Idag är det en sådan där dag jag strök mentalt ut kalendern för länge sen. Det påstås att det var Gustav Trägårdh som var gårdagens starke man, för det var han som knep titeln Årets Kock. En anspråkslös, stencool och filbunkslugn 36-årig tvåbarnsfar. Förmodligen var det den hemliga råvarukorgen som fällde avgörandet. Uppgiften var att laga en fisksoppa med torsk, vilket kockarna enligt juryns ordförande Fredrik Eriksson klarade rätt dåligt. Inga vidare soppor, muttrade en jurymedlem. Trägårdh lagade lättrimmad torsk med rotfrukter bräserade i brynt smör och citron, lantägg i frasig svecia, kryddgrönt samt pepparrotsbuljong och blomkål. Dessutom förtjusta hans andra, planerade rätt med rensadel och långlagad rentunga. Förtjusande Receptomaten, som jag träffade, har fina bilder.
Men i mina ögon var det andra som var lika mycket hjältar. Karl Ljung och Sillen (Christian Hellberg) som lagade varken mer eller mindre än suverän mat åt 850 kräsna matmänniskor på kvällens bankett. Tyvärr använde de mesta delen av sitt introduktionstal till att häckla mig och min antipati mot hjortron. Moget, pojkar!
Först en laxkavalkad med lax i fler skepnader och texturer än jag kan minnas. Långsambakad med saffran, konfiterad i en (torr! enda protokollplumpen) sommarrulle. Tatakin var för övrigt på salmalax. Den underskattade grönsaken sjökorall dök upp i en komposition med marinerad lax. Majonnäs smaksatt med rökta laxfenor serverades till brödet i en fyndig tub. Bliss!
Sen följde perfekt varmblodig ren med en god men lite väl hård korv på hjärta och liten mager rillette på tunga blygt gömd under rotsaker. Desserten på hjortron var naturligtvis urgod: en sorbet med hög syra som lockade fram havtornstoner ur de äna hjortronen. Mylta och en sås som var en spinoff på tjinuskisås fast liksom vitgräddig som var så god att man ville äta den med sked. Ja, det var ju det man gjorde.
En potentiell stjärna var en okänd man i publiken. När Maud Olofsson avslöjade lite om sig själv som köksmänniska i ett tal frågade hon retoriskt publiken: “Vet ni varför jag älskar mortlar?” Vrålade någon: “De är billigare än Saab.”
Electrolux VD höll ett pinamt tal fullt av malplacerat säljskryt. Jag påpekade detta för min bordsgranne. Han skrockade: “Vet du vad jag kallar det där?” “Nej”, sa jag.
“Jävla bögsnack”, skrattade bordsgrannen, förtjust över sin oerhörda fyndighet.
Som ni förstår hade jag inte så dåligt samvete över att jag twittrade mig genom middagen. Här kan ni bläddra bakåt i min twitterfeed.
Den kanske största stjärnan var nog ändå kvällens konferencier Annika Unt Widell, som också lotsat oss genom morgonens förträffliga trendseminarium. Hallå arrangörer och talangjägare, det finns kvinnor som är utmärkta på scenen. Ni är bara usla på att leta, slöfockar! Värva Annika till något matprogram pronto!
Kommentarer
9 svar till ”Årets Kock i backspegeln”
Jag kan bara tänka på smärtan i Christofer Ekmans ansikte under intervjun. Hans renrätt var annars min favorit (när ögat fick bestämma via TV:n), vid sidan av Magnus Persson med blodpuddingen.
Hellberg och Ljung – kvällens hjältar…bland många andra.
Undrar just vad det varit i majo-tuben innan…för visst var väl temat “Resursklokt”…?!
Håller med Peter om Ekman, höll nästan på att fälla en tår i sympati!
Men jag störde mig på Annika U.W. hmm jag kanske ska tänka om.
Blir riktigt nyfiken vad Kristin störde sig på ..kan jag få lära mig något så snälla ge lite konstruktiv kritik, du hittar mig via Skolmatens Vänner hemsida bland annat. Och tack Lisa för orden, jag kanske vågar igen efter detta mitt första uppdrag som konferencier!
Men Annika, du har ju varit konferencier massor av gånger förr på turnéer och utbildningsdagar. P road-showen kör ekologiskt mm mm. Du är ju ordentligt rutinerad.
Lisa, det är kanske lite patetiskt.. men de tidigare uppdragen har jag kallat moderatorsuppdrag, alltså där jag lutat mig mot min s k kompetens som nåt slags matmänniska. Här skulle jag ju “bara” sy ihop allsköns olika talare under en rätt..ja hm blöt men samtidigt urviktig festkväll och kände mig på främmande mark, (och placeringen av scenen fick mig att köpa ny bettskena!) ..Men kul hade jag!
Hej Annika! Oj, slängde iväg ett ord utan att tänka mig för(rätt störigt av mig själv), när jag tänker efter så var det hela produktionen som inte föll mig i smaken, det kändes flängigt, jag var trött och tyckte att det gick väldigt fort fram och tillbaka saker sas snabbt och sen vidare och det är ju ett produktionsproblem, gillade inslagen med kockarna väldigt mycket dock. Jag har svårt för hela konferenciergrejen iofs, inget personligt alltså och förstår att du har gjort ett jättejobb. Jag tror att mycket förloras i överföringen till tv, att vara på plats och få hela sammanhanget är en helt annan grej. Sen hjälper det ju inte om de du talar med pratar i mun eller levererar torftiga svar.
Hoppas att det här var lite mer konstruktivt, jag har en benägenhet att säga saker utan att tänka mig för! Och du verkade allt annat än orutinerad!
Kristin: Annika var inte programledare på teve utan konferencier på seminariet på dagen och för middagsgästerna :-)
Har du sett Annika ihop med Paul (tv-kocken) när dom snackar skomat i 2 timmar??? Suveränt bra! :) Hon kan verkligen få fram den smarta sidan ur dom här kock-pojkarna….