Jag är alldeles fascinerad över uppståndelsen kring Livsmedelsverkets nya förslag till amningsråd. Både de många (oftast ilskna) blogginläggen och artiklarna: DN, SvD, Allt om Barn…
Mycket av min fascination gäller den genomsnittliga personens uppenbart totala oförmåga att ha en rationellt baserat åsikt om något så emotionellt laddat som kombinationen av alkohol och moderskap. Om det kan man säga mycket, men kanske inte just här och nu – det är varken nytt eller särskilt vetenskapligt intressant (läs mina Taffel-kollegor Isobel och Gitto istället, och kanske SvD:s Inger Atterstam).
Som en rationell person kapabel att få barn, och med flera gravida vänner, stör jag mig däremot på att länken mellan Livsmedelsverkets råd och den vetenskap de (förhoppningsvis) är baserade på är så vag – jag vill se referenser, och en explicit bedömning utifrån de referenserna med motiveringar!
Det lär ju inte hända, så istället får man leta själv. Jag har därför ägnat en bit av tisdagskvällen till att gräva igenom Journal of Human Lactation:s arkiv, och i sammanfattning lärt mig ungefär detta* om amning och alkohol:
*45% av USA:s vuxna befolkning anser att ammande kvinnor blir tvingade att göra alltför många negativa livsstilsval; att välja bort sådant som diverse maträtter, rökning och alkohol [1]. Bland de tillfrågade sågs det som den största nackdelen och ett betydligt större problem än “riktiga bekymmer” som påverkan på det sociala livet eller de ökade svårigheterna med att gå i skolan eller arbeta.
*Mängden alkohol i en kvinnas bröstmjölk blir relativt snabbt samma eller något högre som den hon har i blodet; toppkoncentrationen inträder 30-60 minuter efter intaget av alkohol och klingar sedan av [2][3]. Det gäller om man dricker på tom mage; tiden är 60-90 minuter om man äter samtidigt[3].
*Hur snabbt alkohol metaboliseras (bryts ner) beror förstås på kroppsvikten. Men det beror också på östrogenhalten i kroppen; under lågöstrogena perioder (som precis innan mens, under menopausen eller under den del av amningen då man inte har mens) blir man, enkelt uttryckt, fullare på samma mängd alkohol [2].
*Ett stort samtidigt intag av alkohol (60-90 g vid ett tillfälle) kan verka blockerande, så att ingen mjölk släpps fram [3]. Anledningen verkar vara att alkohol sänker halten av oxytocin.
*Nyfödda barn bryter ner alkohol långsammare än vad vuxna gör; under de fyra första veckorna är hastigheten ungefär hälften av en vuxens, och levern är inte färdigutvecklad förrän barnet är ca tre månader [2].
*Alkohol (mängd motsvarande en drink) kan påverka lukten/smaken på mjölken, och i den enda studie som verkar ha gjorts drack spädbarn mindre mjölk (runt en fjärdedel) efter att deras ammande mor druckit en drink precis innan [3] (men en hänvisning till [4]).
*Vill man ta sig en drink men ändå undvika alkohol i bröstmjölken får man ta till lite huvudräkning – och kankske förbereda sig genom att pumpa ut och lagra bröstmjölk innan. En liten ungefärlig tabell för hur lång tid det det tar för kvinnor av olika vikt att metabolisera alkohol (direktöversatt från [2] som har en amerikansk författare, därav de något märkliga måtten)
# drinkar 45 kg 54 kg 64 kg 73 kg
—————————————————
1———–3.1—–2.6—–2.2—–1.9
2———–6.2—–5.2—–4.5—–3.9
3———–9.3—–7.8—–6.7—–5.8
4———-12.4—-10.4—-9.0—–7.8
All tid angiven i timmar. En “drink” definieras som 4.4 cl 43%-ig sprit.
