Badmjölken avslöjad: Opastöriserad mjölk från finsk skogsko

Nå, den famösa badmjölken är alltså opastöriserad, ohomogeniserad mjölk från frigående finska skogskor. Eftersom opastöriserad mjölk inte får säljas som människoföda rekommenderas den skenheligt för utvärtes bruk. Mjölken var mycket god, fylligt söt och rik i smaken. Skogskons mjölk är mer proteinrik än vanlig mjölk så det är svårt att säga exakt vad som bidrog till smakupplevelsen.

Anders knäckte det och knep därför åter titeln som Veckans Matnörd men Marianne var hemligheten på spåren. Nyfikna på kossan i fråga? Ge er till tåls! Jag ska skriva en artikel om den bedårande kyyttön till en trevlig krogtidning och sedan publiceras den på Taffel också så ni kommer vara experter på kyyttöö om några månader.

Mer om alla finska finesser och den guldgruva de hämtats från kan ni läsa i nyhetsbrevet jag just nu knåpar ihop. Om ni tjatar lite kanske jag skriver en hel artikel på Taffel om denna mirakulösa tummelplats för Scandinavian exotica i Helsinkis centrum.

Jag sitter ensam på Holmen medan Johan och bonusbarnen är och hämtar gäster som anlänt med Silja i morse. Vad vi äter närmaste dagarna står skrivet i stjärnorna, eller rättare sagt beror helt och hållet på vad som finns i butiken i Ingå, där utbudet milt sagt är påvert.

Trots min kärlek till det finska köket finns det nattsvarta områden på den gastronomiska kartan. En hygglig omarinerad kyckling är nästan omöjligt att få tag på. Här köps styckad kyckling i stora hinkar med neonfärgad marinad. Jag måste erkänna att jag förra året var en aning frestad att kånka hem en hink med salmiak-varianten bara för att kunna skryta om det. Men en enda kärlekslös blick från min man gjorde att jag gav upp alla såna tankar.

Till lunch ska gästerna få resterna av gårdagens köttsoppa på fjällko, buljong av oxtunga och rotsaker. Jag tänkte förstärka den med lite skivad grynkorv.