorde jag gäddan en tjänst?
Peter: Jo, jag tror att jag ska släppa tillbaka mina gäddor i fortsättningen. Eller kränga dem till några fransmän. Queneller går att äta, men mer än så är det ju inte riktigt. Ska testa en gång till!
Torsten: Hahahaha! Du är underbar – det skämtet ska jag bums stjäla.
Evelina: Tyvärr är vi upptagna, annars hade vi väldigt gärna kommit.
Kurt: Hehe, det var en idé. Men då måste jag ju färga den också. :)