Om jag någonsin hade startat en liten krog skull jag haft en stor skylt i fönstret. “Här serveras aldrig salladskål”. Det är en pålitlig garant för kvaliteten. Jag vet inte vad jag gillar minst – blaskigheten eller den obehgliga plisserade och undfallande strukturen. Förmodligen är det kombinationen. Annars gillar jag nämligen all annan sorts kål. Salladskålen är nästan alltigenom ond.
Ordet “nästan” garderar för undantaget som bekräftar regeln om salladskålens vidrighet: Kimchi. Kimchikrukan är det enda värdiga slutet för ett huvud salladskål. Eller? Den som presenterar det minst äckliga förslaget på hur slladskål kan serveras blir nästa Veckans matnörd.
Förra Veckans matnörd blir Angelica som kom med det livsbejakande förslaget att dricka öl när man är sjuk. Grattis!
Kommentarer
30 svar till ”Salladskål: Ett sorgebarn (samt Veckans matnörd)”
Hej Lisa!
Jag brukar fräsa salladskål (gärna hela blad) i olja och stänka över lite ljus soya. Det är riktigt gott!
Hälsningar Eva
Jag kan inte annat än att hålla med. Jag är en stor kålälskare och jag försöker verkligen med salladskålen men vi kommer aldrig att bli riktiga kompisar.
http://roslagsmat.blogspot.com/2008/11/hemska-skolminnen.html
Ooh, detta är stort! Jag vill tacka Bayern och Tjeckien, som båda bidrar till det öldrickande som ledde mig till denna utnämning, samt den avgrund vi alla älskar; internet. Skål!
Gyoza!
http://www.japan-guide.com/r/e107.html
Jag kan inte annat än TRO att vår universalmarinad/dressing för varma grönsaker borde passa även för salladskålen.
Receptidé: skär bort den äckliga, vita stammen och strimla kålen. Förväll den som hastigast, ånga av den, och häll över den en blandnin av olivolja, balsamvinäger (kanske vit?), riven vitlök, salt och svartpeppar. Blanda väl. Denna goda marinad-dressing borde gör atill och med salldsakålen fullt ätbar.
Jag tror faktiskt jag måste pröva!
För mig är det en fråga om storleken… Grovskuren salladskål med djupfrysta grönsaker (gärna halvtinade) är en fasa som dykt upp både i matbespisningen i skolan och på mer eller mindre normala lunchrestauranger, men FINSTRIMLAD salladskål, där man inte tagit med det grövsta vita längst ner är riktigt gott. Med majs, finskuren rödlök/purjo och tomater blir det en duglig vardagssallad.
Jag gör som Eva, fräser och pluppar på soja.
Och häromdagen funderade jag på att göra coleslaw på salladskål, men jag har inte provat än. Det finns så himla god vitkål här just nu, så det känns litet onödigt…
Lisa, även jag instämmer, salladskål är urk, särskilt 70-talsvarianten med ärtor/majs/paprikablandning i. Min mamma använde salladskål en hel del när jag var barn, den var ju billigare än isbergsalladen som var den fiiiina sorten när jag växte upp. Jag lärde mig aldrig gilla den, smaken är urk och konsistensen bara…konstig????
Anette, coleslaw på kinakål torde bli slak och sunkig på 2 röda, kör på vitkålen, den är bättre på alla sätt!
Äh direkt morötter, potatis å andra rofrukter direkt från vår bonnangård. Skölja av å slafsa på. Så enkelt. Punkt.
Inte jämtländsk ekologisk salladskål!
Jag åt den nyss i en sallad till Wadstens isterband (http://www.smultronboda.se/) och en senapscreme. Gott och LCHF!
Hos oss blir det ofta en vietnamesisk kålsallad: kål, gurka, morot i fina strimlor. Kanske salladslök om det finns. Kanske nån annan grönsak. Dressing på risvinäger, fisksås, sesam- eller jordnötsolja, lite socker, salt, chili och vitlök. Ibland blir det med lime. Ibland inte. Och så får det stå med dressingen ett bra tag. Jord- eller cashewnötter ovanpå.
En annan klassiker från sämre lunchhak är grovskuren salladskål med krossad burkananas. Rys!
Måste dock bekänna att jag tycker det tjocka vita är den minst oätliga delen.
Bästa mattipset med salladskål är att låta marsvinet mumsa i sig den. Han blir garanterat mycket gladare än någon människa.
Å, Annas vietnamesiska kålsallad lät smaskens!
Jag brukar använda salladskål i en kyckling-och-nudelsoppa som jag tror var utsprungligen Jamie Olivers. Det är lagom frasigt, på något sätt.
Detta göres på den krusiga delen;
varva kål, dagsgammalt kantskuret vitt bröd i kuber med fontinaost i kub.Kastrullen fylles till 3/4. Häll över god kycklingbuljong tills det nästan täcker och runda av med ett par deciliter smält smör. Låt puttra 30 min.
Egentligen tänkt för förkokt savojkål men måste funka för salladskål utan förkokningen?
Och jag har bestämt mig för att inte pröva något salladskålrecept igen. Kanske…
Gott såhär tycker jag:
Fint strimlad salladskål blandat med grovrivna syrade morötter + några droppar av en god rapsolja. Den senare förstärker kålsmaken, men om man är mer sugen på pumakärn olja så går det också bra. Väljer man olijolja så tar man inte den finaste. En aning salt på är bra, men var försiktig för de syrade grönsakerna är salta. Låt stå minst en timme – helst flera, innan servering.
