Man äter en lunch på en krog och så bara vet man. Eller hur? Det var inte ens en helt lyckad lunch. Först en halvhjärtad minikalzone salsiccia och sedan en lite för snålt tilltagen fisk- och skaldjurssoppa. Mitt bordssällskap bedyrade att det varit bättre förut. Det behövdes inte. Jag visste.
Knuspret i den vedugnsgräddade kalzonens lagom sega skal. Den där perfekta buljongen i soppan; mörk, tät och ren i smaken. De stunsiga fiskbitarna, den nättkokta amandinepotatisen. Det här är ett riktigt bra ställe, jag kommer att komma hit till den pyttelilla krogen på Stora Nygatan många gånger. De kommer att ha bra och dåliga dagar. Men det kommer alltid att finnas den där lite magiska känslan som en lyckad krog har när råvarorna och smakerna går före gimmickar. Ägaren Peter Bennysson har varit med ett tag.
På bilden ser ni Natalie som lagade soppan. Det är inte sista gången ni ser henne.
På kvällen serveras en femrätters för 449 kronor. Dessutom hämtas pizzor ur vedugnens gap. I baren kan man äta lite plock, en gryta eller en kalvlever Anglais för rimligt pris. Det är nog där jag kommer sitta. På en ganska ful barstol, dinglandes med benen. Lycklig. Vi ses väl?
Kommentarer
2 svar till ”19 glas och hur man bara vet”
Min favoritkrog!
Håller med. Men morotssalladen jag fick då jag var där skulle passa bättre som en oannonserad aptitretare än som en ”rätt”. Och varmrätten (kallops) var jättegod, men aningen liten. Men visst, jag håller med, kan inte vänta på att testa pizzorna!
http://grisbitpaisbit.blogspot.com/