Idag åt jag caesarsallad på Flickorna Fläder i Malmö. Den innehöll inga sardeller men däremot:
- tomater
- ananas
- jordgubbar
- basilikakräm
- Tocka-tupp
- balsamicosirap
- rostad paprika
- rostad majrova
- rostad zucchini
- pestosvängd pasta
- isbergsallad
- rucola
Med sådana smakkamrater behöver man inga fiender. vad är det konstigaste du hittat i en caesarsallad?
Kommentarer
33 svar till ”Caesar-inflation”
Du måste ha fått fel.
Det där kan väl inte vara en Caesar? Det ser mer ut som en Brynhilde – kraftfull och mycket och osublim, men vill väl.
Nejdå! Caesar, alldeles bestämt. Men de påpekade särskilt:
– Vi gör den utan “ansjovis”.
– “Sardeller” sade jag med viss skärpa.
– “Ansjovis” hävdade de med tydlig oskärpa.
Haha, komik på hög nivå. Tack Lisa. Själv är jag ingen Caesar-kännare så kan inte riktigt uttala mig om huvudämnet.
Rå kyckling har jag fått en gång, det var en hel kycklingfilé som bara hade brynts lite marginellt på ytan. Fruktansvärt märkligt och oaptitligt. På nån halvflashig restaurang i Gbg.
En annan gång chockartat hårt grillade bitar av kycklingfilé från Grill Ruby i Gamla stan, som gav både mig och min pojkvän magproblem för resten av kvällen – trots att vi endast åt lite. Jippie…
Otippade ingredienser är annars dessa konstiga försök att stoppa i nån mild ost istället för parmesan, fattar inte varför.
klart de gör den utan ansjovis, vem fan har ansjovis i en caesar, varför ifrågasätter du det?
min ringa uppfattning är att även det folk uppfattar som en caesar sällan är en caesar
Mögelost – en taskig stenhård ädel, är det konstigaste jag petat
fram i en Ceasar. Och apropå Grill Ruby, åt en Ceasar där i Söndags. God, men kycklingen drog mer åt det fossilartade hållet än åt något annat håll. Samt var bra svedd, smått förkolnad. Gav de förkolnade hörnen till min hund….som sedan dess faktiskt inte varit riktigt pigg. Hmm
Hmm… Jag hittar inte ett endaste rätt i den där, Lisa. Men det var ju sött att de berättade att den saknade ansjovis, förståss.
Jag, som är svår ceasarpuritan avskyr de flesta varianter, men med billig överstekt lax tappar man hela tanken, så det är nog det värsta jag fått. Själva aningen av fisk från sardellerna är ju puts väck om man har i annan fisk, och det är ju en del av hela raffinemanget. Tycker jag.
*fnissar*
Inte oväntat brukar jag inte beställa in Caesarsallad men jag har varit på Flickorna Fläder och där var det “mycket gott som inte alltid var jättegott” men det fanns fullträffar i buffén. Pappa gillade.
WTF.. finns ingen som kommer att slå de där, de går ju bara inte. var de nån av dom andra ingredienserna med som ska vara med? Eller var de bara det som du skrev ner.. Fick en kul idé iaf och ett gott skratt. Thomas
Min värsta innehöll blandad grönsallad med majs, några baconbitar modell större stekta i förrgår eller förra veckan, köpta brödkrutonger, lite finriven ost(absolut ej parmesan), en kycklingfilé som var varm samt köpt sk caesardressing ringlad över direkt ur flaskan. Oj hoppsan, jag höll på att glömma vindruvorna samt att salladen var brun. Varför åt jag, varför betalade jag? Men kycklingfilén var god minns jag. Roligt var att samma bruna blandade grönsallad återfanns i mina bordskamraters 1:sallad med bla chèvre. 2. Som sallad i en hamburgare.
Jag hade tänkt skriva ansjovis, men sen kom jag ihåg den där caesar-wrapen som innehöll sån där läbbig tärnad sallads-kyckling, isbergssallad och röd paprika. Punkt.
Haha, ja det var verkligen den märkligaste caesarn jag sett, en riktig Brutus. Extra plus att tallriken var större än hela Lisa, synd att du glömde kameran.
På Bistro Jarl fick jag in en Caesar full med sand. Vidrigt! Och man undrar hur det står till med hygienen i övrigt?
För övrigt bad servitören inte ens om ursäkt när jag försynt påpekade om knastret.
Bistro Jarl jobbar i uppförsbacke sedan dess.
På Mälarpaviljongen i Stockholm fick jag en cesarsallad med räkor, balsamicoklister, champinjoner och rikligt med aprikossylt klickat över det hela.
Vill minnas att själva dressingen var godkänd men summa summarum blev det en svår upplevelse.
En riktigt välgjord Caesar är bland det godaste jag vet. Brukar därför vara lite försiktig med att beställa in Caesar på ställen där man kan misstänka att ambitionen/kunskapen är för låg. Får skylla på tidsbrist när jag på lunchen kutade förbi det där lunchstället på nedre botten i Gallerian i Stockholm och hörde mig själv flåsande säga “en Ceasar tack”, och bl.a. fick:
Kalamataoliver
Feta
Morötter
och tadaaaa: mango
Allt toppat med en vidrig sötslabbig E-nummerpimpad färdigdressing.
Nog är det väl ändå så att Caesar-sallad är Caesar-sallad – basta!
Varifrån kommer pippi-Caesar med kyckling?
