Idag har Johan Jureskog på Rolfs Kök och Allmänna Galleriet slagit soppsleven i det getingbo som även är känt som bloggvärlden. Han vill helst inte se bloggare som gäster. Inte om de har mage att skriva om hans mat i alla fall. För de vet ju inte hur det går till bakom kulisserna. De förstår inte konstnären. Jag gillar Johan Jureskog, hans mat älskar jag. Jag gillar honom för att han var en av de första i Stockholm som lagade maten som låg hans hjärta närmast; obekymrad av idéhöjd besatt av djupa smaker trollar han fram rätter som får mig att le lyckligt med isterflottiga läppar. Sen råkar Johan Jureskog vara så lik min man att personalen har tagit fel på dem, vilket ju gör mig lite partisk. Dessutom är han rolig att prata med. Kort sagt: en av mina favoritkockar.
Det förhindrar inte att jag tycker att han har fel. Fel så in i baljan. Jag förstår hur utarbetad och känslig han är efter att nedkommit med ytterligare en välskapt krog. Men en krog bör inte vara matkonstnärens kanvas, inte enbart till för ett fåtal invigda som kan branschen utan och innan. Den är till för alla som släpps in genom dörren – så länge de inte kräks i pelargonlådan. Vill man som krögare ha gästernas kärlek och pengar är man tvungen att älska dem lite tillbaka. Ett bra krogbesök är just det: en kärleksaffär. Och så här är det: Eftersom den ena parten betalar pengar är det samtidigt en affärsuppgörelse. Kunden har inte alltid rätt, men kunden har tolkningsföreträde. Att driva en krog är visserligen delvis en konst, men det är samtidigt ett serviceyrke. Man kan inte bestämma sig för att vara enbart konstnär och därmed höjd över all kritik. Och den som tror att ens heltidskonstnärer slipper kritik har uppenbarligen aldrig läst kultursidorna.
En krögare behöver inte ta till sig all kritik, en del är orättvis. Annan okunnig. Jag tycker att Krogkommissionens recension av Rolfs Kök var överdrivet hård. Lite orättvis. Men de har onekligen hittat denna underbara krogs akilleshäl: mustighet slår ibland över i bristande smakdynamik. Och – jag trodde aldrig jag skulle skriva det här – en överdriven förtjusning i maillardreaktionen gör ibland smaken överdrivet tät och flack. Det märker till och med jag som är förblindad av kärlek.
Tack vare matbloggarna ges ett oöverträffat tillfälle att tjuvlyssna på matgästerna, att smygläsa sin älskades dagbok. Och kom ihåg att det är de ganska vanliga matälskarna, inte überätarna, som får en krog att gå runt. Men om det råder stor enighet om såväl företrädena som bristerna hos, exempelvis Allmänna Galleriets hamburgare är det tjänstefel att inte vara lyhörd och i alla fall fundera på om det kan ligga något i kritiken.
Matbloggarnas krogskriverier innebär tidigare otänkbara möjligheter att klämma gästerna, helt vanliga gäster som inte särbehandlas, på mer information än standardmantrat: Jättegott! Vill man inte ha något annat omdöme än det tar man inte sin gastronomiska utveckling på allvar. Den bästa utvärderingen är den som gör lite, lite ont. Det gäller matskribenter också. Jag hatar att få kritik, men bara i fem minuter. (Vem lurar jag? OK, kanske ett par dagar i allvarliga fall.) Sen biter jag ihop och blir lite, lite bättre.
Jag får i skrikande stund mitt och Malins manus redigerat av en professionell redaktör. Det gör mer än lite ont. Allra mest att hon är så jäkla duktig och så ofta har rätt. Samtidigt lämnar jag ut manuset till amatörer för att få deras input. Och vi har lagt ut nästan allt material på bloggen för att få det kritiserat av allmänheten. Det är ju de som är mina läsare, det är de som måste älska boken för att det ska vara värt allt hårt arbete. Om en redaktör och fem högkvalificerade recensenter älskar den räcker det varken för att jag ska vara lycklig eller för att pengarna för hyran ska komma in. Proffsen och amatörerna kompletterar varandra.
Hur jag sammanfattar mina åsikter om amatörernas julafton? Enkelt: även om du inte gillar julen kan du inte låtsas som den inte existerar. Det är bara att gilla läget och spela med. Så: God jul, för tusan!
Nästa vecka går jag på Allmänna Galleriet. jag är rätt säker på att jag kommer att älska det. Om inte lär ni få läsa om det här på bloggen.
Edit: Jag tycker att det är fånigt att bojkotta en krog på grund av en tidningsartikel som kan ha vinklats lite. Jag har sagt dummare saker än det Johan sagt när jag varit utarbetad.
Kommentarer
67 svar till ”Amatörernas julafton: Bloggare som matkritiker”
precis!
missa inte salladerna på AG
Word! På pricken Lisa.
Huvudet på den berömda spiken!
Det ska onekligen bli intressant att höra om Johan Jureskog bemöter din kritik, Lisa. Speciellt med tanke på att han ju enligt artikeln aldrig skulle ge sig in i en diskussion med dig, rädd för att få på näsan.
On the dot!!
