Corzo Hollo
Trogna läsare får vad de vill ha!
Skånska skafferiets Anna Billing ville ha en cocktail med jordgubbar, men inte inte Strawberry Daiquiri. Då fixar vi en jordgubbscocktail, men inte en Strawberry Daiquiri.
Jag är kanske inte den som står längst fram i kön när det serveras frukt-och-bärdrinkar med paraplyer, ananasblast och fruktibitar på pinnar, men faktum är att denna heta fredag i början på juni på något vis suktade efter en bärig cocktail. Något rött. Något bärigt. Något friskt. Något sött. Dags att byta ut gammalt, nytt, lånat och blått... I alla fall till fördrinken efter vigslen.
Väl utkommen till ön efter en arbetsdag hemma hos kollega G möttes man av ett gnistrande hav, en badande son, en sovande son, en dansande dotter, en matlagande svärmor, en kyssvänlig fru, en poolarbetande svärfar, en törstig svåger med törstig fjälla. Fram med buteljerna. Då bärdrinkar inte är min allra starkaste sida hade jag konsulterat mina bästa källor för att hitta en smarrig jordgubbscocktail. Hittade Corzo Hollo som lät riktigt lajbans, och planerade att byta ut balsamvinägern mot den härliga verjus som jag fått av fru Billing, men tyvärr stod flaskan kvar i Malmö... Fick således hålla mig till originalreceptet, dock med vissa andra justeringar.
Tequila, jordgubbar, balsamvinäger, basilika, lime, orange bitter och socker. Mums filibabba. De törstiga flockades runt glasen och man kunde knappt säga ecklesiastikminister innan glasen var tomma. Det är klart att det hjälpte att pannorna var svettpärlande och maten närmade sig bordet, men det var faktiskt riktigt gott. De muddlade jordgubbarna gav en härlig struktur på drinken och kombinationen mellan den bäriga sötman, syran och den fatiga vinägern var riktigt angenäm. Originalreceptet hade lite minde tequila och ingen orange bitter, men både jag och svågern tyckte det blev lite vassare med dessa justeringar.
Så nu är det bara att ha med sig en flaska dålig tequila till midsommar så blir sillen biff!
Corzo Hollo
Strawberry Daquiri. Nooot!
- 5 cl tequila
- 2,5 cl limejuice
- 2,5 cl sockerlag
- 0,5 cl balsamvinäger
- 3-4 jordgubbar
- Några basilikablad
- Muddla jordgubbar, balsamvinäger och basilika i ett stort mixerglas.
- I med övriga ingredienser tillsammans med is.
- Skaka.
- Sila upp.
- Servera.
Skål!
En av undertecknads mest cocktailfattiga sommarlov någonsin har gått över till en än så länge tämligen cocktailfattig höst. Jo, det har druckits en del, men två veckor i Spanien på en dryckesdiet bestående av rosévin, rosévin och rosévin har ärrat min själ. Åtminstone en smula. Sommaren har dock inneburit två kalascocktails som kommer att presenteras under hösten. Men först ska några rader ägnas lavendelsirap som jag hittade i en fantastisk liten ekologisk butik i centrala Dublin under en svajig golfresa tillsammans med sju bindgalna kamrater. Sockerlagshyllan bågnade av diverse roligheter. Ja, jag vet att man kan koka de flesta själv, men ibland är det kul att ha "köpesirap". Så är det bara. Eftersom resväskan i princip var proppfull med mystiska kläder såsom emblemslipsar och clubblazers så fick jag bara ner en flaska. Lavendel. Väl hemkommen var det bara att testa vad den lille gynnaren kan åstadkomma. Har provat att hälla lite både här och där. Manhattan med lavender. Check. Old Fashioned med lavendel. Check. Check. Check. Torsdagskvällen fick krönas med en egen skapelse - Lavender Martini No. 6. Ni vet känslan. Alla dagens åtaganden är avklarade. Dottern skjutsad till handboll. Älste sonen skjutsad till handboll. Mat inhandlad. Yngste sonens hår tvättat. Disken fixad. Tystnad. Ett glas. Det är man värd. En oöppnad flaska Hendrick's gin står och stirrar på en. Suktar efter en kyss. Både Hendrick's och jag. Vi hittar på något. Något gott. Fram med några buteljer. Torr vermouth dricker man inte ofta i det här huset. Nu jävlar. En stund senare står det ett immat cocktailglas framför en. Gin, torr vermouth, absint, Regan's orange bitter No. 6 och lavendelsirap. Ja, vad säger man? Weltklasse? Njaä... men helt ok för att vara en torsdag. Kan tänka mig en i morgon också. Och då är det fredag, så den är således mer än ok. En tung bas av örtig gin kryddad med en smula anis och kraftigt blommig ton av lavendel. Tämligen söt, men anissmaken och den örtiga ginen håller sötman i schack. En drink för det goda livet. Ditt liv. 
Midsommartiden. Här igen. Sju sorters blommor och drömmar om kärlek. Skira kjolar. Lystna blickar. Stulna kyssar och en orkester vid en lövad dansbana i närheten av ett myggomfluget träsk. Dalälv. Visa vid midsommartid. Fioler. Månskensdränkt sjö i bleke. Gräsfläckar.Vackert. Mycket vackert. En känslosam tid. Året vänder. Nätterna blir längre. Igen. Det spirande, frodiga, livskraftiga i all sin prakt ska långsamt kröka sina ryggar och påbörja sin förmultnande resa. Men först ska vi älska. Sjunga.
Regnet öser ner och vattendropparna bildar små rännilar i skiten på våra oputsade fönster. Önskar att jag gillade långa matinéfilmer med modiga hjältar och lyckliga slut. Men det gör jag inte. Har ändå inga hemma. Och i piratbukten flyter väl knappast gamla Errol Flynn-filmer omkring. Tänker att jag kanske skulle ta ett ryck. Hänga om tavlorna på väggarna. Plockar ner allt, men hinner tröttna innan återuppsättningen påbörjats. De får stå. Gäspar.
Den åländska skärgårn's gudinna, 
Den där mandelsmaken verkar vara en vattendelare. Antingen älskar man den, eller så hatar man den. Jag tillhör skaran älskare, medan min hustru står på andra sidan och spottar långloskor åt vårt håll. Hon fick en annan drink innan maten idag. Det borde hon inte fått.
