Med endast några få veckor kvar av 2010-talet så är det hög tid att sammanfatta detta gastronomiska decennium. Vad hände? Mest minnesvärt? Vad tar vi adjö av? Och vad tar vi med oss in i 2020-talet?
Ingen förändring har varit större i matkulturen under 2010-talet än e-handeln och den smarta telefonen. Konsumentens köp av varor på nätet gör att särskilt sko- och klädhandeln har slagit igen i många städer. I de gamla butikerna öppnar caféer och restauranger. Utbudet av restauranger med serveringstillstånd är upp med 15-20% i vissa städer under de senaste tio åren. Cykelbuden i sin kulörta dressar levererar hem färdiglagad restaurangmat, och de är omöjliga att tänka sig utan den smarta telefonen och internet.
2010-talet har också var den outsourcade shoppingens decennium. Vi köpte färdigpackade matkassar från butikerna, lät någon annan välja vår middagsmat eller köpte på nätet och fick varorna hemkörda. En slags tjänstegastronomi uppstod. Det blev till och med möjligt att köpa en färdigpackad julmatskasse med allt som ingår i ett svenskt standardjulfirande och utifrån julens tio-i-topp-lista. Kan man inte få beställa färdiga gäster också? Food trucks blev vanliga och räddare i nöden för lunchmaten men också på musikfestivaler och arenakonserter.
Nya maträtter och kombinationer har kommit under decenniet. Poké bowls och annan sönderhackad mat underlättade ätandet med bara ett ätverktyg så att man fick den andra handen fri för att scrolla på telefonen. Kreativiteten inom matkulturen frambringade sådana fantastiska innovationer som semlewrap, lussebullesemla och semletacon. Ja ingen kan säga att vi inte roar oss med maten.
Decenniet innebar ett genombrott för specialkostönskemålen, inte bara på restaurang och konferensanläggningar utan också när man bjöd hem gäster på middag. Listor med vad man äter och inte äter har gjort 2010-talets värd och värdinna till tjänare, och gästen till en kräsen kund.
Ingen fråga är större under vårt innevarande sekel än klimatförändringen. Den påverkar matkulturen redan idag då människor försökt tolka vad de själva ska göra för klimatet. Kanske bli vegetarian vissa dagar i veckan, eller kanske i varannan tugga? Eller låta vego bli normen med mycket spannmål som öl, gröt och bröd? Bönor har hyllats för sin alternativa betydelse, sitt proteininnehåll men inte för sina onda magar som alltför dåligt kokta bönor för med sig. För att inte tala om gaserna. Var gör man av dem när man jobbar i ett öppet kontorslandskap som är tidens melodi?
Decenniet vi strax lämnar har varit dryckesmatens decennium. Det kom vitamindrycker, träningsdrycker, återhämtningsdrycker, vita dryckesalternativ till mjölk, kombucha, shots och mixermaskinerna snurrade på högvarv. Den gamla 90-tals-smoothisen gjorde comeback. Proteinet blev decenniets trendigaste matbyggsten för alla tränande och muskelbyggande med nya produkter som protein i dryckesform, i bars och allehanda pulver.
Man säg den tid som inte innehåller paradoxer. Det som kanske var bra för klimatet kunde samtidigt vara dåligt för biomångfalden. Betande djur producerar naturgödsel som är bra för vännerna av ekologiska livsmedel, men de passade inte veganen då naturgödsling stödjer djur i fångenskap, precis som den animaliska honungen skapade oönskad biodling och bin i fångenskap. 2010-talet har inneburit helt nya kostillskottsdieter där man kan äta helt ensidigt utan att bli sjuk, och istället utgår man från näringsberikade livsmedel eller tar vitamintabletter vid sidan om. Kanske kan det decennium som vi lämnar särskilt kännetecknas av individens livsmedelsetiska värderingar. Att inte ha en uppfattning om vad man stoppar i sig verkar mycket oansvarigt.
En produkt som lever farligt i butikerna är den färdiga krämen och förmodligen rätt snart ute ur sortimentet. Den rimmade oxtungan är svårfunnen så också annan inälvsmat och endast med ansträngning hittar man idag lever. Svenskarna är ibland svårflörtade för det nya. Den amerikanska cafékedjan som Dunkin’ Donuts gjorde entré och sorti i samma decennium. Husmanskosten står däremot stabil likaså julskinkan på julbordet även om den utmanas av imitationer som kokt kålrot och quorn i skinkform, för att inte tala om sillen som mött en ny kompis i aubergin i inläggningslag.
På uteätarsidan fick vi Sveriges första trestjärniga restaurang 2018; Frantzén i Stockholm men också en mängd två- och enstjärniga ute på landsbygden. De stimulerar framväxten av Sverige som en kulinarisk destination. Ett genombrott som var väntat, men som inte kom, var gårdsförsäljning av alkohol hos mikroproducenterna av hantverksöl och småskalig vinproduktion. Systembolaget stretar emot, politikerna passar. Men det kommer nog nu på 2020-talet.
Mitt bästa personliga matminne av 2010-talet som jag tar med mig in i nästa decennium är alla avsmakningsmenyer med uppemot 20 rätter i en måltid (se bilden som är från Casa Hisa Franko i Slovenien). Inte för att de stimulerar samtalet vid bordet (för de gör de verkligen inte) utan för att de sätter fokus på att matkulturen handlar om hur vi värderar kombinationer. Avsmakningsmenyer är en spänstig motsättning mellan intellektualism och känsla. Det kommande 2020-talet blir nog inte ett tråkigt matdecennium!
