Äntligen drar fler samma slutsats som jag gjorde redan efter den israeliska studien: Det är jäkligt svårt att gå ner i vikt. Även om du får hjälp av proffs. Det visare en tvåårig välgjord studie som följt 800 överviktiga. Och att utlova snabb varaktig viktnedgång är oseriöst. Under dietistutbildningen fick vi lära oss att 0,5-1 kilo i veckan var en rimlig och önskvärd viktnedgång. Om man inte tar till drastiska metoder är det alltså orealistiskt att begära.
Dock glömmer Karin Bojs i sitt resonemang om den begränsade framgången en viktig aspekt: Hur skulle viktutvecklingen sett ut för gruppen helt utan intervention? Förmodligen skulle det skett en viktuppgång med ett par kilo och en örsämring av blodvärdena om de överviktiga inte fått kostrådgivning alls.
Men en slutsats är oundvilklig. Det fettsnåla dieterna ger inte bättre resultat än de mer fettrika. Snarare sämre med tanke på insulinnivåerna.
Det skulle vara intressant att se fler stora studier på LCHF-dieter (en striktare kolhydratreduktion), men vi måste vara medvetna om att det är en diet som är svår att följa för många. Hos Kostdoktorn förs ofta en intressant debatt även om isterhaveristerna (och här avser jag ordet haverist i dess ursprungliga betydelse: att hava) ibland är både evangeliska och aggressiva på ett sätt som blir lätt påfrestande.
Kommentarer
16 svar till ”Den svåra konsten att gå ner i vikt …”
Ja, halva behållningen med Kostdoktorns utmärkta blogg är att läsa kommentarerna. Det är underhållande, och förmodligen oundvikligt, att många beter sig som nyfrälsta.
För mig har LCHF (med betoning på LOW carb, och inte NO carb, som det ibland snarare känns som…) blivit räddningen. Att kunna äta mig mätt och slippa bekymra mig över viktuppgång ger mig sinnesro.
Utmärkt tycker jag verkligen bloggen är; hans skriver bättre och har snyggare sida än Annika Dahlström.
Slutsatsen i studien är att alla metoderna fungerar, fast bara lite. De ger en kliniskt meningsfull viktminskning, som minskar risken för diabetes en aning.
Det finns lite siffror på detta i själva studien.
Jag beklagar DN:s rubriker och löpsedel, som vinklar allt för hårt på att dieterna skulle “dömas ut”. De döms inte ut, de visar sig ge samma anspråkslösa effekt.
Ett småintressant resultat från artikeln som inte kommit fram i nyhetsrapporteringen är att det verkar vara olika faktorer i de olika dieterna som avgör hur mycket man går ner i vikt.
De som rekommenderades lågfettdiet gick ner mer ju mindre fett de åt, men något sådant samband fanns inte för de som rekommenderades högfettdiet.
De som skulle äta mycket protein gick ner mer ju mer protein de åt, men så var det inte för de som skulle äta dieter med mindre protein.
Alltså är det kanske så att det gäller att förstå den dietmetod man väljer, och hålla sig till det som är kritiskt för just den metoden.
enda lösningen: “get up and move your fat asses!!”
jag har de senaste 4 veckorna noterat att motsatsen har positiv influens på vikten, den bara ökar…
Jag tror Svante är något på spåren, att förstå betyder också mycket i behandling av sjukdomar. Glöm inte vardagsmotionen och framförallt helgmotionen, skaffa barnvakt och dansa hela nätterna?!
Annika: Skillnaden mellan en nyfrälst och en fascist kan tyvärr ofta vara hårfin! Man blir ju bara så trött när man ser dessa kolhydratkritiker, evolutionskritiker, klimatkritiker, vargkritiker ………..
En sak som inte tagits upp tillräckligt noga i denna rapportering tycker jag är att studien byggde på att alla oavsett diet åt samma mängd kalorier (utifrån sitt dagsbehov). Självklart går då alla ner i vikt lika mycket. Framförallt lowcarb-maffian brukar ju förespråka att man kan äta precis så mycket som man vill, så länge man undviker kolhydraterna. Om man vill få stöd för detta så säger studien ingenting.
Jag läste, och länkade i min blogg, en artikel som Fredrik Paulún skrivit angående två barn som dött av att under en treårig period ätit enligt LCHF-kosten.
Jag tror inte att en persons vikt har med kolhydrater och fett att göra. Det handlar om sunt förnuft och att få i sig av alla näringsämnen – både kolhydrater, fetter och protein i lagom mängd.
