Ja, jag vet att både Lisa och jag tjötar lite om Åbergs, men det är faktiskt befogat. Är man intresserad av ätbar odling i Skåne är det hit man ska åka just nu. Längre fram i säsongen hägrar de beskowliknande grönsakstäpporna på Fredriksdal i Helsingborg. Så nu tipsar jag om detta i förväg så att du kanske har en chans att vara med:
I helgen, 1-3 maj, pågår Rabarberfesten på Åbergs utanför Ystad i samarbete med Olof Viktors. Kunniga Ingar Nilsson kommer att hålla föredrag om Rabarber i kök och historia och trädgårdsmästaren i fjärde generationen, Kjell Åberg, har frösått rabarberplantor och drivit fram färska stjälkar till försäljning. När han var liten hade de ett fyrtiotal olika sorter i odlingarna. 
Nu finns sorter som Viktoria, Rosenhage, Red Champagne och den oxalsyrefattiga Emblitz.
Eftersom jag fick ha Kjell för mig själv en stund häromsistens passade jag på att få lite tips om hur jag ska driva späda, fluorescerande stjälkar under min fådda rabarberklocka nästa vinter. The answer is: hästgödsel. Bra, det finns det ju hur mycket som helst av i närheten.
Övertygad? Om jag viskar rabarbersaft, rabarbermoussebakelse och vit chokladbiskvi med rabarber då? Visste väl det…
Kommentarer
10 svar till ”Rabarber, rabarber, ra…”
Min styvfar, som jag näppeligen står ut med, åt så mcket rabarber (rabarberpajer, rabarberkräm, rabarberfruktsoppa, rabarber högt och lågt och på tvären och längden= ett år (och rabarber innehåller oxalsyra), och den där överdrivna konsumtionen och oxalsyran gav honom ett par urjävliga njurstensanfall. Jag ägnar mig dock inte åt såna petimetriga saker som att vara skadeglad.
Min skolfröken brukade hävda att “skadeglädjen är den enda sanna glädjen”. Ha en skön Valborg, Jessika, med eller utan rabarber :-)
De säger ju det, om skadeglädjen. Jag erkänner inget, men förnekar inte heller något ;).
Glad valborg på dig också :).
Rabarbersaft är min barndomsfavis, jag drack tills Ninnis saft var slut, normalt någon gång i mitten på sommaren och då fick man vänta länge till nästa rabarberpass..Nu myser jag när det är dags att plocka rabarber huuuu vad gott det är och speciellt tillsammans med Kvanne – Änglarna sjunger ljuvligt!
I min barndom brukade jag och mina syskon äta rabarber direkt från rabatten på baksida genom att bara doppa stjälken i socker och bita av, repeterat tills rabarbern var uppäten. Jag gillar även de omogna rabarberna, men så har jag alltid gillat hög syra.
Nyfiken i en strut: Martina, vad gör du med rabarbern och kvannen? Satte två plantor förra året för att experimentera lite och tar gärna emot tips.
Anna; Ett tipps är att kandisera Kvannen genom att skära bladen från stjälkarna. Skölja stjälkarna noga. Skär dem i små bitar.
Till 100 g Kvanne behövs 150 g socker som kokas upp med 1/2 liter vatten. Kokas till sockerlags sirap. Koka upp Kvannen i sirapen och fiska upp dem med en hålsked. Torkas i ugn på bakplåts papper på 100 grader i ca 40-50 min eller tills de är helt torra. Förvara torrt.
Kandiserad kvanne serveras med framgång till
ugnsbakade rabarber och härlig honungs glass eller bara jätte gott att blanda i eller ovan på en sockerkaka där rabarber råkar ingå osv osv.
Tack så mycket, Martina. Jag ska låta plantorna frodas ett tag till, sedan så…
Rabarberklocka?
är det en sådan på bilden?
Nyfiken, berätta mer.
Google hänvisar bara till ditt inlägg
Hej Örjan, här är en länk om principen bakom “rabarberforcering”: http://www.gardenersworld.com/how-to/projects/rhubarb-force/ Dekorativa, eller hur?