Motsatser dras till varandra. Därför är det inte konstigt att jag ofta finner mig själv med ett glas mycket försynt vin i handen. Ett vin som inte skriver en något på näsan. Det blir lite skriverier om sådana viner här en tid framöver. För att kunna se sommaren an med tillförsikt har vi nämligen beställt hem fyra blandade lådor från Vin & Natur. Det tycker jag att du också ska göra. Det finns visserligen dagar jag behöver mothugg av mer tydliga och mer konventionellt fläskiga eller klassiskt eleganta viner, men de dagarna blir allt färre. Jag trivs bäst med grunge, oavsett om det gäller mat eller vin. (När det gäller kläder var det länge sen min omgivning gav upp hoppet om att jag skulle klä mig klassiskt elegant. Hemmet och trädgården behöver vi väl inte prata om?)
Hur som helst. Fredagsvinet var en flaska Le Canon Blanc La Grande Colline. Japanen Hirotake Ooka flyttade från Tokyo till Bordeaux och började odla druvor, köpa druvor och göra vin, bara för att jag skulle få det här vinet, lite så känns det i alla fall. Vinet är ofiltrerat, viket gör det beslöjat, glaset i min hand tycks nästan immigt. Lukta! Lite som att doppa näsan i en flock äppelblommor och räta sig upp med ett fånigt leende och frömjöl på näsan. Smaken klingar av ganska snabbt, det är ett vin utan åthävor. Man måste ge det plats. Inte mycket till fyllighet, men att dricka sommarängsdimma kan vara en nog så charmerande. Snabbt avklingande och med den där smaken av källvatten jag lärt mig älska. Det har en liten stramhet, en nästan omärklig kärvhet som du missar om du tar för stora, snabba klunkar. Att druvan Chardonnay kunde vara så här tillbakadragen! Tänk dig ett fulsnyggt och drömskt syskon till en chablis …
Det är inget generöst vin, men det betyder inte att det är snålt. Reserverat, kanske? Tänk svalt vatten som porlar över stenar, med bara liten smak av syrlig humus. Syran känns överlag lite organisk, som myrsyra, mjölksyra, äppelsyra och en nästan omärklig vinäger. Det är inget storslaget vin, absolut inget att dricka i sittbrunnen eller på en konsert. Lättlagade och råa äpplen med en liten oxiderad kanelton. Mer specifikt? Sommaräpplen, ännu mer exakt som Transparent blanche, en eller två dagar innan de är mogna och man ändå inte kan låta bli att palla dem hos grannen. Ja, om du förstår dig på den eteriska skönheten i ett sådant äpple, då är det här vinet för just dig. Det är ett vin att dricka när man tittar på sitt sovande barn, som jag gör när jag skriver det här.
Om du vill ha mycket pang för pengarna i form, då får du leta någon annanstans. Jag hatar överhuvudtaget att prata om prisvärdhet. Det handlar mer om att hitta rätt. Jag tycker inte att Le Canon är helt rätt för mig, det är lite för världsfrånvänt. Min vän Simona som har svårt för starka smaker, inte minst smaken av alkohol, skulle tycka mycket om det. Jag sparar en flaska tills hon kommer hit. Närmaste tiden vill jag prova någon av de röda från La Grande Colline.
Vad du ska äta till? Svårt. Vänta ett tag, jag måste fråga någon!
“Vad skulle du äta till det här vinet?”, ropar jag nu till min man.
“Vi äter ju inte saker till vin!”, svarar han. Hans röst är lätt förebrående. Han lagar lammfärsgryta i köket som ingen kommer att äta. Femåringen har somnat i soffan. Tonåringen är mätt på fredagschips. Jag har veganvecka. Min man bär det med relativt jämnmod.
Jag försöker förhala bekännelsen, men här kommer den: Vi gillar mat och vin bäst var för sig. Så, nu var det sagt! Vill du ändå ha mat till Le Canon bör du nog hålla dig till mycket små och älskliga smaker. Kanske en mycket mild, inte allför fet hårdost med smak av mjölk? Färskost? Kanske en stuvning på abborre och ängssyra? Ångad fisk? Kokt torsk, säger min man. Och han har rätt, torsksötman kommer att brytas fint av det lätt syrliga vinet. Potatismos med lite dill, sockerärtor och mild olivolja till. Inget rostat, försiktigt med maillardmust. Kanske ångad späd kål med olivolja och kokt skinka och lite granskottsolja eller harsyra? En stillsam middag för ett stillsamt vin.
Betyg på vinet? Glöm det, jag sätter inte betyg på mina vänner.
PS. Vi på Taffel bloggar utan betalning. Om du gillar det jag skriver blir jag glad om du delar texten på Twitter eller Facebook och tipsar om oss i olika sammanhang. Tjänster och gentjänster du vet!