Trist att man ser bloggare som en belastning. Själv är jag nog mer benägen att ta recensioner från bekanta på större allvar än något annat. Sedan är jag ingen hejare på vilka grundsmaker som kan döljas i maträtter, jag vet mest när något är gott, för salt, för beskt, för sött och så vidare. Nöjda gäster tillika matbloggare betyder mer än krogrecensioner. Jag läste en matredaktör/kritiker från Melbourne som fick tips från allmänheten. Han hade hållit statistik och menade att i 87 procent av fallen så hade vanliga “eaters” rätt i ställen som var värda att äta på än de professionella som stod för 66 procent. Ingen studie som så, men tankeväckande.
Dessutom borde det vara välkänt vid det här laget att man inte ska dissa sina kunder. Om kunder känner sig ignorerade, vad det nu handlar om, så kan kunderna ta sina grejer och gå. Och den bästa reklamen är nöjda kunder som sprider ryktet om vad som är ett bra ställe att gå till.
Helt rätt!
Om de flesta (förutom JJ) nu saknar den gastronomiska kompetens och intelligens som gör att man får ha åsikter om JJs mat, hur kan han då ta det beröm och den uppskattning han får på minsta allvar?
Bra skrivet. Hade tänkt prova AG framöver, men Jureskog har tyvärr fått mig på andra tankar, då han inte verkar acceptera vanliga dödliga som gäster. Krogstockholm har blivit väl pretentiöst. Bojkott! Det finns många högklassiga krogar som välkomnar även oss.
Jag tycker inte man ska bojkotta en bra krog på grund av att en uttröttad krögare sagt lite dumma saker. Om jag bara skulle gå på krogar vars krögare hade åsikter som överensstämde med mina skulle mitt liv vara tråkigt. Det är inte oetiskt att ogilla matbloggare, bara ogenomtänkt. Jag gillar för övrigt Johan Jureskog fast jag tycker att han har fel när det gäller detta.
Jag har en diffus känsla av att Bo Madestrand kanske skruvade Johan Jareskogs uttalanden lite extra för att få tydligare kontrast mot de övriga i artikeln.
Nä, bojkott är inte rätt väg att gå. Jag tycker mest att det är sorgligt att man (krögare) inte förstår värdet av bloggare och det att vårda fler åsikter/omdömen än de som ges av rena restaurangkritiker eller av andra personer inom matvärlden som betraktas som viktiga. Du, Lisa, har skrivit om några tillfällen där service har förändrats fullständigt när man går från “vanlig” gäst till det att personalen inser att man känner väletablerade namn i branschen.
Det är å andra sidan inte bara krögare som totalt tappar bollen när det gäller insikt om att det finns många vägar i vad som ger gäster/kunder. En liten butik i Västerås som tidigare var väldigt gullig och trevlig har nu förvandlats till ett ställe där innehavaren på största allvar föreslog att jag skulle gå/åka någon annanstans, annan stad t ex. Annars är handlarna noga med att vara så smidiga som möjligt, särskilt de små butikerna hänvisar till varandra om de inte har något. Nu hittade jag det jag sökte inte långt därifrån men upplevelsen gjorde att jag aldrig gått till den där lilla butiken igen.
Hah, jag satt just och läste artikeln i DN och gick sedan in här. Du skrev ungefär det jag tänkte (fast i tusen gånger finare ordalag). Tack Lisa!
M: du har helt rätt i att så kan vara fallet, vilket är ytterligare ett skäl till att inte bojkotta med anledning av en tidningsartikel. Jag läser ju alltid igenom saker innan. Men jag har förtroende för Bo, han berättade för mig vad som sagts när han intervjuade mig. Vill påpeka att jag aldrig träffat Bo och inte är nära personlig vän med Johan.
Tycker en bojkott av AG vore löjlig. Det är INTE en pretentiös restaurang. Möjligen är priserna lite lite höga i förhållande till vad man får och möjligen är rätterna sinsemellan lite lite lika. Servisen är lite rörig, men det är jag också.
I övrigt är faktiskt allt toppen. Men pretentiös? Nä! Jag har varit där två gånger och stormtrivdes.
Och Rolfs kök är faktiskt strålande!
Och ibland gör de där amatörerna faktiskt ett ganska hyfsat jobb – i alla fall om vi bakom Vurm får säga det själva.
Bra skrivet Lisa, även om jag inte är helt enig i det du skriver!
Några skriver om att bojkotta AG?
Fine, gör det och missa en skön matupplevelse!
Vad som inte kom fram i intervjun är att många sk matskribenter är extremt dåligt pålästa och fullkomligt okunniga i sitt bedömande. Dom har oftast noll kunskap om mat och ej heller vad det kostar att driva en krog.
Ett bra exempel är när en av våra stora tidningar recenserade Skeppsholmens variation på gris med kommentaren: Oxbringan var i segaste laget?
Eller när en recensent tyckte att tonfisken inte var bra, för den var inte genomstekt?!
När man som krögare/kökschef läser sådant så blir man förbannad, riktigt förbannad.
Att det skulle vara dyrt att äta på AG anser jag vara okunskap. Mycket pengar, ja det stämmer, men dyrt, nej absolut inte! Gå och handla en liknande köttbit i någon av Hallarna, koka din egen fond på kalvben, köp alla grönsaker och ställ dig vid spisen några timmar för att laga till alltsammans, sätt dig sedan och räkna ut vad det kostar?!
