Igår åt vi goda men helt vanliga hamburgare. Det enda spännande var att lite syltad pumpa hackades ned i hamburgerdressingen. Men till åt vi något så gott att det finns en risk att vi nästa gång skippar hamburgaren heltoch äter oss mätta på bukfyllan.
Och tycker ni att jag har hämtat ovanligt många av mina recept från andra källor än min egen sjuka hjärna den senaste tiden så har ni helt rätt. Jag går igenom en tung och ganska sorglig period då jag försöker rensa i mina lite mer än femhundra matrelaterade bokmärken. Och jag kan bara ta bort dem med gott samvete om jag lagar till recepten de länkar till.
Och med andra ord är jag fast med säkert tvåhundra recept som jag aldrig kommer orka laga, men gärna skulle vilja. Vad sägs om ananas- och risdryck, kvrguša, vietnamesisk skinka eller varför inte sjuåriga vitlökspickels?
Hur som helst, det här klyftpotatisreceptet måste ni prova innan vita kolhydrater blir bannlysta i folkhälsans namn. Det var för ruggigt gott!
Klyftpotatis med vitlök, pecorino och rosmarin
Receptmakare: Margit Richert
Portioner: 4
Tid: 1 timme
Själva tillagningsmetoden är snodd från Isobel, men smaksättningen är inspirerad av Joelin som i sin tur hämtat receptet från matlagningsmogulen Tyler Florence.
- 4 riktigt biffiga potatisar (bakpotatisstorlek nästan)
- 1/2 dl olivolja
- 2 vitlöksklyftor
- 1/2 tsk salt
- 1 dl finriven pecorino
- 1 kvist rosmarin, finhackad
- Skrubba potatisen väl och klyfta den. Koka upp vatten i en stor kastrull. Dumpa potatisklyftorna i kastrullen och låt koka 5 minuter. Häll ut i durkslag och lägg potatisklyftorna att torka i ett lager på ett ugnsgaller.
- Sätt ugnen på 225 grader. Mosa vitlöken med en stor kniv och hacka den sedan. Blanda olivolja, salt och vitlök och vänd sedan ned potatisklyftorna. Häll ut på en plåt och låt baka i ugnen i 3o minuter. Rör om en gång under tiden.
- Blanda pecorino och rosmarin i en stor bunke. Häll i klyftpotatisen och skaka runt. Ät med vad du vill.
Kommentarer
8 svar till ”Copycat-potatis och matlänksamlingar”
åh gott gott gott lät det. kanske kan vara nåt för fredagskvällen. mums!
Det är garanterat fredagsmysvarning på den rätten. Framför allt eftersom den sköter sig själv så bra medan man kollar på tv. :)
Fredagsmysvarning låter läskigt och lockande samtidigt. För övrigt har jag börjat gilla potatis och ska dammsuga din blogg på recept.
Pecorino- och rosmarindressad potatis… Till detta säger vi YES!
Hälsar fröken Dill
Lisa: Roligt att en gammal hund lärt sig sitta till slut. :)
Fröken Dill: Bra, det här är väl värt tillagningen.
Potatisarna är givna till lördagens middag för 35! Frågan är bara vad man ska servera till som klarar en ganska tight budget, matlagarens ovilja mot (okunskap om) kött och vissa av gästernas dito mot veggomat?
Bönbiffar till den tredjedelen som är veggisar är redan givet (kanske med oxymoronen vego-bacon i?), kanske kan köttisarna få baconlindade köttbiffar, är det gott tror du? Eller fiskburgare (sej är ju både gott och klimatsmart)? Tål att tänkas på, taffel är en guldgruva för middagsplanering!
HannaH: Jag är inte på att fiskburgaren klarar av att fightas mot en smakstinna potatisen, annars var det en god idé. Men färsbiffarna blir nog bra. Men vad är det för fåniga middagsgäster som inte gillar vego? Skicka dem till mig för uppläxning. :)
De allra flesta äter gladeligen vegomat utan att gnälla, men det finns ju alltid några som undrar var de döda djuren är, så en rätt får bli en eftergift. Till lunch får de din aprikoslinsgryta och nybakat bröd och till efterrätt banoffeepaj, sen kommer alla att älska mig!