Signaturen Stefan ställde en högst berättigad fråga i kommentarsfältet till mitt förra inlägg: hur tänker man egentligen kring sin LCHF-mat då det tredje benet i treenigheten (kött, sås, potatis) rycks bort?
Ofta kommer blomkålen till fettälskarens räddning. Den innehåller minimalt med kolhydrater och kan serveras på många sätt, varav alla smakar signifikant olika. De som påstår sig inte tycka om blomkål har nog ätit sådan som råkat ut för skolbespisningshanteringen: kokad mosig med spadet borthällt. I det läget smakar den ingenting.
Blomkålen är verkligen en blomma, och saknar klorofyll. Blomman skyddas mot solljuset genom gröna täckblad som sveper in den. De grövsta bladen kan man kasta, men de spädare, nästan gula som sitter längre in är pepprigt goda och skall tas tillvara. Även stammen används, om det sega och fibriga lagret ytterst skalas bort först. Hyvla den riktigt tunt ner i en sallad (kanske tillsammans med kålbladen?) eller skär den i små bitar och ånga eller stek. Men släng inte!
Blomkålens små buketter är minst lika mångsidiga. Med en mandolin kan man hyvla av det allra yttersta på dem och då få något grynliknande som av vissa används som ris. Jag själv brukar använda grynen råa, i en sallad eller som strössel på något mjukt för att få till en konsistensbrytning. Det mjuka kan gärna vara en puré på blomkål: koka buketterna i sparsamt med mjölk/grädde/buljong (det avgör ni själva) och mixa med lite av spadet i taget tills ni har en slät, babystjärtslen puré.
Eller rosta skiten ur buketterna. In i ugnen vända i en aning olivolja tills de mjuknat och tagit färg. Eller ånga dem. Gratinera dem med ost och fläsk. Hyvla dem råa och ät. Gör vad som helst förutom att koka dem mosiga och hälla bort spadet.
Och när grannarna från Solsidan kommer och förväntar sig finmat på helgen plockar ni också fram blomkålen. En gräddig puré till halstrade pilgrimsmusslor (eller halstrade vad-som-helst) och LCHF har aldrig smakat bättre. Smaksätt purén med tryffel om ni har, eller tryffelolja om ni ids. Nog smakar blomkålen tryffel redan som rå?
Den där lena purén fungerar dessutom ypperligt i soppor. Vispa ut den i buljong – kanske i en fond ni kokat av räkskal? – och ni får en mättande soppa av vintertyp som rinner fint ur en termos. Och när ni ledsnat på vad jag har att säga om blomkålen går ni direkt till mästaren.
Vad gör ni med er blomkål?
Kommentarer
20 svar till ”Blomman som fettälskare älskar”
Jo, jag vet. Det är ett ganska lamt inlägg. Men stackars lillan kolikskriker så att det inte går att tänka. Och tvååringen hade VKS i natt. Bättre än så här blir det inte just nu.
Själv steker jag torskrygg hastigt och lustigt och täcker med en blandning gjord på brynt blomkål, rostad grovhackad mandel och kapris som fogats samman i en buerre noisette med schalottenlök. Klicka ut lite ostronmajonnäs innan servering kan du lura i de flesta gäster att de äter något fancy.
Fancy var ordet, låter riktigt gott. Men i varje sällskap finns ändå någon som skulle rynka på näsan och utan ätt smaka säga “du, jag gillar inte blomkål…” Den oskyldiga och mångsidiga blomkålen väcker känslor.
Jessica: När bjuder du på middag?
Peter: Blomkål är så himla gott att koka lätt, grovhacka slarvigt och blanda med hårdkokta ägg i currymajonnäs. Något av det godaste jag vet. Eller gratinerad i bechamel med lite grädde, massor av lagrad ost och brynta fläsktärningar och purjo. Smaksatt med grekisk vild salvia.
Nä, dags för frukost nu va?
Vi äter nog blomkål minst en gång i veckan, älskar kål av alla dess slag.
Senast blev det smör- och dillslungad lättstekt blomkål till isterband, snabbinlagd gurka och stark senap. Det är verkligen det ultimata LCHF-tillbehöret!
Fortsätt, fortsätt! Allt skall testas! Jag åt nyss puren men vill redan ha mer.
Kul med många tips om vad man kan göra med blomkålen. Dessa ska definitivt testas! Vanlig blomkålspuré med grädde är gott, men man tröttnar rätt snabbt på det om man äter det “till allt” :)
Schysta blomkålsrecept, Tack!
Till vardags gör jag moset på vitkål för det är billigare. Tillvägagångsättet är det samma, mixa,koka i grädde, lägg i en rejäl smörbit, krydda och vispa till mos. Gör gärna en rejäl sats för flera dagar. Passar till all mat.
Mums!
Jag ångkokar blomkålen (med hjälp av en blombladsliknande insats av rostfritt stål) – sen får min fru sköta mosandet med tillsats av grädde, färsk basilika etc. Medan jag trancherar köttet ;-)
Jamen härligt att det är någon mer som inte orkar tänka under småbarnsåren. Hoppa det går över.
Broccoli är också en blomma.
Sesamolja. Gott.
Vi friterar dem så klart. Oslagbart.
Bara bra tips, tack! Jag antar att det är några av kostdoktorns läsare som hittat hit? Välkomna i så fall.
Gör mos med grädde och ha sedan i Västerbotten, kan knappt bli bättre! Serveras till det mesta när man vill ha något extra gott.
Jag brukar göra det klassiska moset, ånga igenom blomkålen med lite vatten, mosa och häll på grädde och en rejäl smörklick och sen brukar jag krydda den med rejält med cheddar. Tycker blomkål och cheddar går förträffligt ihop.
Jag läste att enligt flavor pairing-teorin (som ofta har tveksamt praktiskt värde) så delar blomkålen arom med kokos. Värt att testa. Rostad kokos, Blomkål och nötter?
Lisas palsternackssoppa som inspiration, men med blomkål? http://taffel.se/recept/kramig-palsternackssoppa-med-baconfras
Instämmer i allt gott som kan göras men vill inte rata att koka den. Max 4–5 minuter i kraftigt saltat vatten. Serverar med kallt smör som inte skall smälta på den varma kålen utan klickas på efterhand som man äter;-)
Tack för bra tips om hur man kan använda blomkål! :)
Webben när den fungerar som bäst!