Oj, vad bra. Tack!
Jag tror det kan ha varit min bloggpost som Jureskog gick igång på.
ja, dyrt är fel ord.
+1
Så om jag skulle råka tycka om genomstekt tonfisk så är jag bara en dum nolla, som inte vet något om mat? Jag förtjänar inte att äta ute om jag är så dum att jag inte “vet” att tonfisken ska serveras rå. Det är tydligen lika bra att stanna hemma och steka sin egen tonfisk, och nåde den som har en blogg och råkar uttrycka sina personliga åsikter där!
@linda, plus ett
Om man vill äta välstekt tonfisk då kan man gott göra det hemma! Speciellt om man får betalt för att skriva om det.
Jag tycker uttalande från hans sida är ganska lustigt. Han är ju den kock som i särklass har figurerat mest i media de senaste åren. Det finns inte en mattidning, matbilaga eller matprogram utan recept från honom. Och den oerhörda gratisreklam som han får där tas emot med öppna armar men när någon “granskar” så är det annat ljud i skällan.
Men Lisa, du har nog rätt i att det var ett uttalande i affekt.
När jag först läste din bloggpost för att sen gå vidare till själva artikeln, så tänkte jag lite förlåtande att så illa var det nog inte det han sa… men jag blev allt lite besviken när jag läste dom uttalandena. Om man är en nyfiken matsmakare är det tråkigt om man ska känna sig som en oönskad fettfläck på duken…
Det finns väl stolpskott i alla branscher, men de flesta är nog genuint nyfikna.
Sen tror jag inte riktigt på påståendet att vem som helst kan kalla sig “foodie” och “sänka en verksamhet”… i bloggvärlden får man inga läsare om man inte har något bra att komma med, med kunskap bakom, och de som verkligen är intresserade av vad en krog har att bjuda nöjer sig inte med en random röst på internet.
Jag gillar att du är så frank Lisa!
Lisa jag gillar allt du skriver och du har så rätt. Någonstans på vägen har det blivit en jättebubbla av vad stackars Johan uttryckt. Han säger väl inte att han vill ha dem som gäster -han vill bara inte bli bedömd av dem efter en middag. Kanske skribenten har lagt lite egen krydda i uttalandet? Du vet ju hur det kan bli – du tycker ju om kryddor.
Och vi som är i branschen måste ju enas om att stödja konsten och hantverket! Inte den dåliga men väl den goda.
Om sen man gillar genomstekt tonfisk eller inte ligger i en annan liga.
Jag förstår inte vad han går igång på, riktigt. En blogg är ju en persons åsikt, och det håller man väl i huvudet när man läser den. Mycket som skrivs på personliga bloggar håller jag inte med om alls, allra minst matbloggar. To each his own, eller hur?
Däremot blir det lite fel om professionella “tyckare”, tex krogredaktörer, inte har iallafall en grundläggande kunskap om mat och vin. Jag tycker mig minnas att det blev en himla debatt i Malmö efter att en krogredaktör recenserade ett ställe hon inte hade besökt…
Bra att veta att man inte ska slösa bort sina pengar på att äta ute, speciellt om man inte tycker om rå fisk och blodig biff. Tycker det roliga med att gå ut och fira med vänner försvinner när kocken ska bestämma hur hårt stekt jag vill ha min biff. Det är inte alla som gillar att blodet rinner när man sätter gaffeln i köttet…
Men som tur är så har jag ingen (mat)blogg där jag kan uttrycka mina åsikter och förolämpa divorna.
Jag tror nog att de flesta som tycker till om mat på sina bloggar gör det gratis, bloggen är en “fritidssyssla” (på heltid?) och ingen inkomst. Det är väl ingen som har råd att betala alla dessa “amatörrecensenter” som inte har några smaklökar eller har utbildats i Frankrike av några mästerkockar…
Kanske att Johan uttryckte sig lite plumt, men är det verkligen ingen som förstår hans bitterhet i det han stundtals säger?
Varför ska restaurangbranschen bli bedömda av så många okunniga recensenter?
Bara för att många kör bil till jobbet varje dag så kan inte vem som helst skriva i ett motormagasin?!
Bara för att många tycker att det är kul att fota så får inte vem som helst recensera Nikons och Canons nya kameror, det gör professionella fotografer!
Varför ska krögare bli bedömda av okunniga matglada människor?
Det handlar inte om att tycka om rosa stekt eller väl stekt tonfisk eller biff, det handlar om att veta hur en råvara skall smaka när den är rätt och väl tillagad! Är det att kräva för mycket? Det är inte bara Jureskog som är bitter, det finns många kökschefer och krögare som skulle vilja se lite mera professionalitet i matpressen.
Men det är väl att begära för mycket? Det är kul att äta!
zvampen: Asch, du blandar ihop två olika diskussioner. Kan vi hålla oss till en i taget? :-)
Nu var det ju inte proffskritikerna som inlägget ovan och de flesta av kommentarerna handlar om utan Jureskogs ilska över att vanliga matälskare går på krogen och sen bloggar om det. En självklarhet, tycker jag. Precis som jag som fotoglad amatör har bloggat om mina kameror eller om böcker jag läser. Precis som de amatörer som köper mina kokböcker bloggar om det. Fatta: Större delen av gästerna består av amatörer och deras åsikter är nog så viktiga. Vill man ha en publik som enbart består av krogexperter så får man väl ha ett kunskapstest i dörren. Man kan också tvinga alla sina gäster att avlägga tystnadlöfte.