*Anderson i ref 3 skriver “I currently recommend that they not nurse for at least 2 hours per drink […] This minimum time period does not ensure complete elimination of alcohol from the milk, but it will be well past its peak level”
Kontentan: Nu är Sverige inte USA, men om vi på liknande sätt har en stor andel kvinnor som inte kommer amma (eller slutar tidigt) för att det innebär för stora begränsningar i deras val är det ett större problem än om en och annan spädbarnsförälder tar sig ett enstaka glas vin då och då. Alkohol bryts ner av kroppen, även om man ammar – något som få av alarmisterna verkar komma ihåg. Oavsett om man tror att små mängder alkohol i mjölken (filmjölksnivå) påverkar barnet eller ej: några timmar efter ett glas vin finns ingen alkohol kvar i kroppen, och då förvandlas det hela till en moralisk och möjligtvis sociologisk fråga snarare än en vetenskaplig. Det är inte Livsmedelsverkets område.
Dubbelpublicerat från Vetenskapsnytt
Referenser:
[1] Li et al. “Public Perceptions on Breastfeeding Constraints” J Hum Lact 18 (3): 227. (2002)
[2] Schulte “Minimizing Alcohol Exposure of the Breastfeeding Infant” J Hum Lact 11 (4): 317. (1995)
[3] Anderson “Alcohol and breastfeeding” J Hum Lact 11 (4): 321. (1995)
[4] Menella et al “The transfer of alcohol to human milk” New England Journal of Medicine 325(14):981-5 (1991)
*Det finns säkert mer att lära sig, men åtminstone jag blev klokare på kuppen redan av så lite. Jag vill för tydlighetens skull påpeka att jag inte försöker ge någon några som helst medicinska råd – det här är en sammanfattning för eget intresses skull och senare referens.
Kommentarer
13 svar till ”Amning och alkohol”
Folk har blivit ovanligt hispiga — snyggt och intressant skrivet Malin.
Och det extra intresanta är ju att det är fulla pappor som är farliga för barnen. DET finns det statistik på, i massor. Men ingen råder ju dem att låta bli?
Livsmedelsverkets nya riktlinjer är – av de kommentarer jag läst, inte själva riktlinjen, att döma – fortfarande moralistiskt motiverade.
I DN står till exempel: “Enligt förslaget till nya kostrekommendationer ska ammande kvinnor kunna dricka ett till två glas vin en till två gånger i veckan.”
Om man endast ser på alkoholöverföringen i mjölken (med utgångspunkten att ett intag av mjölk med 0,5 promilles alkoholhalt inte är skadlig för barnet), kan en ammande mamma dricka 1–2 glas vin varje kväll om hon vill.
Varför då detta “en till två gånger i veckan”? Jo, för annars skulle dessa galna mödrar förstås tro att Livsmedelsverket anser att de måste dricka vin typ hela tiden!
Så tolkar i alla fall jag saken.
Det är bara att börja hinka på varje kväll Malinka ;) sorry kunde inte låta bli. Särskilt om man äter en sen middag när barnet är lagt och färdigammat och man kanske har pumpat ur t o m för att tvinga upp barnafadern mitt i natten för nattmatning.
Visst är skrivningen underlig men så är hela Livsmedelsverkets kostrekommendationer.
“särskilt om man äter en sen middag (…) att man inte då ska kunna ta sig ett glas vin flera dagar i veckan om man så vill.” Jag tänker fortare än jag skriver :(
Malinka: Jag håller med. Det som ska redovisas är fysiologiska effekter, det verkar som om barnet äter och sover en smula sämre. Men det kanske det gör om mamman äter starka kryddor eller vitlök också?
Att man blir en sämre vårdnadshavare av för mycket alkohol är självklart men det får andra än Livsmedelsverket informera om.
Det mest intressanta i det du skriver är väl att vi har en så stark alkoholkultur att många människor har svårt att avstå från alkohol ens under kortare perioder i livet.
Varför är det det mest intressanta Niklas? Om det nu är så som Malin skriver att ingen alkohol att tala om finns i bröstmjölken är det väl rimligen Livsmedelsverkets lögnaktiga moralpåbud som är det intressanta. Det och könsskillnaderna i livsanvisningarna.
Sedan beror det väl också på vad man menar med kort tid. Om man ammar ett år (som livsmedelsverket också anmodar och som jag själv har som målsättning) per barn och får sina barn med de socialförsäkringsmaximerande 2 årens mellanrum som svenska föräldrar plägar och får de 2-3 barn som svenska kvinnor säger att de vill ha så innebär det sådär 6 års total nykterism per kvinna mitt i livet. Och det finns rätt många som tycker att man ska avstå från alkohol även när man försöker få barn. I såfall kanske det handlar om 10 år för den som är lite subfertil.
