Det spelar ingen roll hur grätten och nördig man är. Det finns alltid de som är värre. Eller bättre, beroende på hur man ser det. Jag gillar verkligen choklad och en kaka Amadei kan få mig att falla i hänförd tystnad flera sekunder. (Jo, det är sant.) Pralinerna från Xoko och Lux kan mycket väl vara tillverkade i paradiset. Och jag tycker att det är vansinnigt roligt med en chokladprovning, om det får gå några månader emellan.
Det som gör mig irriterad är föraktet för andras smaklökar. Och när matkreatörer vägrar att låta annat än märkeschoklad komma över tröskeln. Löjligast var detta i början av chokladboomens era när de nykläckta experterna dängde procentsatser i huvet på varandra. Ju högre desto bättre. Man valde alltså choklad på samma begåvade sätt som tonåringar valde dricka till helgfyllan. Mjölkchoklad talades det inte högt om.
– Ät kakaopulver då! 100 jäkla procent kakao, ville men vågade jag inte väsa.
Och undrade i stilla sinne hur stor roll kakaoprocenten spelade för roll när chokladen skulle användas i en kaka eller en mousse. Hur många som ens skulle känna skillnaden mellan finchoklad och fulchoklad i ett blindtest.
Visst blir det marginellt bättre med en choklad av yppersta klass. Men ska du smaksätta chokladen med tre, fyra kryddor, en slatt sprit, blanda ut den med grädde och servera den efter middagen kanske det är en smula onödigt att lägga ner en hundring på chokladen. Eller hoppar du rent av över chokladdesserten när du inte hinner vallfärda till chokladbutiken?
Gillar du choklad med rostade toner av kaffe? Jamen tillsätt lite kaffe!
Gillar du kryddiga toner? Krydda på!
Gillar du krämighet? Några droppar nötolja eller olivolja gör susen och plussar på smaken.
Idag åt jag en tryffel på habil konditorchoklad smaksatt med nougat. Och änglarna sjöng som de gör när jag slukar Amadei. Jag har insett: När det gäller choklad är min lyckokod binär. Endorfinpumparna har bara två lägen: av och på. Det är med choklad som med föräldraskap. Det krävs inte perfektion; det gäller bara att vara “good enough”.
Det innebär inte att jag är en tolerant allätare. Jag får snobbiga kväljningar och högfärdshosta om jag tvingas äta ett Kinderägg men kan gladeligen peta i mig Marabou mjölkchoklad. Och vad som är tillräckligt bra för dig kan bara du avgöra. Det är bara du som ska äta med din mun.
Var går din chokladgräns? (Olle har ingen.)
Kommentarer
21 svar till ”Din fulchoklad är min finchoklad (och vice versa)”
Oh va mysig och rolig läsning det här var. Du har så rätt. Jag är inte så fin i kanten av mig när det gäller choklad men jag njuter mest av lite goda tryfflar och praliner. Hellre ett par sådana till en rykande kopp kaffe än en stor Maraboukaka (även om den har haft sina stunder).
Mjölkchoklad, sjöfrukter, Valrhona, tryffel, kexchoklad, Anthon Berg…. You name it, I eat it. Jag är till och med profan nog för att uppskatta mjölkchklad med nonstopfyllning. Gränsen går väl vid den där mjölkchokladen med chipsfyllning. Min personliga favorit är RitterSport. Vem kan motstå en chokladkaka som marknadsförs som “Kvadratisch, Praktisch, GUT!”.? Marknadens mest praktiska chokldkaka? Ja tack!
Den choklad som jag för tillfället trycker i mig är en mörk (säkert inte särskilt högprocenting) choklad fylld med hela rostade hasselnötter som kostade fem kronor kakan på en lokal affär i en by i Italien. Vi köpte med oss sex kakor hem och nu har den sista av dem åkt kana rakt ner i min mage.
Jag sörjer redan.
Tack för inlägget.
Nej, nej, inte Marabou. Men däremot Fazer Blå, som jag äter närmast hälsovådliga mängder av.
Applåder!
Underbar läsning!
…sa hon som gör tryfflar tillsammans med barnen, oftare än vad som är bra.. eller..klart det är bra!
All njutning av mat är bra..
;-)
/Fjällmor
Tack för kursen igår! Det var verkligen kanon. Marabous mjölkchoklad gjorde ju susen i desserten.
Min chokladgräns går vid blockchoklad – förlåt Block heter det ju bar anumare. Och det säger väl allt ;).
Sådant som kallas “choklad” bland lösgodiset undviker jag också.
Ända sedan barnsben har jag gillatt mölrk choklad. Då var det ju endast Marabous mörka som fanns att tillgå.
Rent allmänt så undviker jag choklad som ger den där obehagliga, feta hinnan i gommen. vad den sedan heter och har för kakaohalt spelar, som du så riktigt skriver, en mindre roll.
Jag testade t ex en av de där nya, mörka från Marabou som skulle ha mycket hög kakaohalt, men den måste ha varit hemligt späckad med transfett, för en värre fettkänsla i gomen har jag sällan varit med om. Försökte använda den i en chokladsås, men fettet separerade ur såsen!!!