Visst är det beklagligt att tidningarna väljer att ta in inkompetenta recensenter, men det är en helt annan fråga. Här tror jag dock inte Jureskogs lättälskade mat är den som drabbas värst utan de lite mer udda krogar som kan behöva uttolkare; någon som förklarar det fina i kråksången för publiken.
“Jag avskyr dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att framföra dem” tycker jag är kloka ord. Man kan inte hindra spridningen av okunskap utan att bestämma sig för någon som ska avgöra vad som är kunskap och vad som är okunskap.
Nog kan den personen som uppskattar en lätt halstrad tonfisk förstå att bloggaren som beklagar sig över att hans tonfisk är rå själv begripa att det är en text för någon annan. Det fina med många bedömmare är att varje konsument av åsikter kan välja en källa till kunskap så som den uppfattar kunskap.
Om majoriteten av befolkningen föredrar sin tonfisk välstekt kan det då verkligen vara fel? Jag skulle aldrig komma på tanken att läsa aftonbladet men skulle verkligen inte komma på tanken att förbjuda någon annan att göra det.
Efter att ha träffat en oaxendiskare på Roffes bockar jag för punkt två på listan över demokratiska bristfälligheter hos käre Johan.
Det där var väldigt bra formulerat Robin.
Tack Anders.
Ja, det där var gott sammanfattat skrivet av både Lisa och Robin tycker jag.
*sammanfattat OCH skrivet
Zvampen: Om man betalar 300-400 kr för en varmrätt så förutsätter jag att jag inte utsätts för “konstnärens” kreativa upptåg utan något som är testat och godkänt av “köksmästaren”, jag vet inte hur din privatekonomi ser ut men för mig är det väldigt mycket pengar att betala för en varmrätt och när jag gör det så förväntar jag mig att man levererar, gör man inte det så ber man om ursäkt, inte svamlar om att folk inte förstår allt arbete bakom.
Håller med Tore ang kvalitet kontra pris, det måste vara bra, självfallet. Är det inte bra så skickar man ut maten, oavsett vilken krog man är på, inkl AG o Rolfs Kök.
Men för många är det lättare att sätta sig bakom en dator o spy galla över besöket.
Om man går på en specifik restaurang så kan man kanske räkna med en del galna upptåg från köksmästaren, det är väl därför man väljer att gå dit?
Artikeln gällde i högsta grad både “foodisar” och tidnings recensenter
Zvampen: Jag vet inte om du med “artikeln” menar inlägget ovan eller ursprungsartikeln i DN. Men båda handlar med undantag av två MYCKET korta passusar enbart om matbloggare. Det blir en bättre och begripligare diskussion om vi inte buntar ihop vanliga gäster som bloggar om sina upplevelser och proffs som har betalt för att göra det. :-)
Min tes är enkel: Om du driver en krog där du vill ha betalt av vanliga människor men ogiltigförklarar deras åsikter bör du tänka över ditt yrkesval.
Jag har faktiskt inte sett särskilt okunniga blogginlägg där någon orättvist spytt galla över en krog.
Lisa, tänkte både på artikeln i DN o ditt inlägg.
Ta AG´s hamburgare som exempel, den kan man läsa metervis om på olika bloggar, några hyllar några sågar.
Vad jag menar då är, om man är så missnöjd med maten så skicka ut den! Både du och jag vet att Jureskog vill sina gästers bästa?!
Att han sedan uttrycker sig med orden “Jag kommer aldrig att fjäska för sådana. Helst vill jag inte ha dem här” är väl inte helt politiskt korrekt?!
Men läser man vidare så kommer detta “– Utan dem kanske vi inte hade haft fullt varenda kväll, vi märker ju att vi får många bokningar på nätet. Jag får väl acceptera att de finns och att de mestadels gillar det vi gör. Men kvaliteten måste bli bättre. Om de skriver bra, utförliga och objektiva recensioner tror jag att de får den respekt de söker”.
Jag vet att han lyssnar på åsikter och tar till sig dom personligen om han får chansen på plats och ej i något inlägg på nätet.
Då håller vi alltså diskussionen till matbloggare från och med nu?
Det enda jag har sett om AGs burgare är roliga, initierade och engagerade diskussioner. Positivt och negativt, men hela tiden sakligt. Jag har inte sett en enda okunnig onyanserad spya. Du får gärna länka till en sådan okunnig onyanserad spya.
Nej, jag anser inte att man ska behöva skicka ut maten för att man ska ha rätt till en negativ åsikt. De flesta går ut för att ha trevligt med sitt sällskap (oavsett om man sen skriver om maten eller inte), att skicka ut maten stör rytmen i måltiden för övriga ätare en del i sällskapet tar rent av illa upp. Och jag har varit med om flera gånger att man blir otrevligt bemött när man klagar. Skicka ut maten kan man möjligen göra om den är så äcklig att man inte vill äta den eller betala för den. Och det är ännu svårare att göra det om man blir bjuden.
Förstår att man inte vill störa middagen i sådana fall men det är svårt som krögare att rätta till ett misstag dagen efter?!
