Förr fanns ”ingenting” i Marylebone för att citera personalen i en av butikerna där. Men efter att tunnelbanelinjen Jubilee öppnade en station vid Baker Street höjdes pulsen i området och attraherade nya invånare. Marylebone är ett typexempel på en gammal stadsdel som genom gentrifieringen fått en ny identitet. Därför kan området rymma en uppsjö av specialbutiker för sina medvetna, välbärgade invånare och andra som dras till genuina miljöer och gärna betalar en extra slant för den rätta varan.
På söndagarna hålls här Farmers market men även i veckorna kan matglada rusta sig för drabbning i Divertimentis välsorterade butik för köksredskap, chokladälskaren få sitt lystmäte tillfredsställt på Rococo Chocolates , och exilsvensken handla fosterländska bakverk på Totally Swedish. På Moxon Street hittar du två fantastiskt fina matbutiker vägg i vägg: The Ginger Pig och La Fromagerie.
Båda dessa butiker finns även på andra adresser i London, The Ginger Pig finns på Borough Market, och Le Fromagerie har en butik vid Highbury Park, men den oansenliga lilla gatstumpen Moxon Street, med sina charmiga tegelfasader i två våningar, är perfekt för en matturist med begränsad tid men obegränsat med entusiasm.
The Ginger Pig visar tydligt hur kontrollerad processen måste vara för att få fram den perfekta råvaran, för deras verksamhet spänner över hela produktionsledet. Boskapen tillhör typiskt brittiska raser, tamworthgrisen (den engelska motsvarigheten till våra linderödssvin) vars huvud pryder butikens logotyp, nötkreatur av rasen Longhorns och året-runt-producerande dorsetfår. Företaget har även fasta leverantörer av frigående fjäderfän som gäss, kalkoner och kycklingar. De slaktar själva, styckar själva och gör egna charkuterier och underbara små pajer, piroger och pastry sausage rolls. Allt säljs i en färdigmatsdisk där du också kan köpa ekologiska ägg i alla färger och former.
Egentligen borde du ha tillgång till kök i närheten när du besöker en sådan här förstklassig slakteri- och charkuteributik. För det känns bedrövligt att inte bara kunna sopa ner diskens innehåll i en kasse och ta med hem. Här hittar du kött på ett sätt vi sällan får det i Sverige, clubstek med kappan kvar, kalv- och lammracks och saftiga fina chops. Full insyn råder, väggen in till kylrummet är glasad och därinne hänger hel- och halvfall från nöt, kalv, gris och lamm och på de stora hyllorna är biffstockar och högrev staplade som folianter i en välfylld bokhylla.
Jag pratade lite med styckaren Alan och frågade om det var okej att ta en titt inne i kylrummet och han var mycket tillmötesgående och en smula road över min fascination över öppenheten. Med alla hälsovårdsrestriktioner som finns här hemma hade vi nog fått klappa igen den manuella avdelningen på studs i vår butik om vi tillåtit kunderna att gå in i köttkylen.
Den som verkligen vill fördjupa sig i styckning kan anmäla sig till styckningskurser. I butiken på Moxon Street anordnas varje dag specialkurser i nöt-, fläsk-, lammstyckning för en överkomlig summa. Är ni flera stycken som bokar kan ni dessutom få grupprabatt. Även korvstoppning finns på schemat och som kursbevis får du en speciellt framtagen t-shirt med ett styckningsschema på.
Medan Alan fortsatte att skiva tjocka skivor bacon i den italienska skivmaskinen pratade vi om frukostar. Hade han provat frukosten på La Fromagerie? Nej det hade han aldrig gjort, den var för dyr för honom, sa han. Men han hade hört att den skulle vara väldigt bra.
Grannbutiken med de svarta markiserna, La Fromagerie var mycket riktigt en pärla. En gemytlig butik med fint sortiment av vin, ekologisk frukt och grönsaker, delikatesser, sylt, pickles och – naturligtvis – ost. Inte minst urvalet av brittiska ostar var imponerande. La Fromagerie är inte gigantisk som Neal’s Yard Dairy, grossisten vid Borough Market som också levererar till Whole Food Market, men butiken och i synnerhet ostkylen byggd som en walk-in-closet var helt förförisk och helt befriad från den i vanliga fall så hektiska effektiviteten i delikatessbutiker. Här fanns gott om tid att loda runt och smaka på det mesta och personalen lyssnade noga på önskemål och guidade runt bland ostar från hela Europa.
Vi började med att beställa in kaffe, deras Alpine Breakfast med fyra sorters schweizisk och fransk ost och bayonneskinka, hemgjord frasig granola och ekologisk fransk yoghurt i små glasburkar. Färskpressad äppel- och kvittenjuice till det? Absolut. Sedan var vi redo för ostkylen.
Senior-ostsäljaren Gabriel Peuget visade sig vara en outsinlig kunskapskälla och guidade oss omtänksamt bland alla godsakerna. Han hade arbetat med ost i över trettio år och kom ursprungligen från Dijon i Bourgogne där han drev en egen ostbutik efter sin far. För några år sedan blev han övertalad av ägaren, den smått legendariska Patricia Michelson att börja i butiken på Moxon Street.
Medan vi smakade runt av ostarna från de oberoende gårdsmejerierna gav Gabriel fullt med rolig trivia på köpet. Som att den lustiga formen på den engelska hårdosten Berkswell, gjord på fårmjölk, kom sig av att kvinnan som ystat dem inte haft råd med ostformar till en början, utan helt enkelt pressat vasslen ur ostmassan mellan två durkslag. Berkswellen kunde jag tyvärr inte prova, för den behövde lagras i ytterligare tre månader tills texturen blivit den rätta och den från början söta men friska smaken övergått i en nötig kolaton.
Den nässelbladslindade Cornish Yarg, ystad på pastöriserad komjölk, hade fått sitt namn efter ostproducentens namn stavat baklänges. Mejeriet tillverkade även en Wild Garlic Yarg som lindas med ramslök. I båda fallen bildar bladen ett mögligt men ätligt skal med vackra bladnerver som hjälper osten att mogna och kan tävla med vilket manchegomönster som helst. Innanför skalet är osten krämig men har en smuligare kärna.
Mitt i samtalet kom en leverans med irländska Gubbeen-ostar från Cork. Den andre ostförsäljaren, John, packade upp de halvmjuka komjölksostarna och gned noggrant in varje ost med en skvätt Guinness innan de förpassades till sin plats i hyllan.
Kanske var det där jag föll in i någon slags ost-trance som inte släppte förrän min man kom tillbaka från vinavdelningen och morrade att vi höll på att missa flyget hem. Då bestämde jag mig för att slå till på Yarg och en bit rökt Lincolnshire Poacher (som jag föredrog framför den ännu rökigare varianten av Montgomery’s cheddar från Somerset). Sen såg jag mig omkring efter något att blidka maken med och eftersom det inte var säsong för hans (och råttan Rémys) favorit, Tomme de Savoie, valde jag med Gabriels hjälp en getost, Tomme de Cleon istället. Bägge butikerna på Moxon Street var dock så pass inspirerande att jag är säker på att jag kommer tillbaka dit igen. Kanske borde jag försöka lobba igenom att vi byter sommarens inplanerade semester mot en finstyckningskurs i Marylebone?