Om berbere

Angående berbere, det viktigaste näst niter kibbeh om man ska lyckas med sin etiopiska mat, är jag egentligen en total novis. Jag fick en stor burk av en vän som i sin tur fått den av sin eritreanska svärmor. Det är ett fantastiskt aromatiskt, rödbrunt finmalet pulver som jag ibland förväxlar med mina andra märkliga omärkta blandningar i skafferiet. Men en provluktning räcker, sedan börjar jag nysa och ögonen rinner.

Det är starkt, men dessutom påfallande aromatiskt. Chili, fänkål, kardemumma, muskot, nejlika, koriander, ingefära, kanel, kryddnejlika, spiskummin, svartpeppar och gurkmeja är bara några av ingredienserna som kan ingå i den torra varianten. I den geggversionen kan även lök, vitlök och rödvin ingå. Så jag tror inte riktigt jag kan ge er ett recept som jag kan stå för. Jag svär vid det eritrieanska helt enkelt för att jag kommit att bli präglad på det.

Men om man då vill ha tag på berbere utan att åka till Etiopien eller Eritrea, vad göra?

Bor man i Stockholm är det enkelt. Antingen går man in på någon av de etiopiska restauranger som finns i stan och ber att få köpa lite berbere (och gärna några injeera!) av dem. Eller frågar helt enkelt var man köper bra berbere i Stockholm. Samt stuffar sig full för en billig penning så att man vet hur maten ska smaka innan man ger sig på den hemma. Eller så åker man förslagsvis till Skärholmen, går in i matvarubutiken Prisma och börjar leta. De har allt, så berbere lär de också ha.

Bor man i resten av landet tycker jag att man helt enkelt går fram till första människa som man kan misstänka vara etiopisk/eritreansk, säger “Hej, ni har fantastisk mat, ska vi bli vänner?”. Eller så ringer man Svensk-Etiopiska föreningen, frågan om de kan sammanföra en med någon av sina medlemmar på orten och så har man förhoppningsvis både en ny vän och en källa till goda kryddor.

Är man för feg eller för nervös till sin läggning för sådant här detektivarbete kan man googla berbererecept. Men det är varken hälften så kul eller hälften så bra.