Zwampen Varför skall en bloggare behöva vara objektiv? Jag tycker de kan få vara personliga.
Men
de bör väl motivera både ris och ros. Speciellt ris.
Krögarna missar en fantastisk möjlighet till dialog och marknadsföring om de inte engagerar sig i bloggar och twitter.
Att gå in i kommentarerna och tacka för beröm eller fråga vad de kunde gjort bättre när de får kritik är att visa engagemang och seriositet.
Både bloggare/twittraren och samtliga som läser kommer att se detta och det ger mycket god PR.
Att kunna lyssna och kommunicera på detta sätt är den stora fördelen med bloggarna/twittrarna gentemot envägskommunikationen från ”gammelmedierna”.
Speciellt ris? Förstår att vissa krögare blir trötta!
Zvampen: Vad var det som var så provocerande med att ris ska vara mer välmotiverat än ros?
Konstruktiv kritik borde vara ett bättre alternativ?!
Ev kritik som är väl motiverad, anser jag som konstruktiv.
Håller med Örjan
Nu börjar det här bli lite roligt med all överkänslighet. Ris och ros är ett så kallat talesätt där ros inte betyder en riktig blomma utan beröm. Och ris inte betyder en reell upprumpning utan står för negativa omdömen. Välmotiverat ris är väl precis samma sak som konstruktiv kritik?
Jag efterlyser fortfarande länkar till alla de där okunniga okonstruktiva spyorna som det talas så mycket om. Jag anser att de är i klar minoritet. Var är alla “sågningar” av hamburgaren på AG? Jag hittar bara välgrundade nyanserade åsikter och just det du efterlyser: konstruktiv kritik.
Jag kan tycka att matbloggare ofta är för mesiga. Dra på lite för tusan och tyck till om saker, det är ju din blogg du bestämmer.
Men generellt håller det väl som Lisa säger en okej elakhetsnivå.
Det jag tänkte säga egentligen var annars att letar man onyanserade spyor hittar man väl däremot en hel del på Twitter..
Här kommer sorglig läsning
http://kritikerna.wordpress.com/2011/02/26/ag-restaurang-bar/
En enda bloggpost. Inga frekventa uteätare precis. ;)
johan: Onekligen EN spya! Poäng! ;-) MEN jag anser inte att det där är en “matbloggare”. Det finns ETT enda inlägg på bloggen och den inkompetenta blogginnehavaren har inte ens lagt upp länkar, avlägsnat de obligatoriska wordpresskommentarer eller liknande. Vem läser det? Och hur kan en framgångsrik krögare bry sig om det? Det är ju mer som att gå in och läsa Flashback-kommentarer om sig själv och sedan säga att internet är ren och skär ondska.
Kära bloggare, matkritiker och foodies,
Då ger jag mig ut i den här världen och diskussionen, fast jag en gång i tiden lovade mig själv att aldrig bemöta argument som inte riktas till mig direkt. Jag är nämligen så gammaldags att jag föredrar att möta mina gäster i matsalen, men det är bara att inse att även mina gäster har flyttat ut på nätet.
Nåja, åsikter har jag gott om och jag delar gärna med mig av vad jag tycker och tänker. Det är mig uppenbart att jag har många likar här i detta forum.
Många tycker och frågan vi ska tycka om är huruvida alla får tycka och om de som tycker får dela med sig av vad de tycker eller om det kanske rent utav tycks för mycket och dessutom tycks det mig vara tydligt att det finns en upprördhet över att någon tycker att de som tycker, tycker fel för ofta.
Så här tycker jag:
SJÄLVKLART får alla tycka precis vad de vill.
Lika SJÄLVKLART T är det att alla har rätt att framföra sina åsikter på det sätt de själva finner lämpligast. Allt det här står inskrivet i vår grundlag och är fundamenta i vårt demokratiska samhälle.
Men ska vi verkligen stanna där, som signaturen Robin antyder. Vi får inte värdera åsikter utan vi ska vara konsumenter av dem. I Robins värld kan alla “…välja en källa till kunskap som den uppfattar så som den uppfattar kunskap”
Med andra ord ingen behöver kritisera kritikern. Utan jag ska istället välja någon annan kritiker med en annan åsikt som passar mig själv bättre. I mina öron låter det som ett väldigt bekvämt resonemang för en kritiker.
Lisa har en enkel tes: “Om du driver en krog där du vill ha betalt av vanliga människor men ogiltigförklarar deras åsikter bör du tänka över ditt yrkesval.”
Är tesen verkligen så enkel som den ser ut?
För det första: Vad får det för effekt om den “vanliga människan” anonymt eller under alias framför sina åsikter?
För det andra: När blir en vanlig människa en foodie eller en matbloggare eller en proffstyckare. Krogrecensenter har i alla tider låtit sin anonymitet berättigas av att de ska bli behandlade som “vanliga” gäster och att de genom detta får samma mat och service som den ”vanliga” gästen. Vem är inte en “vanlig människa” undrar jag?
