Många av mina vänner i Stockholm och Göteborg abonnerar på säsongens grönsaker från företagen Årstiderna eller Ekolådan. Men i San Francisco har de eco-chica klättrat ytterligare en nivå. De abonnerar på en privat trädgårdsmästare, Mr Paque. Det förutsätter förstås att de bor i villa eller radhus, eller åtminstone har en rejäl balkong. Men då kommer Mr Paque hem till dem en gång i veckan. Han anlägger odlingssängar, sår och planterar, och rensar regelbundet bort ogräs. Vid varje veckobesök buntar han ihop de färska grönsakerna i prydliga högaroch levererar dem till köksingången.
Själv har ännu jag inte skaffat någon Mr Paque än, utan skördar grönsaker från egna amatörodlingar. Och bara vid sommartorpet i Bohuslän, så det handlar om några få veckors intensivt ätande av extremt lokalproducerade grönsaker – de växer cirka fyra meter från köket. Årets grödor har blivit ovanligt fina och rikliga, tack vare den varma våren och regnet som kom precis lagom in på försommaren. Till och med ett par av blomkålsstånden har överlevt, och gurkorna har börjat slingra sig i sängarna. Sparrisen står på tillväxt i år, men nästa vår är det dags att hugga av några spirande knoppar…
Den lokala Ica-handeln har som lanthandlar brukar ett begränsat urval av livsmedel. Mitt urval av grönsaker är också begränsat – det inskränker sig till sådant som är lätt att odla och blir klart i juli. Men med gemensamma krafter kan Ica och jag fixa riktigt hyfsade middagar. Till vardagsmiddag kan det bli ugnsrostad färskpotatis, i år har vi odlat den franska sorten Amandine. Till potatisen serverar vi bondbönor som ångas i åtta minuter och svängs i lite olja med hackad salladslök, persilja och koriander. En röra av fetaost och fet yoghurt passar fint till.
När det kommer gäster på festmiddag och vi har misslyckats med makrillfisket blir det Amandine i form av . pommes frites och grillade nötfärsbiffar. Grannen har Kravmärkta köttdjur också, som håller strandängarna öppna, men de slaktar inte själva , så vi köper från Ica. De mal gladeligen ner en fransyska när vi ber om färs. Som tillbehör blir det franska ärtor. Som avslutning blir det Pavlovatårta En marängbotten med ägg från grannens hönor som bor cirka 100 meter bort, täckt av en 50/50-blandning av kesella och vispad grädde, och dekorerad med hallon, röda vinbär och gröna blad från mynta och citronmeliss.
Okej, sockret i marängen är importerat, liksom olivoljan. De klarar inte locavore-rörelsens tjugomila-gräns. Och rapsoljan kommer från bortre Västergötland, den är på marginalen. Någon som vet om man kan göra maräng på honung? Jag har köpt den finaste rinnande försommarhonungen från en gubbe som jag cyklade förbi häromdagen. Och när jag blir pensionär kanske honungen också kan klara den nya striktare gränsen från Kalifornien på – låt oss säga – hundra meter.
Diskutera närätandets och odlandets fröjder i artikeldebatten.