Ostron, mätresser och kvitten

Årets sista dag har de tre senaste åren sett ganska lika ut: Vi träffas ute vid fågelstationen vid Krankesjön med alla barnen vid lunch, spanar fåglar, grillar korv och får lite frisk luft innan det är dags att åka hem och förbereda för kvällen.

Efter några år av köttdominans bestämde vi att årets nyårsmeny skulle bestå av fisk. Det var lättare sagt än gjort eftersom så många stod upptagna på WWF:s röda lista.  Men ostron (tjoho!) blir det som starter och efter det en torskceviche.

Huvudrätten klurade vi ganska länge på och jag velade en hel del. Egentligen var jag sugen på att göra en Sjötunga Walewska, men den rätten är i princip lika utrotningshotad som de stackars tungorna själva. Kollade runt och läste om Gös Ebba Brahe (se, ännu en kunglig älskarinna) men kräftor och trumpetsvamp, njaaa. Och tryffel och hummer till gös, är inte det lite hmm… dissonant?

Men så kom jag att tänka på att jordärtskockor kan ge den där tonen som med lite god fantasi påminner om tryffel. Och om vi blandar jordärtskocka och parmesan i pommes duchessen, lite mer parmesan i såsen och toppar med smörstekt ostronskivling, låter inte det som en höjdare? Försöket går under namnet Gös Mätress (allm.) tills vidare, så återkommer jag med recept om det faller väl ut.

Desserten har vi också dragit några varv. Nu blir den honungsbakad kvitten till hemgjord glass med vanilj och kanel. Kvittenfanatiker som jag är kunde det knappast bli bättre.

Jag är verkligen inte insatt i vinerna men de bör väl se ut ungefär: cava, chablis, bourgogne, sauternes, cava, cava, ca… nej det var ju en barntillåten afton!

Det enda jag önskade men inte fick tag på är vattenkrasse, denna gudomliga salladsgåva. Jag har letat och letat, men det är som om leverantörerna inte vill förstå hur god den är och hur poppis den hade blivit om tillgången var jämnare. Jag lovar att lobba för saken under nästa år. Skål, hörrni, och Gott Nytt År!