För det tredje: Varför ser många en middag som något statiskt som ska bedömas efter dess slut? Om det är något vi i restaurangbranschen gör, så är det att bemöta , behandla och i möjligaste mån försöka uppfylla folks förväntningar av vad en middag ska vara. Jag vågar lova att vi lyckas betydligt oftare om gästen faktiskt tycker under tiden som middagen pågår och inte bara efteråt. Lisa menar att: ” Skicka ut maten kan man möjligen göra om den är så äcklig att man inte vill äta den eller betala för den” tyck istället, säger jag, låt mig höra din åsikt.
Dessa två exempel sammanfattar en hel del av vad jag tycker.
Eller i kort form. Tyck vad du vill om vad jag gör men säg vad du heter och om du tycker om mig tänker jag förbehålla mig rätten all tycka om dig.
Så kära bloggare, matkritiker och foodies.
Kom till AG och tyck!
Jag föreslår en öppen diskussion mellan tyckare och krögare gärna med någon form av moderator här på AG innan midsommar.
Jag finns att nå på klas.ljungquist@restaurangag.se
Klas
P.S. JJ befinner sig på Irland lyckligt ovetandes om detta initiativ. D.S
Lisa:
Så här kan det gå när man gör sitt första inlägg.
Kan du redigera lite…
Klas
Hahahaha, jag kan förklara lite närmare för dig Klas hur jag menar. Det finns ingen absolut kunskap, det står inte skrivet i stjärnorna vad som är rätt och vad som är fel eller vem som har rätt och vem som har fel. Det är något som varje människa måste värdera själv. Platon formulerade det som att det enda han visste var att han ingenting visste.
Varje människa har tillgång till enorma mängder information, därför måste man vara kritisk och bara ta till sig väl valda delar av den.
Då fungerar det så att de tyckare som folk respekterar, lyssnar man till, och de som inte är trovärdiga lyssnar man inte till. En dålig matblogg får inga läsare, en bra matblogg får många läsare. Vad som är bra och vad som är dåligt är upp till var och en att bedömma. Om man inte tycker om rå tonfisk så får man förmodligen ut mer av att läsa personen som inte tycker om att fisken inte var genomstekt. Den personen har inte fel, den personen har en annan åsikt. Men lika rätt.
Man litar till de källorna man har förtroende för, och förtroende är något man förtjänar.
Personligen delger jag alltid krögaren mina åsikter om han eller hon visar sig genuint intresserad, men det händer förvånansvärt sällan.
Klas: Tack för att du är här! Välkommen!:-)
Du menar att det är gästens skyldighet att uppge alla små synpunkter på maten under sittningen? Jag håller med om att man ska påpeka vad man tycker om maten. Men i de fall då personalen inte vetat att jag jobbat med mat har de i regel struntat i det eller blivit sura. Och stämningen runt bordet har blivit monumentalt mycket sämre. Ett par gånger har jag blivit utskälld av kocken. Och att få ny varmrätt när alla vid bordet är klara med sin är faktiskt ingen hit. Att klaga på mat eller service kostar ofta mer än det smakar. Och då är jag ändå proffs.
Ditt resonemang går ut på att gästen har skyldigheter mot kocken för att ha rätt till en åsikt. Jag hävdar att man som gäst i första hand har plikter mot sitt sällskap. Precis som man som kritiker i första hand har plikter mot sina läsare. För oss som inte har råd att gå ut ofta är det ingen smart strategi att förutom halvdan mat dessutom riskera dålig stämning.
Själv berättar jag oftast vad jag tycker om maten, men bara om jag är i ett sällskap som jag vet inte tycker att det är pinsamt och klarar av eventuell misstämning.
Personligen tycker jag att de matbloggare jag följer är kunnigare och mer nyanserade än de flesta professionella matkritiker. Dessutom möjliggör bloggen kommunikation. De som utnyttjat detta på ett lysande sätt är mediesmarta Frantzén/Lindeberg som helt enkelt gick in i kommentererna, beklagade en dålig upplevelse och erbjöd en ny middag.
Anonymitet eller inte är en fråga vi hittills överhuvudtaget inte diskuterat här. Jag föreslår att vi lämnar den utanför. Egentligen tycker jag att det är en separat diskussion. Jag tillhör de där gammeldags kritikerna som anser att anonymitet är fundamentalt inom seriös krogkritik. För mig som jobbat som krogkritiker och ätit på krog både som anonym och igenkänd kan jag säga att skillnaden är som natt och dag. Inte på alla krogar, men på de flesta. Mest komiskt har det varit när jag blivit upptäckt mitt under en middag. Då vinfläckiga dukar snabbt byts ut och mitt tidigare klagomål om bränd svamp plötsligt ledde till att jag fick en ny förrätt mitt under varmrätten. Jag förstår inte hur någon som läst Ruth Reichls memoarer (vilket jag utgår från att man gjort om man är intresserad av krogkritik) orkar föra argumentet att det inte spelar någon roll om man blir igenkänd.
Det går jättebra att skriva roliga, informativa texter om en krog när man är igenkänd, på vissa sätt blir texten ibland bättre. Men jag tycker inte det kan kallas recension. Mina texter här på bloggen skriver jag ur just det perspektivet, och väldigt ofta får jag sedan höra att andra varit på samma ställe och fått sämre mat och service.
Jag kommer gärna och pratar på en öppen diskussion om det passar i mitt schema. Det är bara att sätta igång att organisera. :-)
Jag välkomnar en öppen diskussion och hoppas verkligen att jag isf kan deltaga.