Och märk väl, det är per kvinna. Precis som TorpSara skriver så är pappors supande en ohyggligt mycket mer klarlagd risk för barn (och mammor) än vad ammande kvinnors måttliga alkoholintag är. Men livsmedelsverket säger inte något om pappors alkoholkonsumtion alls. Kan det kanske bero på att mäns kroppar är en liiten aning mer deras egna och mindre samhällets än vad kvinnors är?
Isobel:
Jo, jag är också skeptisk till Livsmedelsverkets anvisningar. Det är väl bra att de ändrar dem.
Det jag kommenterade var påståendet att restriktioner vad gäller alkohol under amning skulle leda till att fler slutade amma i förtid. Jag tycker det är lite sorgligt om alkoholkulturen är så stark, vilket jag tyvärr tror att den är.
Jag anser för övrigt att samma krav och regler ska gälla för mammor som för pappor, självklart. Däremot är det ju så att män, än så länge, inte ammar barn. Jag tycker inte att några föräldrar, varken mammor eller pappor, bör dricka när de är med sina småbarn. Det handlar inte om amning utan om ansvar. Barnen blir otrygga när föräldrarna dricker alkohol och det även vid små mängder. Dessutom finns ingen där som kan ta fullt ansvar om något skulle hända.
Jag är nog villig att skriva under på det som Niklas skriver ovan. Det kanske inte är så farligt med alkohol i bröstmjölken, men barn till föräldrar som dricker är oerhört sensitiva och deras tentakler växer för var dag det inträffar. De företer efter ett tag samma slags personlighetsförändring som den som dricker genomgår utan att själva behöva dricka. De fixar styr och ställer, tar ansvar ordnar och förnekar och döljer det faktum att föräldrarna dricker som en väl bevarad familjehemlighet. Jag har tyvärr mött många av dessa barn när jag undervisat och jag vet vilket trauma de genomgår. Alkohol och barn i vilken form det än vara månde hör helt enkelt inte ihop!
Sen en ytterligare reflektion – det vore intressant att veta hur många av Er som skriver så positivt om amning och alkohol som själva har barn.
Tabberaset (fem egna barn)
Herregud, det är väl skillnad på att ta ett par glas vin och att vara alkoholist? Om det är så fruktansvärt skadligt för barn att se att deras föräldrar tar ett glas vin eller två till maten (och det är ju faktiskt ingen som rekommenderat eller förespråkat att mamman – eller pappan – ska dricka sig full inför barnet) vore väl varenda franskt barn skadat? Alkoholiserade föräldrar är jättesorgligt och hemskt för barn, men det är det väl ingen som förnekat? Steget mellan ett par glas vin och alkoholism är dock ganska långt.
Och nej, jag har inga barn, som du säkert vet, men jag ser inte hur det är väsentligt. Jag har svårt att tro att jag kommer genomgå en sådan personlighetsförändring under graviditeten att jag inte längre kan ta till mig vetenskapliga rön.
Den som dricker vet uppenbart inte hur personlighetsförändrad han eller hon blir redan efter ett eller ett par glas vin – det vet barnen.
De vetenskapliga rönen var väl inte beteendevetenskapliga, eller?
Lager:
Jag håller med om att många människor beter sig illa och har dåligt omdöme utan att vara medvetna om det. I många fall beror det på alkohol. Och de personerna skulle bete sig betydligt bättre utan alkohol.
Frågan är bara om det är just Livsmedelsverkets sak att gå ut mer rekommendationer om alkohol med utgångspunkt i beteendevetenskapliga resonemang. I synnerhet som det i sådana fall skulle gälla båda föräldrarna.
Om det finns bra studier som visar att barn till föräldrar med måttligt alkoholbruk (vi talar om några glas vin i veckan) uppvisar det störda beteende du beskriver är det ju ytterst allvarligt. Jag har inte sett det. Men gör jag det är jag definitivt beredd att ompröva min ståndpunkt i alkoholfrågan.