Kokt/ångad: Hela blad ställs med den grova delen nedåt mot kastrullens botten. Häll på ett par, tre centimeter kokande vatten + en aning salt. Tillsammans med lätt kokta morötter, broccolibuketter och purjolök blir det ett gott tillbehör till tunnt skivat stekt kött med ris. jag häller lite ljus soya över köttet och ställer en flaska sesamolja på bordet. Så har jag också serverat oxfile (ombunden med snöre) som fått puttra en kort stund i en rejält koncentrerad buljong/fond och sedan serverat spadet vid sidan om i stället för sås.
Strimlad i olika typer av wookgrytor med t ex en liten mängd köttfärs, purjo, morötter och grön paprika. Valfria kryddor som t ex chili eller sochuanpeppar, vitlök och en bönsås/pasta ger lite stuns.
Jag gillar salladskål och har den ofta som en av stapelvarorna hos mig. Helt rå äter jag den dock aldrig.
Instämmer helt i att salladskål är den värsta grönsaken. Scjysst av dig Lisa att trots allt försöka ge den en chans.
För mig är salladskål vinter i Norrland på 70-talet. Inget annat “grönt” fanns att få utom detta otäcka…. Den verkar ha bra hållbarhet och vara transporttålig. Kanske för att den smakar så illa redan från början så att det inte kan bli värre…Om man sedan häller på en 70-tals dressing på filmjölk, majonnäs och senap blir det helt vidrigt.
Jag har försökt någon gång att hantera min kinakålfobi, lite KBT. Köpt hem och tänkt att det kan väl inte vara så farligt, och lagt ner den i asiatiska rätter där kryddorna bode dölja smaken. Men 70-talet och Norrland dyker alltid upp.
Nu har jag gett upp. Jag tycker att det är helt OK att tycka riktigt illa om en grönsak (bättre än en granne eller kollega). Idag tycker jag mycket om endiver, brysselkål och det andra som var riktigt äckligt när jag var 10 år. Men salladskål… Där går gränsen.
Jag tycker att alla era förslag är fantastiska. Ja, jag skulle vilja ha vrtenda ett till middag. Om det inte vore för att alla innehöll salladskål. Ingen har alltså övertygat mig än. (Även om vissa förslag är midre vidriga än andra. ) Keep them coming!
Tycker bästa tipset kommer från Moster Mysko Marsvinen kan få den så slipper jag.
Marsvinen kanske blir godare och fetare av salladskålen?
Men kors vilka trauman ni har haft. Som suttit i i typ 30 år. Ni kanske kan få grupprabatt på nån terapi? Nej, den är ju ingen höjdare, men det var skoj att läsa era engagerade rader ;-)
Jag wokar salladskål som jag först skurit i ganska stora bitar. Det blir helt otroligt gott! Vi äter det tillsammans med snabbstekt asiatisk biff och japanskt ris – himmelskt, jag lovar!
Jamen hallå vist låter det väl helt ok wokad och med asiatisk sås?
Gjorde kimchi en gång av salladskål som blev stark och god. Först fick den ligga i salt ett dygn och sedan med chili, fishsauce, vitlök, socker och ingefära. Vi åt upp den redan dagen efter så den hann aldrig ligga och bli syrad.
Jag är just hemkommen från en vecka i Seoul, så jag kan bara hålla med om att det enda man kan göra med salladskål är kimchi. Jag har ätit dubbla/tredubbla portioner på varje restaurang (och ignorerat att personalen fnissat). Dessutom smugglade jag med mig kimchi hem.. :)
Fint strimlad, gräddkokt salladskål är en höjdare. Vispgrädde ska det vara. Ca 3 dl. Minst. Krydda med Maldonsalt o svartpeppar. Kanske lite färsk timjan. Låt småbubbla i traktörpanna utan lock tills det tjocknar. Vill det sig inte kan man dofta över lite Idealmjöl (så att det tjockar på sig en aning).
Sen är det bara att sleva i sig:-) Som bomull i magen!
Envis som jag är var jag tvungen att köpa ett salladskålhuvud bara för det här. Jag kan inte alls äta kålen rå, det är grymt äckligt och gnisslar i hela huvudet.Men jag fick en idé att steka kålen i gåsflott i ugnen. Jag stekte med snittsidan nedåt tills kålen var mjuk och lagom gyllene. Det var riktigt gott. Kålen blev mjäll och härlig.Jag hade gjort en liten dressing av bla kikkomansoya, lime, chili, ingefära och vitlök att servera till och det var gott men godast var egentligen flingsalt och lite nymalen peppar på. Tokigt va?
Min avsky (gränsfall aversion)väcktes på dagis. Alla ungarna tyckte det var otäckt och vi fick inte ta mer mat fören salladen var uppäten. Det innebar att vi blev väldigt kreativa på att hitta sätta att göra oss av med otäckheterna. Blomkrukorna fylldes till brädden, fickor och strumpor proppades fulla i äcklig sallad för att sedan dumpas ute på gården. Kanske hade det varit bättre om mattanterna varit lite kreativa och gjort något ätligt av salladskålen.
Gör Gittos kaniner feta på den och njut sedan av kaninsteken.
Som några av er andra föreslagit här gäller även hos oss. All sorts kål blir slående gott om man fräser den mjuk i olja och blandar i lite kryddor. Min favorit är vitlök och lite cayennepeppar. Ibland åker det med lite gurkmeja för färgens och de välgörande ämnenas skull. Sen lite rostad mandel och havssalt på vid serveringen så blir det en lyxgrönsak. Funkar som sagt även med salladskål :) även om vitkålen är godast…
Hur kan man säga så om den goda, goda salladskålen!?