Ha en härlig kväll! :)
Nej, Johanna. Barnen har inte dött AV sin LCHF-kost. De har dött MEDAN de har stått på LCHF-kost. Det finns något som heter orsakssamband som måste föreligga för att du ska dra de slutsatser du har dragit. Naturligtvis bör dödsfallen undersökas noga, det KAN finnas samband, men det handlar om barn med mycket svår epilepsi (en livshotande sjukdom) vilket du “glömmer bort” att nämna. LCHF-kosten gör att barnens allvarliga anfall lindras betydligt. Varför vet man inte.
Jag förstår att du menar väl men jag blir irriterad över att du använder fakta du inte förstått som argument för dina teorier.
Jag undrar också vilka studier du stöder dig på när du säger att mycket fett är farligt för hjärtat. Senaste åren har studie på studie visat att det inte finns samband.
Att gå ner i vikt är knepigt. Vad som fungerar är nog mycket beroende på ens genetiska förutsättningar. Jag älskar fettstinn mat med mycket proteiner, det är dessutomen förutsättning för att jag inte skall rasa i vikt. När jag mönstrade för snart 20 år sedan var jag 180cm lång och vägde 63 kg, så även idag.
Min fru har dock efter tre barnafödslar svårt att hålla sin vikt.
Jag betvivlar att maten jag lagar (allt somäts hemma)ärboven i dramat. Snarare alla oräknade mackor,kakor och annat.
I grunden handlar det om att inte äta mer än man förbrukar.
Poängen med Atkins är att man faktiskt känner sig mätt efter måltiden så att behovet av påfyllning inte omedelbart innfinner sig.
LCHF-barnen lär ha dött av selenbrist vilket man får i sig extra mycket av när man äter LCHF-kost.
Sen är det så att lågkolhydratkost är nyttigt särskilt för diabetiker. Jag har ätit mig frisk på just lågkolhydratkosten, så bra att jag numera har normalt blodsocker. Att jag dessutom på samma kost gick ner 16 kilo var ju bara en bonus.
Lisa, kul att höra dig på Sörmlandsradion emellanåt.
När man pratar om diabetes är det viktigt att hålla isär att det finns två typer, en där kroppen fortfarande producerar insulin (typ 2) och en där de insulin-producerande cell-öarna är helt utmanövrerade av imunförsvaret (typ 1).
Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra den sista tiden att “om du äter LCHF kost så kan du bli av med din diabetes” Det är en omöjlighet för oss med typ 1 eftersom vi inte producerar insulin alls. Så när ni pratar om diabetes, särskilt ni som har det, MiaP, använd rätt beteckning och dra inte alla över en kam, vi är många som inte kan äta oss friska och som är trötta på missförstånden. Som parantes vill jag bara säga till alla som är med i LCHF-sekten (syftar på fanatismen som kommenterats redan) att alla som slänger ur sig saker som “det är insulin som är boven i dramat, helst skulle man vilja slippa utsöndringen av insulin helt för att inte gå upp i vikt” donera er bukspottskörtel till mig, jag skulle gärna kunna utsöndra insulin!
Sen när jag ändå håller på tycker jag det är trist att LCHF framställs som en diet där man slipper motionera, man ser ofta uttryck som att “jag gick ner i vikt utan att behöva motionera” det är en trist inställning eftersom motion är bra för kroppen och inte endast för viktreglering. som avslutning vill jag säga att jag eftersom jag tränar hårt och inte är överviktig “lever” efter dietisten i skidlandslagets ord, det gäller att veta när man kan och ska äta kolhydrater. Tack för mig
anita: Även diabetes typ 2 leder ofta till att det till sist slutar produceras insulin, även om mekanismen är en helt annan.
Ni kommer in i faderns rike om ni blir USA propagandister
Rätten att bära vapen mänsklig rättighet
Bara skit i å betala skatt
Bara skjut
Politiker accepterar konsensus på sikt
Vänsterintellektuella= bara mörda packet
Allmän amnestilag
Skitsverige= bara skit i det (myndigheterna etc= bäst mordblomma) å satsa på competetive intelligence
Lisa, du som gillar nya matlagningsutmaningar. Hur skulle du tillaga den här?
Jag har diabetes typ 2 och gått på LCHF dieten i en månad och aldrig mått bättre. Var just på gränsen för att sättas på insulin men nu har mina sockervärden normaliserats. Tillbaka är orken och glädjen. Maten är god och man blir mätt. Blodtrycket har även det sjunkit. Hade svåra magproblem när jag åt kolhydratrik föda men tarmen har nu lugnat sig och jag har inte de dagliga diarréanfallen längre.
Fast jag luktar illa…..