Caina: Förförisk förhandsvisning

Det finns saker som får även lata och stressade matskribenter att masa sig från datorn. Till exempel när familjen Catenacci bestämmer sig på att lätta på förlåten till en ny italiensk krog. Eller en återuppstånden rättare sagt. Ty Caina var en gång i tiden en legend, den första italienska krogen familjen startade 1980. Nya Caina ligger på femstjärninga hotellet Nobis vid Norrmalmstorg.

Man kan inte recensera en krog efter den servila stämning och den anspända perfektion på tallrikarna som präglar en pressträff. Det är bara två snäpp mer seriöst än att kritisera en teaterförställning efter att ha fikat med ensemblen.

Jag tänker därför inte falla ut i tirader om Gehrys lågflygande lummiga lampmoln som bildar kluster i taket och bara i förbigående nämna det sobra marmorgolvet och den lyckade akustiken. Jag tänker inte orda så mycket om de perfekta vinvalen där höjdpunkten utgjordes av mötet mellan en småcharmig recioto och en flack ointressant baba au rhum – tillsammans bildade de en storartad och komplex enhet. Inte heller ska jag trötta er med detaljer som hur den Jag kan bara nämna att jag frågade efter receptet på tryffelrisotton trots att jag varken gillar tryffel eller risotto. Den hade fantastiska rostade, stalliga toner som förde tankarna till gyllensprött kycklingskinn, oloroso och knaprig nästan bränd parmesan. Och jag vore inte jag om jag inte hann slänga iväg en småsur pik om att olivoljan som serverades vid bordet var alltför dominant besk och ställde till råkurr med vinet i munnen.

Jag kan däremot tvärsäkert säga att hela klabbet var tillräckligt imponerande för att jag ska hänga på låset när de öppnar i december. Då kommer kanske en bättre rapport.