Varifrån kommer Norge-Caesar med lax?
Varifrån kommer alla andra onödiga och korkade varianter av en sallad med isbergs-dito, salladskål eller vanlig plocksallad med en halvsunkig dressing gjord på vinäger och majsolja och som kallas Caesar?
Det finns bara en Caesar-sallad, originalet som gjordes av Caesar Cardini i Tijuana 1924. Han lär (enligt The Oxford Companion To Food sid 683)bara ha navänt sex ingredienser i sin sallad; Romansallad, vitlök, olivolja, krutonger, parmesanost och Worcester-sås. Ingen sardell! Casear Cardini menade att den svaga aromen av sardell som finns i Worcester-såsen var fullt tillräcklig.
Den historien finns att läsa här för den intresserade:
http://www.noanchoviesincaesar.com/
Verkar ju ha varit en grym sallad, men känns som att gränsen där en sallad sluta vara caesar och börjar vara nåt annat sedan länge är passerad…
Personligen tycker jag att det är helt rätt att klassiker utvecklas. Sardellen är ett välkommet inslag och en inspirerad innovation. Så även ägg i dressingen som ger fin fyllighet. Jag lagar inte mina köttbullar efter 1800-talsrecept heller.
Nej, fram för open source-lösningar för alla recept så att de förädlas och idéer sprids. I alla fall med måtta. Vi verkar ju i alla fall rätt eniga om vad som INTE ska finnas i en caesar-sallad. ;-)
Den “ursprungliga” caesarsalladen har jag också ätit och den var väl … sådär. och gräver man tillräckligt i uppkomstmyter så visar det sig att många är konstruerade.
Vad tycker ni?
Flickorna Fläderblom har en förmåga att gegga samman det mesta, har dock bara ätit catering därifrån.
Det är skillnad på att förädla och förvanska!
Nåja, för mig måste romansallad, krutonger och parmesan ingå. Sardeller eller ej är inte så noga. Däremot vill jag icke ha tomater eller annat tjafs i och absolut inte lööök. Men gärna bacon. Älskar kombon ost, krutonger, bröd,bacon, dressing. När det gäller Systrarna Fläderbloms sallad är det ju märkligt att de inte hittar på något annat namn dock.Där kan jag inte förstå hur man tänker.Om den var god, förtjänar den då inte ett alldeles eget namn att bli ihågkommen som? Själv kallar jag min variant på Caesarsallad för Brutussallad.
Låter som ett ställe jag inte ska besöka och då bor jag ändå hyfsat nära. Varför envisas folk med att kalla en rätt för något det inte är? Det är som när man beställer en Wienerschnitzel i Sverige och får en massa sås till…
Jag tycker man kan utveckla, men man får vara försiktig med att utveckla för mycket och behålla namnet. Det kan uppkomma språkförbistring annars. Att ha sardeller i dressingen är snarare ett sätt att förstärka smakerna än att ändra salladen till något annat. Tycker jag, tycker jag, tycker jag. Samma sak med ägg (1-minutskokta i dressingen)och senap.
Sen är vi väl alla överens om att caesarsallad inte innehåller kyckling, men att man kan servera sådan till.
Att man kan servera kyckling som tillbehör håller jag helt klart med – det är rätt gott också och gör det lite matigare.
Frågan är om det Lisa åt var en Caesarsallad med tomater, ananas ,jordgubbar, basilikakräm, Tocka-tupp, balsamicosirap, rostad paprika, rostad majrova, rostad zucchini, pestosvängd pasta, isbergsallad och rucola serverad till. :)
Var det en Julia Caesar-sallad?
Kan tillägga att jag i USA kunde beställa in caesarsallad för där brukade jag slippa kycklingen. Ibland vill jag bli överraskad men ibland har jag lite svårt att hantera besvikelser och då får gärna det som kommer från köket vara någotsånär likt det jag förväntat mig.
Jag är som ni förstår på Patriks sida. Jag tycker man kan kalla salladen en caesarsallad så länge man är trogen grundidén och smakriktningen.
Och skriver man caesarsallad MED kyckling så är saken biff.
Var salladen god förresten eller var den allt för konstig?
Du har ju på gamla bloggen skrivit flertalet inlägg om Ceasarsallad.
Där avslöjar du dina smakpreferenser.
Länkkomplettering till artikeln?
Por Favore.
Du kunde kanske storsint sträckt fram fredspipan men kommentaren “Utan vare sig sardeller – eller ansjovis, då?” Alltid svårt att argumentera med negationer. Själv vill jag gärna ha min lagom klassiskt tillagad (sardeller i såsen, enbart romansallad, vitlöks-krutonger, parmesan-spån) som tillbehör till grillad kycklingfilé. Folk över 16 år som reflexmässigt sträcker sig efter ananas så for en bit kyckling dyker upp bör tvångsdeporteras till Hawaii på obestämd framtid.
Inte spån tack! Finriven, täcker bladen.
Ha-ha! Det här var den roligaste debatten jag läst på länge. Nä, till Flickorna F. skall jag aldrig gå! Jag håller med Patrik, Lisa och A-E, syrran.
Jag förstår inte riktigt hur en ceasar sallad ska vara. Ibland får jag med kyckling, andra gånger inte, och det är likadant med sardeller, bacon och brödkrutonger. Dåligaste jag ätit var i alla fall en som hade fryst kyckling.
På princess i Lidingö C serveras Caesarsallad (en blandad sallad med kyckling) med nobisdressing!