Maken till svårstavad kock har jag sällan stött på. Men inte så många intressantare heller. Just nu sitter jag darrande av iver med hans kokbok Simple Indian(samma som Indian Essence) i handen. Redo att ge mig ut i ett nytt smakuniversum. Boken som har bilder av makalöse David Loftus (även anlitad av vår Leila Lindholm) har lovordats av mina London-vänner. Simpel är den i och för sig bara om du har saker som gram-mjöl och torkade blad av bockhornsklöver i skafferiet. Men det har ni väl?
Kochhar slog igenom med dunder och brak i BBC-satsningen Great British Menu där han spöade den populäre tevekocken Gary Rhodes. Hans triumfer startade en animerad debatt om huruvida indisk mat kunde vara riktigt brittisk. Fast hans mat är å andra sidan inte riktigt indisk heller utan indisk explosiv fusion.
För något år sedan besökte jag Kochhars enstjärniga krog Benares i London (ja, jag blev bjuden av en krogkritiker). En ojämn men inspirerande upplevelse. Som bäst är det kryddmagi men ibland är det en slumpvandring mellan olika ingredienser från hela klotet.
På hans krog … Nej, nej krog var helt fel ord. Vi börjar om. Etablissemang passar bättre för den gigantiska lokalen där hallen känns som en lobby. Bara dörren med massivt mörkt trä får dig att förstå att det kommer att kosta. Men kryddångorna som letat sig ner i entrén väcker förhoppningen att det kommer att smaka också.
Bäst lyckas Kochhar med sötsura toner. Som tomatshutneyslungad rucolasallad till utsökt friterade bläckfiskringar. Att servera oindiska drivor av örter och sallader ger fräschör till kryddmurriga rätter och är ett helt igenom lyckat grepp. Ankleverterrinen hade en underbara krossad äppelgelé med mynta och en tämligen bisarrr medelhavskompott med aubergine som bas. Kålrullar med vegetarisk fyllning gjorde inget större intryck även om den smörade tomatsåsen var finstämd.
Riset var bland det bästa jag ätit; det riktigt knockade mig med aromen av smör och kardemumma. Okran som serveras till är lite väl långkokt. Fin marulk (sorry, det här var innan fiskfascismen bredde ut sig) serverades med en frisk mynta och korianderchutney men fördärvades av en hög pinsamt slabbiga överkokta nudlar. Pasta är överkurs i Indien.
Nåja, räkna med mycket indiskt här närmaste tiden. På bilden ser ni payodhi, en kardemummamumsig yoghurtpudding som jag inspirerats till efter att gluttat på dessertmenyn. Recept kommer snart!

Kommentarer
7 svar till ”Currykärlek: Atul Kochhar”
Grammjöl är väl i och för sig inget konstigare än kikärtsmjöl? Och det har jag faktiskt i skafferiet :)
Oh no….efter min sista graviditet kan jag inte längre äta indisk mat! Det är hemskt men verkar oåterkalleligt. Åte en riktig brakmiddag från “Tre indier” (som sedan skulle visa sig ha ett riktigt snuskigt kök och detta gällde även hanteringen av råvaror) tillsammans med mina tre bästa vänner och sedan var det klippt. Dagen efter kom illamåendet som ett brev på posten och resten av graviditeten kunde jag inte ens tänka “indiskt” utan att bli grön i ansiktet. Det gav sig inte heller efter det att den yngsta sett ljuset. Vad göra? Min man älskar indiskt och brukar passa på så fort jag är borta och slipper känna hans andedräkt på natten….Tips någon?
GoodGirl: Börja försiktigt med malaysisk och asiatisk mat och jobba dig försiktigt mot Indien!
Ja jäklar vad många indiska krogar är muggiga i Sverige.
Man tackar. Har varit lite sugen på Thaibåten, kanske kan starta där?
Starta på Lao Wai och Malaysia! Malysia tyvärr ojämn me det finns höjdare. Vet inte hur det är med Thai-båten. Thai är bättre att laga hemma. Nhu här på Horstull är OK men inte mer.
Tack! Igen!
Helena.
Har just återläst Lisas senaste bok,och förstår på gramet
Sicken trippelluring Du angett.
Väl värdig Julkalender-Lotten i högform.