Jag har sett en bäver idag!
Jag skulle bara ut och plocka kantareller på ett nytt ställe. Jag hamnade så småningom i Husby naturreservat (nej, självklart plockade jag ingen svamp där). Jag gick längs mälarstranden och såg efter ett tag en massa bäverfällda träd. Va? Bäver? Eller är det någon som gått och tjuvhyvlat på träden för att skämta?
Mer än så hann jag inte tänka innan det plaskade till rejält. Va? Ba? Hur? Var? Mellan trädstammarna såg jag en bäver. En bäver! På bara några meters avstånd. Eftersom det var jäkligt svårt att ta sig fram längs strandkanten mellan alla bäver- och stormfällda träd hann jag inte följa efter för att se var den tog vägen. Men fatta att jag sett en livs levande bäver!
Kantareller hittade jag bara en liter, men för första gången i mitt liv kan jag säga att kantareller, det skiter jag i. Bävrar är roligare!
Kommentarer
12 svar till ”En bäver!”
Ha ha vad kul!Dottern har varit med på bäverjakt och hon såg bävern långt före jägarna då njöt hon! Har blivit lovad en liten fin en, men nu kanske jakten är slut förresten!
Nästa gång du går i naturreservatet tycker jag att du ska plocka kantarellerna, om där finns några. Det är alldeles tillåtet att plocka bär och svamp i naturreservat!
KarinW: Har du blivit lovad en bäver? Som i en bäver att äta? Det måste du blogga i sådana fall!
Kajsa: Det fanns inga kantareller i reservatet… Söder om det fanns det däremot en del. Fast hade jag hittat några reservatkantareller hade jag nog plockat dem i smyg. :)
Min svåger sköt (skjöt?) en bäver på sin svensexa 2006 och fick skinnet garvat som present till sin lille son.
Strax innan de fick sitt andra barn (i fjol) sköt han en till som han rökte (bl a). Det var ganska gott. Vi fick en smakbit en gång när vi hälsade på.
Smakade .. vilt .. kanske inget jag längtar efter men absolut inte äckligt.
Hade jag inte vetat vad det var hade jag trott det var älg eller hjort.
PAcka en fikakorg och traska iväg till bäverträden i skymmningen, sitt tyst o stilla så får du se dem igen.
(Ta med en ficklampa för hemresan, man glömmer tiden i bäverland)
Jag har varit med och både skjutit och flått en bäver. Bävern är sälformad i kroppen och ganska knepig att flå, en person måste hålla i kroppen och den andra flår. Det luktade inte särskilt gott, en märklig fiskliknande, dunkel, mättad doft. När jag sen fick smaka samma bäver i form av ett rökt bäverlår tyckte jag att det smakade som det luktade när vi flådde. Så nej, det var verkligen inte gott.
Däremot blev hackspetten jätteglad när vi spikade upp den talg-och broskfyllda svansen på garageväggen.
Skinnet beredde vi och bäverskinn är verkligen jättevarmt, tätt och mjukt, perfekt att svepa om sina iskalla fötter på vintern.
Älgar och rådjur har ju sina horn som trofé, men vet du vad det är för trofé på bävern?
Fan vad jag älskar mina taffelläsare.. Till och med en sådan här jag-har-sett-natur-bloggpost slutar alltid i smakdiskussioner. Det är ju underbart!
Nu blev jag toksugen på bäver bara för att, liksom!
Det ska tydligen gå att äta bäver i form av gryta med enbär och grädde och det hele. Jag har inte lust att prova, direkt.
Men trofén då, vad tror du Gitto?
Trofén… Hmm, det måste ju var tänderna, eller hur? De har ju sjukt stora och starka tänder, lätt värt att hänga upp på väggen!
Helt rätt! Jag frågade ju bara för att få briljera med min kunskap :)
Tänderna liksom fortsätter långt upp i huvudet och är mycket längre än den delen man ser. Framtänderna i underkäken är också långa och starka fast lite smalare. Man monterar tänderna på en rund sköld som dubbelparanteser med de längsta tänderna ytterst såhär (()) typ.
Nu stänger vi luckan till Hazels värdelöst-vetande-bank :)
Hazelnut! Det där var underbart vetande ju! Nu kan jag också briljera. tack!
Kul!
Bävrar är väldigt skygga. Jag har en kompis som fått många träd på sin fritidshustomt fällda av bäver. Trots detta har de aldrig sett det skygga djuret/djuren.
Hälsar frk Dill