Läskigt…
För mig finns det choklad och godis. Marabou räknas till godis, och ibland är det precis vad jag vill ha. Men när det gäller choklad… då ska det vara Valrhona, Michel Cluizel, Amedei, Pralus, Domori, Malagasy, olivier… Gärna choklad gjord på Criollo eller Porcelana-bönor, för att få den där härliga syran. Och det ska finnas en bit vit frasig baguette vid sidan, så man kan neutralisera smaklökarna mellan de olika sorterna. Mmmmmm
Choklad brukar gå ner. Jag undviker lösgodis-choklad men det har med med nötkontamination än något annat. Behöver jag choklad som något direkt tröstande då vill jag gärna ha plopp eller mintchoko.
Jag gillar tryfflar väldigt mycket och har vid det här laget ett riktigt litet lager med chokladkakor.
Choklad med 99 procent kakaohalt är rent igenom äckligt. Och så blotta känslan av upptäckten att man har ersätt kakaosmör med vad det nu ersätter det med.
Jag åt Valrhonas mjölkchoklad, 75 gram, för 49 kronor/kakan och sedan visste jag att det var en BRA mjölkchoklad men attans om man ska gå på valrhona resten av livet. Jag älskar att köpa choklad där bönorna är klart definierade och sedan ta en bit i taget och låta deras olika smak långsamt framträda. Som när man går på chokladprovning.
Va!? Kinderägg-choklad som är så god!
Fast man kanske måste vara uppväxt på den för att kunna njuta av den till fullo.
Centerrulle gillar jag varvat med saltlakrits.
Fick en Amedeikaka av mamma en gång med tipset om att dricka champagne till. Nu vet jag ju att alla inte gillar bubbel ;) men det surrade skönt i munnen med chokladen till. Amedei har dryckesguide på hemsidan.
Det som gör dyrchokladen bättre är inte smaken utan att det blir med andaktsfullt att äta den.
Okej, sug på den här då:
Jag tycker Eldorados schweizernötskaka för 4.50 kr är riktigt god. Funkar finfint med ett glas mjölk.
Jag lämnar bikten med högburet huvud, bara en liten aning rodnande.
Choklad är bäst när den får vara en *guldkant i vardagen, hellre än en volang runt magen.
( ja, jag får strö plattityder och obegripliga ordvitsar runt mej – jag har ff feber..)
Visst kan man – och man får! – uppröras över snobberi varthelst man upptäcker det. Mitt stillsamma humör sticks i brand varje gång jag ser en TV-kock baka, blanda köttfärs eller vad det nu kan vara – och så smular de ner flingsalt i skiten!?
Skådespelaren Robin Williams som testade runt med en annan sorts vitt pulver på 80talet sa sedan: ‘Kokain är Guds sätt att säga att du har för mycket pengar!’
Jag är böjd att säga detsamma om flingsalt som smulas ner i matbröd.
Amen.
Nu ska jag ta en alvedon och sova igen.
*eller hur vinlusen?
Jag är en klar chokladsnobb, och det vet jag om. Jag håller dock med flera av de ovanstående att man lätt kan skilja på godis och på choklad. Jag kan nog säkerligen äta de mesta choklad, är nog mer aversiv mot dålig glass, men jag skulle nog säga att jag endast njuter av riktigt god choklad. Jag brukar köpa en riktigt mörk och dyr chokladkaka på en specialaffär för just choklad och äta en pytteruta efter varje måltid som en slags efterrätt. Funkar perfekt tycker jag, den smakar mycket nog och länge nog så det räcker väl med en liten ruta. Jag håller för närvarande, och sen ett tag tillbaka, på att prova mig igenom min favorittillverkares (Pralus) sortiment av choklad från olika regioner. Är ganska kul men tror att jag redan hittat min favorit (Sao Tomé) sen en tid tillbaka, men vem vet man kanske hittar någon bättre.
Generellt så håller jag dock med Lisa, smak är det mest subjektiva i världen. Tur är det också att folk tycker olika, annars skulle världen vara bra trist.
Alltså: Det är jyu svårt att diskutera chokladsmak utan att diskutera de vidriga produktionsförhållandena på olika håll. Jag kan inte skryta med att vi väljer ekologiskt och fairtrade jämnt (som om det hade varit något att skryta med). Men jag har kollat upp och Amadei och Valrhona får typ med tvekam godkänt på sina produktioner.
Jag ska kolla upp Marabou också. Men vi köper ofta Green & Black ekologisk choklad. Den är riktigt bra om den är färsk. Det är nog det enskilda märke vi köper mest av med Amadei som tvåa.
Mina mentala smaklökar är numera känsligare.
Jag tror att Valrhonas årgångschoklader produceras under bra förhållanden. Det är iaf vad jag hört från en journalist som studerat kakaoplantager. I övrigt sa han att om man visste hur vidriga saker som plantagerna besprutas med skulle man inte vilja äta annat än ekologisk choklad. =(
Jag glömde Malagasy, http://www.malagasy.co.uk/, från Madagaskar. Deras choklad är märkt med Equitrade.
Min kommentar försvann; försöker igen.
Trots min minst sagt ambivalenta inställning till ICA, måste jag bara nämna deras egna märke Selection, där det finns 70%-ig rättvisemärkt peruansk choklad, som smakar riktigt bra!
Lindts Madagascar-choklad är en återkommande favorit hos oss, inte minst är den ljuvlig att baka med. Mörk men inte bitter, och med en svagt, svagt syrlig ton. Choklad med riktigt hög kakaohalt är ofta ganska äcklig tycker jag, min svärmor bakade brownies på en 86%-ig historia en gång och de gick knappt att äta. Mycket strävt och otäckt i munnen.