Jag kan bara tala för min recension av burgaren på AG som Lisa nämner i sin artikel. Jag var där med två vänner (egentligen tre, men den tredje försvann i förväg). Jag anser mig som typiskt mesig svensk som oftast bara säger “jättegott” när någon frågar hur det smakar, oavsett om det är bra eller dåligt. Jag tycker helt enkelt att det känns pinsamt att klaga på maten när man sitter där.
Däremot var en av mina vänner på annat humör när vi besökte AG och nämnde för servitrisen att “burgaren var för salt”. Reaktionen blev mest att hon såg lite moloken ut och sen inte brydde sig mer om det. Jag har för mig att hon svarade något i stil med “Jaha”. Detta bidrar till känslan att det inte finns någon mening med att klaga.
Om jag inte hade haft bloggen skulle informationen inte kommit fram till AG. Hur kan det vara en bra sak?
Personligen skulle jag tycka att det var toppen att få denna feedback – men så är jag ju också en sån som “flyttat ut på nätet” där kommunikation mellan företag och konsument är enklare och rakare än någonsin. Oavsett om det är via bloggar eller sociala medier. Man måste ju komma ihåg att bloggar inte är envägskommunikation. Varför inte bemöta kritiken med ett mail eller bland kommentarerna, precis som att du Klas (antar jag) skulle bemöta kritiken på plats? Vi är ju fortfarande människor bakom tangentbordet – anonyma eller ej.
Det kanske är så att restauranger och krögare behöver inse att det inte är som förr i tiden där 99% av alla besökare säger att det är “jättegott” och sen går hem och surar för att aldrig mer komma tillbaka? Ta tillfället i akt och utnyttja möjligheten att bemöta den orättvisa kritiken och ta åt er den rättvisa.
Flera branscher har gått igenom samma sak – ta en titt på alla de siter som tillåter konsumenter att sätta betyg på olika sorters företag, läkare och allt annat vad det är. Varför skulle restaurangbranschen vara undantagen, och varför väljer vissa att rygga undan?
Jag är säker på att JJ och andra som inte gillar matbloggarna är tacksamma för att den där kameran eller datorn de köpte senaste inte var en tegelsten i brevlådan, eftersom blufföretaget som sålde dem innan försvann illa kvickt på grund av att konsumenter har lätt att sprida information.
Det bör också tilläggas att när / om jag åter besöker AG och konstaterar att de fel jag ansåg fanns är rättade (eller förvärrade) kommer jag med glädje att uppdatera artikeln för att ge en rättvisare bild.
Jäklar vad det här drog iväg från ämnet. Jag vet inte ens om det jag skrev lät vettigt .. hrm.
Robin:
Jag förstår ditt resonemang. Du lyckas på ett väldigt absolut sätt förklara ditt relativistiska förhållande till hur vi människor i ditt tycke bör förhålla sig till all den information som finns runt i kring oss.
Förstår du mitt resonemang? Låt mig i min tur, utveckla och kanske förtydliga. Jag tycker mig se tydliga tecken på att världen kanske inte är lika enkel som du så gärna vill att den ska vara.
“…de tyckare som folk respekterar, lyssnar man till, och de som inte är trovärdiga lyssnar man inte till.”
Med det resonemanget blir populariteten hos sanningsuttolkarna den avgörande faktorn. Hur förhåller vi oss då till personer som Howard Stern eller Jimmie Åkesson, nyhetskanaler som Fox News och forum som Tea Partyrörelsen. Hur bemöter vi deras sanningar? Eller betydligt oskyldigare: Kissie och Blondin Bella. Deras bloggar måste med ditt resonemang vara höjden av kvalitet eftersom de är så lästa.
Jag kan bara önska att alla vore lika upplysta och kritiska till sin omvärld som du verkar vara. Att alla verkligen bara tar till sig ”väl valda delar” av den information som finns där ute.
Är det kanske inte så att det är precis där som ni kommer in i bilden för många människor. Att ni tolkar och sorterar och värderar åt era läsare. Det är i mitt enkla tycke, en viktig mycket funktion. Om jag som läsare litar på din smak (förhoppningsvis genom emperi) då behöver jag ju inte ens gå till de ställen som du inte gillar. Jag spar mycket tid och pengar på det, inte sant?
För det med sig ett ansvar? Jag tycker verkligen att frågan ska upp till diskussion. Absolut inte utifrån ett censur perspektiv, men det måste finnas utrymme att diskutera kritikens grunder. Det tror jag faktiskt att både krögare och bloggare har mycket att vinna på .
Lisa:
Jag menar inte att gästen har några som helst skyldigheter mot kocken och jag är helt övertygad om att vi krögare bär ett stort ansvar för att våra gäster faktiskt är dåliga på att framföra kritik.
Jag tycker mig se två förhäxande doktriner, båda i mitt tycke, lika gammeldags och klumpiga.
”Gästen har alltid rätt” på den ena kanten och ”Kocken-har-bestämt-att-så-här-ska-det-vara-passar-det-inte-går-det-bra-att-vänlja-en-annan-restaurang” på den andra.
Det jag menar är att vi krögare faktiskt måste lära våra gäster att framföra kritik.
-Hur smakade det?
-Köttet var för salt.
Varför åt du upp det? Ska i mitt tycke vara den naturliga följdfrågan. Inte oj då, vi bjuder på dessert.
