Så du vill bli matskribent? Kanske funderar du på att ställa upp i vår tävling med Vulkan? Behöver du peptalk?
Det var inte alls meningen att jag skulle bli matskribent. Från fem års ålder visste jag att det var mikrobiolog jag ville bli. Som min fasters omåttligt coola flickvän. Men egentligen fanns alla tecknen där. De illavarslande. Det där oändliga laborerandet vid spisen pappa murat åt mig utanför sommarstugan. Det besatta läsandet av allt med pärmar. Kinkigheten vid matbordet.
Efter studier i idéhistoria, en dietistexamen, en halvlyckad cateringkarriär och ett mer framgångsrikt radiopratande föll plötsligt alla bitar på plats: Det var ju matskribent jag skulle bli!
En äldre släkting som själv var matskribent erbjöd sig att ta en titt på mina saker och lämnade tillbaka dem med ett syrligt: Du vill för mycket.
Sällan har någon så elegant summerat mitt liv i en mening. Släktingen själv skrev som en ovanligt glestandad kratta, men det förstod jag inte då. Sorgmodigt satte jag mig på ett frilanskontor i Uppsala och började skriva på trots av alla varningar. I början gick det uselt för jag hade ingen susning om hur man gjorde. Men mina generösa mentorer Magnus, Andreas och Henrik Harr (ja, han heter så) fick snabbt viss pli på mig. (Att skaffa mentorer som läser och slaktar ens texter i början är ett måste.)
Tro inte att du kommer att lära dig att skriva en succékokbok genom att läsa det här. Jag har själv aldrig gjort det, kan nog inte även om jag försökte och vet inte ens om jag vill göra det. Tyvärr blir jag nog aldrig folkkär, jag är för excentrisk. Jag vill bara dela med mig av lite grundläggande saker så att du slipper göra alla mina misstag.
Vem är du?
Oj, en sån dum fråga! Men faktum är att ett av de stora skälen till att jag haft en problematisk karriär är att jag inte kan bestämma mig för vad jag vill vara expert på. Först senaste åren har det klarnat, men inte helt: Jag är den allvetande matnörden (ähum, borde vara allvetande), jag är vanvördig (lita på det oväntade), jag är akademisk.
Nå nu är det upp till dig. Beskriv dig själv med tre ord (eller bilder). Med dessa tre begrepp ska du placera dig i en nisch där du helst är ensam. Det behöver inte riktigt vara du utan en persona, en spelad roll som du kan använda dig av i offentliga sammanhang. Men det får absolut inte vara oäkta, du visar bara upp ett par sidor av dig själv och överdriver dem. Och det är den här personen som skriver kokboken. Recept, ord och bild ska förmedla den här personen.
Här är lyckade exempel:
Den mysige men bestämde dagiskocken
Receptbeskrivningar
Den där lilla texten som beskriver ett recept är ibland lika viktig som bilden för att locka till lagande. Nå hur skriver man då? Om du inte gillar att skriva utan är duktig på recept och att arrangera bilder är svaret: Kort! Konstra inte till det utan skriv bara en kort inledande text till varje recept. Varför man ska laga rätten. Varför du valt att kombinera just de här ingredienserna. Gärna varför den smakar så gott. När eller hur den passar att äta. Och så gärna ett litet köksknep eller tips.
Undvik att bara skriva att maten är jättegod. Skriv varför den är god och varför du tycker om den. De här orden är trevliga men saknar nästan betydelse för att de är utslitna: Jättegod, härlig, fräsch, läcker, underbar, fina råvaror … Jamen, vad säger det om maten egentligen?
Gör hemläxan!
För att skriva en gedigen lite längre text måste du vara påläst. Det är först då du känner dig trygg med ämnet som lekfullheten och idéerna kommer. Nöj dig inte med en snabb googling på “päron” för din artikel. Prata med frukthandlaren, ring din vän litteraturvetaren och kocken. Ut på fältet och jobba! Att sitta och skriva av från Wikipedia duger inte. Dubbelkolla alltid källorna. Svenska Wikipedia är till exempel ohygligt full av fel.
Hitta historien!
Dramaturgi är svårt när det gäller mathistorier; men du måste hitta den i varje text. Skriv inte en text om hur du åkte till Marocko och vad du åt där. Berätta om hur du åkte till Marocko och lärde dig älska mynta. Skriv inte en knastertorr redogörelse för vanilj. Förse vaniljen med en personlighet och skriv dess biografi. Motivera dina läsare att laga mat med vanilj, få dem att älska vanilj, övertyga dem att sälja alla sina ägodelar och bli vaniljhandlare. Lär dig genom att se amerikanska filmklassiker. Sex, romans, svek och våld är aldrig fel. Nåja, i lagom doser …
Måla med ord
En matupplevelse är lite som en dröm. För dig är den omvälvande. betydelesefull och meningsfull. Men när du ska beskriva den för andra blir det lätt platt och obegripligt. Och framför allt fullkomligt ointressant.
I en bra text använder du alla dina sinnen. Känsel, hörsel, smak, doft och syn. Måla upp bilder. Beskriv doften då nattdaggen förångas från Singapores heta trottoaren, berätta om hostattackerna och den feta svarta röken då du brände vid pepparkakorna.
Hitta detaljer som berättar något. Men undvik trista ovidkommande saker. En föreläsare jag stött på kallade det mazarinjournalistik, det där att krydda vardagliga detaljer som faktiskt bara tråkar ut läsarna.
— Det är för jävligt, säger Martin Svensson och tar en tugga av mazarinen.
Jahaja. Och?
Citera sällan
Att använda roliga klassiska citat är latmaskens utväg men hindrar dig från att bli en bra skribent. Det är personerna du intervjuar och du som ska vara rolig i din text inte någon annan ovidkommande. Om man ska citera någon bör man vidare utveckla citatet eller protestera mot påståendet. En fördel är om den citerade är död sen länge så att du garanterat får sista ordet.
kvinnamarknadKopiera aldrig
Att kopiera en favoritskribents stil blir bara pinsamt, som att höra en riktigt dålig idolaudition av en blek imitatör. Hitta din egen röst. I början är det nästan oundvikligt att ens förebilder färgar av sig på texterna. Själv plagierade jag skamlöst megacoola amerikanskan Betty Fussell i en av mina första artiklar för Gourmet för 14 år sedan. (den om majs om du undrar.) Jag har bekänt det för henne på en konferens och är förlåten.
Välj dina ord noga, lika omsorgsfullt som du väljer perfekt mogna frukter på en marknad.
Jag försöker läsa andra skribenter för att inspireras av deras språk och undviker att läsa för mycket andra svenska matskribenter. Här är några skribenter jag gillar.
Ray Bradbury (stämningsskapare av rang, visste ni att en av hans romaner, Blommande vin, ursprungligen var en artikel för amerikanska Gourmet?)
Malcolm Gladwell (en mästare på strukturer och effektivt berättande )
Povel Ramel (man får leka med maten och orden)
Stephen King (i hans romaner skulle sjömansbiff verkligen vara en sjömansbiff)
Nu fattar ni allt va? Sitt inte och häng på nätet. Klicka upp ett nytt jungfruligt dokument och sätt igång och skriv!
Ge skrivtips och berätta om dina favoriter som bjussar på maffiga ord. Ja, passa på att komma med vassa formuleringar i diskussionen om matskrivande och skrivande i största allmänhet.