Det är som att skjuta prick på en strandad blåval. Det är så enkelt att sarkastiskt ramponera flosklerna, den till intet förpliktigande gesten. Ändå släcker jag lampan en timme ikväll. Att inte göra det vore nämligen ännu fånigare. Att visa sin intellektuella och moraliska överlägsenhet genom att ställa sig inte bara utanför utan över den oförstående pöbeln. Att markera att man vet lite mer, lite bättre.
Vi vet nog alla innerst inne att det inte räcker att köpa ekologisk mjölk, att källsortera metallburkarna, att tvätta fosfatfritt. Lika lite som en tyst minut kan väcka de döda till liv.
Det är inte där poängen med att släcka lampan ligger. Det handlar om något så grundläggande som flockmentalitet; ett begrepp som så ofta använts föraktfullt men i själva verket är den grundläggande instinkt samhället vilar på. Vi vill känna samhörighet. Vi släcker ljuset. Du släcker ljuset, jag släcker ljuset. En bakfull student i Beijing, ett snorigt barn i Vancouver, ett nyförlovat par i Cape Town, en pensionerad lärare i Murmansk släcker ljuset.
Förändras något? Nej, inte i praktiken. Lika lite som när du ber en bön. Men du har varit en del av en ritual. Verkningslösa ritualer har existerat sedan urminnes tider och fyller ett behov hos de flesta människor. De får dem att känna sig betydelsefulla. Jag har inte behovet av den här ritualen, säger jag till mig själv. Den berör mig inte. Jippot är ett sockerpiller. Sliskigt och verkningslöst.
Men jag vet: placeboeffekt verkar även på dem som påstår sig inte tro på den. Deltagandet kommer att påverka mig en smula. För under en timme accepterar jag att vara lite mindre kritiskt tänkande individ och istället vara en del av en global flock. Vi speglar varandra. Vi bekräftar varandra. Vi delar något. Vi vet alla att betydelsefulla relationer ofta uppstår i löjliga symbolhandlingar. Vi skakar hand, vi splittar en cigg, vi bryter bröd. Vi tackar inte nej till det som erbjuds. Vi tuggar snällt i oss översöta kakor, friterade larver. Vi släcker ljuset.
Det hela skaver givetvis lite för stora egon som mitt; men enda alternativen är att nonchalera eller idiotförklara flocken. Att tala om för dem att deras behov av ritualer är oberättigat. Och det är precis det en mängd debattörer gör nu. Istället för att utnyttja tillfället, avstå från det moraliska och intellektuella överläget och vänligt förklara att manifestationen inte är en aktion i sig. Vi släcker ljuset. Och sen säger vi:
– Jaha, nu är det dags att tända igen. Visst hade vi det rätt mysigt allihopa? Och hörrni, nu när jag ändå har er på tråden: Nu är det väl ändå dags att göra något rejält?
Edit: För tusan! Jag har just kommit på att det allra smartaste är att först halvdissa hela idén på inellektuella grunder och sedan berätta att man ställer upp ändå bara för att man är en sån hyvens prick. Snacka om att plocka plocka de bästa russinen av två världar.
Kommentarer
10 svar till ”Earth Hour: Därför släcker jag lampan”
Bara de dessutom lär sig att byta till lågenergilampor och så småningom LED-lampor. Det gör däremot jättestor skillnad; den kanske enklaste och billigaste åtgärden globalt sett för att verkligen minska elkonsumtionen.
Det som bekymrar mig mest med earth huour – grejen är att vi beter oss som om vi protesterade mot någon annan än oss själva. Som om någon annan än vi som utför protesten skulle se den och reagera på den. Men sure, jag kan delta. Just för att se om vi kanske kommer att påverka oss själva till förändrat beteende?
Att delta är det bättre av de två alternativen helt enkelt. Och vad man än säger finns det bara två alternativ: Att släcka eller att inte släcka. Jag tror inte att det räcker med personligt ansvar här. Den gemensamma vinsten för att just jag avstår från något är liten och eventuell. Därför måste politikerna ta obekväma beslut. Och allt, precis allt som kan få dem att uppbringa det modet måste göras. Även om det får en att känna sig fånig.
Earth Hour är ju en ren symbolhandling, men symbolhandlingar kan vara väldigt viktiga. Det som skaver lite och hindrar ett helhjärtat deltagande är att det är så otydligt vad den här handlingen egentligen symboliserar. Men visst, jag ska åtminstone ta ner julbelysningen.
Och i morgon sätter jag mig på ett koldioxidkräkande flygplan. Men jag tröstar mig att resan går till kickoffen för ett EU-projekt inom klimatforskning. Så då är det ju OK. Väl?
vad som är bra med earth hour är ju att verkligen alla berörs. även om det inte kommer att ha någon märkbar påverkan på miljön så kan t.ex små barn få en viss förståelse för att det finns ett miljöhot och att alla som vill kan göra något för att bidra till det bättre.
på så sätt väcks ju förhoppningsvis ett intresse som leder till att fler bryr sig från tidig ålder. Bra tycker jag!!
En annan sak som är lite “tabu” att ta upp. Är ju om det verkligen nu pågår en global uppvärmning, är det vi människor som står för orsaken?
Är en minskning av energiförbrukning ett självändamål? Om vi skulle t.ex “uppfinna” fussionskraft. Skulle vi endå ha den praxis att minskat energiförbrukning är ett självändamål?
Jag bara leker lite med tanken.
mvh
Sture
Jag är kanske korkad, men vad exakt är det jag tar ställning för genom att släcka en timme i kväll? Jag deltar gärna i gemensamma manifestationer, men vad handlar den här manifestationen om? WWFs hemsida säger mig bara att det handlar om att global uppvärmning är dåligt. Men det är för vagt!
halleluja! Du sätter verkligen fingret på det.
Det du beskriver tar kampanjmakarna till hjälp för att öka medvetenheten, ändra attityder eller beteenden och så vidare. Kampanjer är ju inte så enkla som de kanske kan verka.
Just nu åker jag tåg så jag har en stund på mig att fundera på något rejält att göra… Om jag inte somnar förtås, det är lätt att vaggas till ro på X2000.
Poängen är ju inte den enstaka timmen utan uppmärksamheten kring den, som varar betydligt längre än en timme. Släck ett par timmar ikväll också då, och imorgon och dagen efter det!!
Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus!
En utveckling som leder till att vi ska ha det mörkare, farligare och sämre är inget att stå efter.