Vi krögare måste också förstå i mycket högre utsträckning att det inte alltid är maten som är det centrala i varje restaurangbesök. Ofta är det som du så väl beskriver det sociala som är det viktigaste. Att helt enkelt ha en härlig kväll med nära och kära.
I allt det här efterlyser jag en större dynamik och jag tror faktiskt att bloggare och kritiker har en viktig roll att fylla här. Kanske visa på vad som faktiskt kan hända om man säger till direkt.
Allt det här är en stor och viktig diskussion som jag tycker förtjänar ett bättre öde och jag är helt allvarlig med att jag gärna skulle se någon form av offentlig debatt.
Jag får börja organisera…
Klas
Utan att göra det här till en smärre avhandling, några tankar i korthet kring det som Klas Ljungquist tar upp. Mycket har redan sagts och en del av det kommer säkert att tangeras eller till och med upprepas.
Effekten av att anonymiteten är att bemötande och utförande inte filtreras genom personalens vetskap om att det som rullas upp under kvällen kommer att göras tillgängligt för allmänt beskådande. Det vore antingen naivt eller självgott att tro att den vetskapen inte har en direkt påverkan på den enskilda prestationen. Möjligen öppnar det inte för den omedelbara dialog som efterfrågas, men är det ett genuint bemötande man som recensent är ute efter, är alla andra alternativ otänkbara.
Och självklart är det så att en middag inte behöver betraktas som något statiskt som ska sammanfattas efter desserten. Men om vi fortsätter den tanken och det ifrågasättandet: Varför ser många en text – i det här fallet en recension – som något statiskt som tar slut efter sista skiljetecknet? Pågående diskussion är väl ett högst påtagligt exempel på att så icke är fallet. Är inte den här mångstämmiga kommentarsfloden just ett uttryck för det tyckande som Klas Ljungquist efterlyser – bara i ett annat forum, stöpt i en annan form, med andra möjligheter? Lite som en trött panna cotta som det skakas liv i, och som kommer tillbaka i en annan skepnad?
Nåväl, nog med långsökta matallusioner. Kritiker ska tåla kritik, annars har vi definitivt gett sig in på fel spår. Men kritik i retur bör vara inställd på de sakliga delarna snarare än att stanna vid ett ifrågasättande och avfärdande av kritikerns – amatör som proffs – berättigande, och utan att ogiltigförklara dennas kompetens och därigenom lämplighet att tycka högt.
Väl mött!
Vurma:
Väl talat. Här är bloggarens forum överlägset det tryckta, eftersom det faktiskt ger möjlighet till meningsutbyte på detta sätt.
Stefan: Tack för din feedback! Det ska jag ta upp på servicegenomgången i kväll.
Jag vill bara tacka alla här för en bra och konstruktiv diskussion! Och extra tack för att ni håller en resonlig ton.
Åsikter finns det tydligen en hel del i bloggvärlden, men det roligaste när jag skummar igenom alla de här kommentarerna är väl allt engagemang som alla såväl bloggare, kockar och krögare uppenbarligen känner, och utan oss alla hade väl matsverige framförallt varit betydligt tråkigare?
Fred
Jäklar vad vi äter bra i Sverige!!
Om Sveriges krogar ska ta ytterligare ett steg ut i den internationella marknad som är fylld av stenrika, kringresande människor med mat som största intresse/hobby så kommer bloggarna att vara ytterst delaktiga på sitt lilla hörn. Jag tänker då inte bara på vi som sitter i detta avlånga land utan de hitresta som sprider evangeliet vidare. Då många av oss förutom mat även gillar att resa så känns internet som den givna inspirationskällan för att planera och upptäcka de guldkorn som man vill lägga sina surt förvärvade pengar på. Genom denna utsållningsrunda så kan man “spara” många slantar men framförallt kunna ägna tiden åt de ställen som verkligen är värda det då antalet middagar/luncher tyvärr oftast är begränsade… Skulle vara kul att se hur många foodies som åker till Köpenhamn som får hjälp på vägen av att läsa Trines utmärkta “Very Good Foood ” för att ta ett grannland som exempel. Jag är fullt övertygad om att krogar som inte tillåter en diskret fotografering utan blixt kommer ångra sig i en tid när denna trend utvecklat sig och det är tragiskt egentligen hur lite det har skrivits om våra bästa krogar på nätet.
Jag håller med Zwampen om att proffsskribenterna måste rycka upp sig och jag är uppriktigt glad över att Metro inte delas ut i Umeå..
I diskussionen gällande “vanliga” människor som äter på krog och deras åsikter så är denna grupp den viktigaste för att en krog ska leva & må bra. Man har dock ett eget ansvar för sin kväll genom att välja restaurang med omsorg + att vid beställningen berätta att man älskar välstekt tonfisk eller kött då ingen kock med sinnet i behåll kommer att chansa på att just du gillar det på det viset.
Det är intressant att de gångerna som det strömmar in med massvis av kommentarer p bloggar så handlar det aldrig om intressanta krogar utan om provocerande texter eller nån groda som någon sagt….
Själv ser jag fram emot mitt första besök på AG :)
Bra synpunkter Lars.
Man kanske skulle fundera på att skriva sina bloggposter om krogar på engelska. ;)